Är det så vanligt som det verkar sig vara???
Jag känner för er som gått igenom detta.
Men hur vanligt är det..? Eller är det bara ren otur.
Känner en kvinna som drack och rökte men barnet blev fullt frisk.
Känner en annan kvinn som hade anorexia men barnet blev fullt frisk.
Jag hade inte ett sent missfall utan ett intrauterint dödsfall som det så vackert kallas efter v. 28.
För min del så hade det ingenting med mig och mitt leverna att göra. Inte heller var det otur. Jag vill inte kalla det otur. Det var personalen som gjorde upprepade misstag som ledde till att min son dog 8 dagar efter bf några timmar innan jag förlöste honom eftersom jag bland annat blev smittad med en köttätande bakterie av just personalens händer.
När jag blev medlem här 2004 så läste jag om oroväckande många som förlorade sina barn på ett eller annat sätt. Men jag trodde inte att det fanns någon annan som drabbats av sjukhusslarv. Jag hade fel där också. Det finns fler om än inte så många.
På sjukhuset där jag födde min son var det samma år ungefär 11 små liv som dog. 3 fall blev anmälda, däribland mitt fall. Resten av barnen dog i magen eller direkt efter förlossning av syrebrist, mekoniumfyllda lungor, navelsträngar runt halsen etc. Ja sånt som man i normala fall oroar sig för. Jag bor i en medelstor stad med ett sjukhus så 11 barn är rätt mycket anser jag. Förutom 2 bebisar, tvillingpojkar, som dog i januari det året, en flicka som dog på sommaren så dog resten av barnen på hösten. Inte vet jag varför jag skriver just den informationen.
Vi var till exempel bara två kvinnor som födde barn ungefär samtidigt den dagen på samma avdelning. Bägge barnen dog. Läskigt va?
Ja sitter man och funderar på såna här saker så hinner man bli gråhårig. Hur som helst så är vi änglaföräldrar nog inte så många i förhållande till hur många barn som föds. MEN jag tycker nog att kvinnor bör vara lite bättre informerade om vad som kan hända. Fast hur ska man informera utan att oroa?
Läste i tidningen idag att av alla barn som föddes åren 2001 till 2005 så dog färre än 1% i magen, som nyfödda eller under första levnadsåret (källa UNT 071107).
Alltså inte särskilt många, men ändå alldeles för många!!!
Jag har varit riktigt förtidsnojjig ang plötslig spädbarndöd just pga att jag läst att rökning är en av riskfaktorerna och ca 70% av släkt och familj röker. Men så idag när jag fick reda på att en bekants bebis dött i plötslig spädbarndöd så slog det mig att det kan hända även i magen.
Jag är nu i v.33 och är helt sinnessjukt skrajj för att detta ska hända.
Men det verkar som att det inte finns en do or dont lista som man kan försöka hålla sig efter.
Hur gör ni andra för att "lugna" de oroliga nerverna?
Jag varken röker, dricker eller är under/överviktig.
Men Oturen kan ju komma endå :(
Hemskt!!
Dessvärre så verkar det inte så ovanligt! jag har själv förlorat ett barn i v.17, fick aldrig svar på vad som gick fel!
Jag förlorade min fina Frans i v 38+3.. Han somnade bara in i min mage. Dem hittade inget fel på varken mig eller Frans... Under graviditeten så rökade och drack jag inte, jag solade inte magen och jag åt inte insjöfisk eller åt brieost.., osv... hmm då kan man kalla det otur att snubbla på mållinjen!!
Förlorade min son i v41+6. Han dog i magen. Hade inte känt några rörelser på ett dygn och åkte till sjukhuset. Väl där gjordes ultraljud och man konstaterade att han hade dött...
Det var inget fel på sonen eller mig, moderkakan hade fått fullt med proppar (infarkter). Troligen hade dom uppkommit under dom sista två dagarna under graviditeten. Min teori är att han var där inne för länge. Så se till att aldrig gå för länge över tiden! Överburenhet riskerar barnets liv och även mammans.
Glömde skriva. Risken att barnet dör i magen efter v32 är 1 på 4 000. Extrem otur med andra ord. Jag rökte inte, drack inte, var inte särskilt överviktig. Finns ingen annan förklaring än överburenhet och förbannad otur.
Ush...överviktig sedan tidigare och känner mig körd !
Mitt ex fick m issfall vecka 14. det sjuka är att trots att hon var i barnmorska flertl gånger så upptäckte dom inte att barnet hade stannat upp i vecka 7.
Skulle aldrig vilja låta en man se det som jag fick. där hon låg på govet o blod i heöa lägenheten. ush. men ny kula är troligtvis på G 
Hej jag förlorade min Sofi-lea i v 22+1 och dem hittade frl på mig eller på henne. Det värsta är att sjukhuset hade dött förklarat mig. Och dem då att eftersom det var v 22 dem skulle ta hand om barnet. Efter några veckor ringde dem och frågade hur har vi tänkt. Och alla papper tog tid eftersom jag var dö enligt sjukhuset. Hemsk
Min bebis dog i vecka 23 i magen. Jag är 33 år, fullt frisk, röker ej, dricker aldrig, motionerar, smal m.m m.m...
Har även två normala graviditeter tidigare, helt utan komplikationer.
Väntar provsvar från obduktion och prover på mig... känns helt overkligt att detta kunnat hända.
Jag hade inte ett sent missfall utan ett intrauterint dödsfall som det så vackert kallas efter v. 28.
För min del så hade det ingenting med mig och mitt leverna att göra. Inte heller var det otur. Jag vill inte kalla det otur. Det var personalen som gjorde upprepade misstag som ledde till att min son dog 8 dagar efter bf några timmar innan jag förlöste honom eftersom jag bland annat blev smittad med en köttätande bakterie av just personalens händer.
När jag blev medlem här 2004 så läste jag om oroväckande många som förlorade sina barn på ett eller annat sätt. Men jag trodde inte att det fanns någon annan som drabbats av sjukhusslarv. Jag hade fel där också. Det finns fler om än inte så många.
På sjukhuset där jag födde min son var det samma år ungefär 11 små liv som dog. 3 fall blev anmälda, däribland mitt fall. Resten av barnen dog i magen eller direkt efter förlossning av syrebrist, mekoniumfyllda lungor, navelsträngar runt halsen etc. Ja sånt som man i normala fall oroar sig för. Jag bor i en medelstor stad med ett sjukhus så 11 barn är rätt mycket anser jag. Förutom 2 bebisar, tvillingpojkar, som dog i januari det året, en flicka som dog på sommaren så dog resten av barnen på hösten. Inte vet jag varför jag skriver just den informationen.
Vi var till exempel bara två kvinnor som födde barn ungefär samtidigt den dagen på samma avdelning. Bägge barnen dog. Läskigt va?
Ja sitter man och funderar på såna här saker så hinner man bli gråhårig. Hur som helst så är vi änglaföräldrar nog inte så många i förhållande till hur många barn som föds. MEN jag tycker nog att kvinnor bör vara lite bättre informerade om vad som kan hända. Fast hur ska man informera utan att oroa?
