Två språk, eller inte?

ja, det är väldigt viktigt för barnet att kunna de språk som den har släktingar i. Jag blir så lycklig varje gång jag hör min son prata med sin farmor, farfar, faster, farbror och sina kusiner... Han kan mer svenska än albanska, det är nog svårt att komma ifrån. men han förstår mycket albanska. Han har heller inte varit sen med språket. det kan det nog bli för vissa annars...?

Visst det är inte lätt när man har fler språk och tänka på.Jag är från polen och pratar polska med sonen när vi är själva, är pappan med blir det mest svenska.Pappan är från hong kong fast pratar svenska med sonen,jag har tjatat på honom att han får prata kantonesiska med honom för det är bara farföräldrarna som gör det.Han är bara 7,5månad men han kommer säkert snart och börja förstå mer och mer och tänk vad häftigt när han kan så många olika språk.Visst de andra språken blir inte perfekta men bara han kan prata och förstå.

Riskokaren
Oh vilken härlig blandning av språk!
Polska, kantoneniska och svenska, helt underbart!

Tänk vilka arbetsmojlighter vara flersprakiga barn kommer att fa.

Och Dijana om pojken bara är 5 månader sa är det absolut inte forsent att borja prata ditt modersmal med honom när ni är själva.

Alla lycka!

Kommer också från Jugoslavien och är gift med svensk. Jag pratar alltid jugoslaviska med min dotter, och det är viktigt för mig att hon ska kunna förstå och använda språket. Har läst en hel del om ämnet och konsulterat andra flerspråkiga familjer för att bestämma hur vi skulle göra bäst. Alla är överens om att om alla runtomkring pratar svenska då finns det, trots att jag alltid och bara pratar jugoslaviska med henne, fortfarande risk att hon skulle lära sig jugoslaviska bara passivt (= kunna förstå det), men inte använda det aktivt (= inte prata det). Därför bestämde vi att min man och jag ska fortsätta prata ett tredje språk mellan oss, som min man använder även men dottern, och är väldigt nöjda med det beslutet. Hon är snart tre år och prata alla tre språken väldigt bra, svenska minst lika bra som sina jämnåringar. Flera av hennes kompisar har två språk hemma där det andra språket används bara av en förälder. Några av dem använder det andra språket aktivt, några bara passivt.

Det var svårt för mig att börja använda jugoslaviska med min dotter i början, det som kom naturligt var det tredje språket som min man och jag använder mellan oss, så jag förstår att du spontant valde att prata svenska med din son. Men det går att ändra och för mig blev jugoslaviska "automatisk" efter bara några veckor. När jag vill att även andra ska förstå vad jag säger på jugoslaviska, då säger jag det (kanske i kortare form) även på svenska - låter kanske krångligt men man tänker faktiskt inte på det utan gör det automatiskt. Det har fungerat superbra, och min man som annars har lärt sig en hel del jugoslaviska ord och uttryck. Hans stöd har varit oumbärlig för mig.

(Inboxa mig om du vill utbyta erfarenheter, jag blir bara glad - har sedan vi flyttat hit sökt kontakt med jugoslaviska barnfamiljer men inte riktigt hittat ngn.)

Mina barn ar 3 sprakiga. Jag pratar svenska, deras pappa portugisiska och de gar i spansk skola. Det gar superbra! Men man maste vara konsekvent och samma person pratar samma sprak hela tiden med dem och inte ena stunden ett sprak och nasta byta.

Måste igen hålla med Självklart tycker jag inte att Dijana ska sluta prata svenska med sin man, men ville bara påpeka att jugoslaviska har en ganska svag position i hennes (och min) position så som det är och då gäller det att utnyttja alla möjligheter att "exponera" barnet till språket, om hon vill att sonen ska kunna jugoslaviska på riktigt. Man kan senare tex läsa på jugoslaviska, skaffa jugoslaviska barnprogramm osv.

Nu har jag skrivit för mycket i den här tråden, ska försöka ligga lite lågt ett tag framöver

oj oj oj  ja det blir en salig blandning
i vart fall ska jag tala svesnka med barnet
pappan tyska
pappan o jag talar engelska med varandra
och bor i ett arabiskt talande land