Sambo adoptera mitt barn.. ?

Mamman hade ensam vårdnad. Jag hoppas att de överklagar till HD och det går igenom.

Ja verkligen... Föräldrar som skiter i sina barn borde inte ha någon talan alls, de motsätter sig säkert mest för att jäklas med den andra föräldern. De tänker inte på barnen i såna situationer...

precis. hoppas det inte blir några problem för mig att adoptera lillan.

Hejsan alla glada!!!!!

Hur går det för er???
Har ni kommit någon vart?
Ligger själv mitt idet,och det skulle vara intressant och veta hur det går för andra.
Och jag svarar såklart på det jag kan

Jag och min sambo är i liknande sits. Min sons bio pappa har träffat våran son ett fåtal gånger, o bröt själv helt kontakten när våran son var 3 månader gammal.
Min sambo har funnits med i bilden sedan min son var ett halvår. Han har tagit på sig papparollen fullt ut, o för min son finns det ingen annan pappa.
Jag har blivit tillsagd att man går till familjerätten o dom skickar brev till biopappan. Svarar han inte på det så skickar dom ut en person som ska ge honom papper i handen. Svarar han inte på detta heller så kommer min sambo tillslut få adoptera "våran" son.
Att man måste vara gifta har jag inte hört nånting alls om.. O är inget vi har tänkt göra än heller iom att vi fortfarande är väldigt unga. (19 o 23).
hoppas det har gått bra för er :)

Min mamma adopterades av sin styvpappa på sin 40årsdag, lite gulligt tycker jag . Vet inte om hennes biopappa, som hon aldrig haft nån kontakt med, blev tillfrågad men isf motsatte han sig det uppenbarligen inte...

vi har just påbörjat denna långa resa. Kul att det finns en tråd om just styvbarnsadoption

Intressant att läsa denna tråd! Hur har det gått för er alla? Hoppas att ni svarar  

Hur mycket väger den biologiska förälderns åsikt in?

Spontant kan jag tänka mig att den bioföräldern som är emot adoptionen kan komma en dag och säga till sitt barn att "jag ville aldrig adoptera bort dig" oavsett hur mkt eller lite den föräldern brytt sig om barnet tidigare. Det kan nog bli jobbigt för barnet, om det händer, vilket det inte alls behöver. Annars förstår jag verkligen TS rädslor ang detta om vad som händer med barnen efter döden.

Låter nästan precis som min sits. Min dotter fyller 5år i år och har inte haft någon som helst kontakt med sin biologiska pappa på 2år. Han ringer inte ens på hennes födelsedag för att gratta.. Han är även en son på annat håll som socialen har omhändertagit eftersom han anses vara olämplig som förälder. Jag är idag glad över att jag begärde ensam vårdnad över min dotter...

Min sambo har tagit över faderrollen sedan 3år tillbaks och vill adoptera min dotter. Det skulle kännas som en enorm trygghet för mig om min sambo enligt lag har vårdnaden om henne. Ingen kan ju garantera att det faktiskt inte händer mig något. Det är en stor rädsla jag bär på.. att min dotter skulle skickas runt i systemet om det händer mig något.

Som jag förstått det så måste man vara gift. Jag och min sambo ska gifta oss nästa år, och sedan måste vi bara vänta på att sambon blir 25år (som jag också förstått det som är en åldersgräns?).

Jag har frågat dotterns biologiska pappa ang adoption. Han skulle "tänka på det". Han vet att han slipper betala underhåll isf och det är nog lockande eftersom han har skulder hos FK (har inte betalat särskilt många underhåll..). Men jag kan tänka mig att han kommer vara emot den dagen vi tar upp det på riktigt. Han har varit sådan hela tiden. Försökt förstöra och tänker enbart på sig själv.

Jag och min sambo gifter oss i Mars och sen ska han försöka adoptera min dotter,hon är 5,5 år och han kom in i hennes liv när hon var drygt 2år,hon har träfat sin biopappa ett fåtal gånger men det varså länge sen nu att hon inte riktigt kommer ihåg honom,han har aldrigt ringt och grattat lr ringt på julafton lr nånting,hon träffade honom sista gången när hon var 3år sen har vi inte hört ett ljud från honom fast vi har försökt ringt.
Min sambo ser henne som sin och hoppas nu på att han kan få adoptera henne
Lycka Till Alla!!!