Vi med barn födda i v 26?

Jag hade tyvärr gått med uvi alldeles för länge. det var fullt med vitakroppar i urinet. Jag hade inte en aning och jag som haft det minst 6 gånger förut men symtomen fanns inte. Hur jag fick veta det var att jag på en söndag mådde som alltid och bebis livligare än någonsin till på måndagen inte kände henne på hela dagen vilket för mig var konstigt så på kvällen började jag oroa mig men sen kände jag henne så avvaktade. På tisdagen samma sak fast nu började jag bli väldigt blöt där nere och jag blev så orolig så ringde in och pratade. Men enligt dom inget att oroa sig för. Men jag lugnade inte ner mig alls. Sen började jag senare på kvällen få ont lite titt som tätt och massvis med sammandragningar vilket jag nu i efterhand haft bra länge och min bm hade kommenterat och sätt att jag haft men jag behövde inte oroa mig för dom. Hård mage sa hon. Ja sen på onsdag morgon ringer jag igen och berättar att det är nått galet och kräver att få komma in. Det visade sig först uvi och det var bara att sätta in antibiotika, bebis var i topp form allt annat i magen med. Jag pusta ut. Men jag var inte klar där än. Vi skulle kolla så inte tappen var påverkad av alla sammandragningar som kommit tackvare uvi. Jo 3 cm öppen och jag sipprade fostervatten. Efter det vart det kaos i huset. En efter en kom det folk. Rullstol och en säng sen kom ambulans och dom lyfte över mig till sjukbädden( fick inte röra mig) spruta i rumpan för lungmognad, dropp för att stoppa sammandragningarna och så. var bara att brassa till uppsala i full gas. Jag kan lova er och ni andra var nog lika. Varje ord dom sa var som att som sa det på ett främmande språk för jag fattade ingenting. Bebis var på väg och jag förstod inte det. Helt sjukt.. nu vet jag exakt allt dom sa. jag frågade varför ska jag till uppsala? dom svarade vi tar inte hand om yngre än v 27. Nehe sa jag men jag ska ju inte ha bebis nu. Jag ska ha i augusti. hon kan ju inte komma nu. hon är ju inte färdig i magen. ja ni hör ju. chocktillstånd :) jag har ångest för att jag inte var mer noga.jag kunde inte göra nått men känner ändå skuld. Min barnmorska skulle nog kunnat tittat mer på mina sammandragningar känner jag nu. Hade kanske mellan. 15- 40 st icke onda om dagen . Kort sammanfattning av min resa :)

Ja sen på torsdag morgon var jag öppen 5 cm. Och vi kunde inte vänta för fostervattnet kunde gå när som och Sofia kunde kunnat komma ut långt innan man var öppen 10 cm eftersom hon var liten . Och med rumpan snett neråt i det läge var inget vi ville skulle hända

Nej men Guu! Så dåligt av dom att inte lyssna på dig ordentligt, hade det varit här i Växjö så hade du fått komma in direkt! 
Visst nu gick det ju bra ändå tillslut, men man blir ju orolig hur dom egentligen tänker när det gäller dessa frågor med sammandragningar och värk....
Endel får komma in och undersökas, och till och med få sprutor(jag) och tabletter för att förhindra, medans endel bara får höra att "det är normalt"..  
 

Har du fått någon tidsaspekt på hur länge hon kan komma att få ligga i respiratorn? 
 

Ja hon i telefonen tog mig inte på allvar känner jag. Jag fick rådet att dricka iskallt vatten eller nått sött och sen putta lite på magen så skulle hon nog allt börja röra sig. Jag provade det utan resultat. Jag själv tycker att man ska kolla upp allt som en mamma tycker och känner är avvikande. Ja nu ska man ju inte spekulera så mycket för hon är här nu och det gick bra men känner att det var i sista sekunden. Men blir det nå mer barn så kommer jag ha sten koll och se till att sånt här inte händer igen. :) Jo hade möte med läkaren igår. Jag skulle inte ta det som ett löfte utan mer som vad han tror med hans kunskaper så sa han 2 veckor till. Låter väldigt bra så vi får se då :)

Livshotande havandeskapsförgiftning i v.25. Han mådde jättebra därinne men det blev hakvakut vaket kejsarsnitt en vecka senare. 
Tyvärr var jag för sjuk för att svara på de tre kortisonsprutorna så han utvecklade en svår lungsjukdom. BPD. Men vi höll oss helt isolerade hans första tre vintrar (inte så svårt med tanke på Svininfluensan samt att han hade så mycket syrgas) och det tror läkarna idag är anledningen till att han nu är så ofattbart mycket bättre. Och tjejer är tuffare. När han var 34 veckor sa läkarna att "hade han varit tjej så hade ni varit hemma nu".
Utseendemässigt finns det inget prematurt över honom alls. Inga sneda ögon, inte smal över tinningarna. DET är otroligt. Och det är ibland svårt få folk att förstå varför vi är så hönsiga med honom. De ser bara en frisk liten glad och nyfiken kille. Men vi vet ju hur lätt han skadar sig pga sin sena grovmotorik.
Men som sagt, det är det lilla i det stora. Han är helt otrolig! 

Ja herregud det är ju ALLTID mamman  man ska lyssna på oavsett om det låter ofattbart eller konstigt så har mamman ALLTID rätt till undersökning för att stilla en oro.. mkt illa av dom.

Jag håller verkligen tummarna för er att ni får komma hem med erat lilla mirakel snart   Usch då Men vilken tur att han är frisk och glad nu! Underbart att höra! 
Inte konstigt man blir hönsmamma och pappa med det som hänt. Jisses. En stor eloge till er som gått igenom detta och tar er ur starka och lyckliga!  

Tack snälla! Hur går det för dig? 

Själv var jag inne till FL igår (igen, senast förra veckan också) Fick spruta i benet igår och förra veckan också.. har sammandragningar var 3e minut (Dock inte idag tack och lov)
Min livmoderhals har kortats från hela 6 cm (!) till 4. Så än så länge är jag "opåverkad enligt papprena" men Då den faktiskt "krympt" 2 cm så ska jag gå och kolla tappen då och då. Och jag har bricanyltabletter som jag tar vid behov. 
Så jag tar det lugnt och försöker att inte överanstränga mig, men det är svårt med en trotsig 2 åring.  

Är inte sjukskriven (än) då jag känner att jag klarar av att jobba eftersom jag inte har ont, och jag får mer sd av att springa efter dottern hemma. Eller av att bara VARA hemma för man kan ju inte låta bli att göra ngt när det ser ut som ett bombnedslag

Men skulle det vara att jag får ont på jobbet så kan jag bara ringa ett samtal så blir jag sjukskriven på heltid  

Vill läkarna att man helst snittas eller föder vaginalt när bebisen är på väg ut i vecka 26?

Snitt är alltid skonsammast för barnet när det är så litet. En förlossning kan innebära en livshotande påfrestning. Dock låter man dem oftast födas vaginalt om förlossningen har kommit en bra bit på väg. Antagligen för att de inte ska klämmas i förlossningskanalen.

nu ni ! här händer det grejer... vi ska äntligen få åka hem... 4 mån och 2 dagar senare så är min dotter redo att få flytta hemma med hemsjukvård ! högsta vinsten är tagen  <33

ooo va skööönt! grattis!!

Har dotter född i v26+2.Detta var 2006,så hon är 6 år idag.Har inga men av sin tidiga födsel ! Frisk,pigg och glad tjej. =)

så ni som fött i v26-27 hur har era barn klarat sig?
fick de några men osv?
hur länge blev ni kvar på neo
hur ofta var ni på neo(vi har ju två barn här hemma 5½år och 1½år) när lillebror kom var jag hela tiden under de 5v på neo aldrig hemma så stora sonen pendlade mellan mormor/farmor och pappa(dagis) men känner om vi skulle få nu så är minsta sonen för liten för en sådan omställning med några dagar hos mormor några dagar hos faramor och några dagar med pappa

är sj i v26+4 och fick idag blödningar och mer mensvärk än vad jag haft tidigare(som då räknas som vanligt växtvärk)
på kontrollen idag kunde de inte säga om jag blöder för ett kärlbrustit eller om det är från moderkakan(den ligger iog i framkant högt upp)
idag hade bebisen också vänt sig med huvudet neråt(förra tisdagen låg hon i säte..)
men fick min andra son i v31+4 2011
och då började det med blödningar sen sd(fast hade då problem med blödningar till och från hela graviditeten)

hejsan alla kära

jag är mamma till en nu mera stor grabb, han föddesi v26 i september 2009
grabben föddes efter att vattnet gått tre dagar tidigare (ännu oklart varför)

Idag är grabben ikapp med allt som har med motorik att göra, lite sen i talet pga
att han inte hört nått sina första 2½år, op i april i år, och babblar på som bara den
mest sitt eget språk men vi förstår honom.
grabben har även som så många andra prematurfödda BPD, det märks mest
vid en förkylning och slutar istortsett alltid med inläggning.
vi har nyss fått veta att grabben har hypone (stavas) och är under utredning

men om jag själv skulle bortse från alla diagnoser och sjukdomar så ser jag en 
helt underbar grabb, alltid ett leende, och fullt ös hela dagarna, båda mina pojkar
förgyller dagen varje dag.....

lite tråkigt är att grabben har legg-clave-perthes sjukdom, det har inte något att göra
med att han är prematur, utan bara otur att han fått det,   

hur funkar allt för er, min son är 3år nu (min äldsta som inte är prematur är 5år)
ni som har lite äldre hur ser er vardagen ut, jag tycker att vi änn åker in ofta till sjukhuset
för undersökningar etc, det kan variera allt från 3-4 besök i månaden, til så många som 
vi är uppe i nu i för okt, 11 vändor (på en måna)

då grabben föddes låg vi inne fr den 17 september till slutet av december, och sedan vart
vi hemma i hemsjukvård i 3månader (då grabben hade syrgasbehov)