Snälla vänta..
Jag är själv en ung mamma som fick mitt barn när jag var 19, väntade alltså när jag var 18 och idag är jag 20 år gamal. Mitt barn var inte alls planerad men gud jag ångrar inte en enda minut av det som hände.
Som person har jag alltid velat haft barn. Men ung och dum som jag var trodde jag att jag skulle bli mamma redan vid 15 då jag ljög och sa att jag väntade barn, för vänner och killen jag då var tillsammans med. Tack säger jag bara idag.
Jag har alltid setts av omgivningen som väldig mogen och ansvarsfull men nej inte skulle jag kunna bli mamma vid 15 års ålder. Mina föräldrar har gjort det mycket tydligt för mig att man inte ska skaffa barn så länge man själv är barn. Tänk så bra föräldrar jag har anser jag idag då jag själv är en förälder.
Jag blir bara så arg när jag sitter här inne på familjeliv och hör hur många mellan åldrarna 16-22 år pratar om att skaffa planerade barn, köpa ett stort hus och snart tänker det gifa sig. Lunga Er med alla planer ni hinner vi är unga. När man sedan läser att det inte ens har gjort gymnasiet klart eller inte kommer vara tillsammans med pappan/mamman då barnet kommer till världen. Det säger mig allt om att det personerna absolut inte är mogna för detta med barn. (Min åsikt dock). Att ha barn är ingen lek, ingen docka man matar, byter blöja på när det passar en själv eller som man lämnar till mor/far föräldrarna för att man ska ut på krogen en kväll med vännerna. Det är på största ALLVAR. Om man skulle fråga mig: Vill inte du med skaffa hus och gifta dig? Jo jag vill gifta mig, skaffa en tuff bil och ett nybyggt hus och minst ett barn till men nej inte idag. Jag är inte mogen för det ännu jag vill njuta av min dotter NU.
Visst är vi alla olika på många sätt, det respekterar jag, men att skaffa två barn innom loppet av 2 år är inte bra för barnen. Det leder till att barnen blir "jobbiga" som man säger. Spelar heller ingen roll hur gamla föräldrarna är, men äldre människor brukar inte skaffa barn så tätt. Det är inte barnens fel att det bli "jobbiga" som omgivningen tycker det är vårat ansvar (föräldrarnas) att se till att man tar sig tid alla barn man skaffar. Annars blir det "jobbiga".
Jag tycker personligen att man ska kunna lämna bort sitt/sina barn för att roa sig en kväll då och då, själv unnar jag mig det den då min dotter har blivit så stor att hon inte behöver mitt dagliga stöd hela tiden.
Men många klagar att man aldrig kan gå ut tex. Eller sitta framför datorn eller bara ta en kopp te i lugn och ro.. Då skriker jag NEEJJJJJJJJJJJJJJJJ vad tror ni då? Att ni hade den där lilla dockan igen som skulle vara tyst då jag la den i vagnen och gick på promenad.. Mogna barn fungerar inte så.
Jag säger inte att man skulle vara en sämre mamma/pappa bara för att man är ung, nej det är man inte, jag är ju en själv. Det handlar inte om det. Men bli vuxen först, skaffa ett eget ställe att bo på, ta ansvar över räkningar och annat som livet tillhör. Och snälla se till att ha den personen ni har barn tillsammans med nära, antigen bo tillsammans eller håll en bra kontakt, för barnens skull. Kan man inte bo tillsammans ska man inte, det blir bara sämre då men ställ upp på varandra ni har barn tillsammans. Ett större löfte än att vara gift men kvinnan/Mannen.