Ni som har styv/bonusbarn - känner ni kärlek till dem?

jag älskar min bonosson som han bore min egen!:)

Jag älskar den ene men den andre vill jag inte se hos oss, tyvärr

JA jag känner kärlek.

Nej...kärlek kan jag inte påstå att jag känner, jag accepterar dem och behandlar dem med respekt, men kärlek...Nej!

Åh, de är så gulliga. Pratade just med pappan i telefon och då sa femåringen att hon tyckte att han skulle åka och hämta oss

Jaa absolut känner jag kärlek, även om det inte är samma kärlek som till sina egna barn.

tyvärr måste jag säga nej inte kärlek. jag accepterar respekterar dom men älskar dom gör jag inte.

Ja, det gör jag, men inte villkorslöst så som man gör med egna barn. Ena stunden älskar jag dem våldsamt o nästa kan jag bli tokirriterad på dem. Iofs kan man säkert känna så även för egna barn men jag tror det är mer markant med bonusbarnen, den där irritationen som kan bubbla upp och som man skäms för...

Jag tycker ändå att det är ganska naturligt att man älskar sina egna barn mer än styvbarnen. Sen är allt så relativt. När man träffade dom i deras liv hur gamla de var och hur sambons ex har för förhållande till allt...

det avgör ganska mkt över hur framtida relationen med styvisarna blir. I mitt fall var det tufft från början och de satte lite krokben för den där djupa relationen, beklagligt.

Nja, ibland känns det så men inte större delen av tiden.

Hur kan man låta bli att älska ungar man träffar ofta, de är ju så charmiga!! iaf upp till skolåldern, sen kan det bli lite mer komplicerat

ja men mina bonus barn var 8 och 13 när jag kom in i deras liv... och det var inte så att deras mamma tyckte det var super kul heller tyvärr så vart det mkt drama..Hade önskat att det gått smidigare till utifrån deras mammas handlingar.

Sånt kan påverka enormt dessvärre.

Att känna kärlek är väl inte samma sak som att älska?
Är svårt veta med hjälp av kommentarerna hur några har svarat?
Jag personligen skulle aldrig kunna leva med en man som inte kände kärlek till mina barn, men då menar jag heller inte att han ska älska dom... att känna kärlek är ju att respektera, acceptera och tycka om tycker jag...
Jag känner "redan" kärlek till mina bonusar (om man får säga så när jag inte är sambo med deras pappa än) och det gör jag ju till stor del för att de är till hälften hans och för att jag tycker om se deras band.
Sedan har jag svårt att - som någon här sa- att tro att jag kommer känna lika mkt för dom som för mina egna och det vill jag inte ens, men är inget som oroar mig i en framtid då de har en mamma och man dessutom har oilka relation även till sina egna ungar.

allt är relativt. du upfattar älska/kärlek på ditt vis och andra sätter sina egna ord på det. Jag tycker att kärlek/älska är samma sak. känner man kärlek till ngn så älskar man ngn. så alla är olika. jag Tycker väldigt mkt om mina bonusar men kärlek känner jag inte.

Jadå , älskar min bonusdotter.
Sonen har jag tyvärr inte fått träffa så mycket,
men tycker om honom väldigt mycket trots det lilla jag träffat honom !