Sambo adoptera mitt barn.. ?

Då e det giftemål som gäller då..

penapöna: Jag har själv levt efter den filosofin tidigare att det känns osm jag berövar henne något. Hon vet om att det finns en annan "pappa" som har gjort henne. Men de senaste åren så har hon bara blivit ledsen när jag pratat om honom (har ju inte velat att allt ska komma som en chock sen i vuxen ålder utan att hon vet om att det finns en annan som har gjort henne, dock så har hon en pappa hemma även om han inte har tillverkat henne så att säga) Den senaste gången (för ca 4månader sedan) så la jag ner det. Då blev hon arg o ledsen och sa att hon inte vill höra talas om honom mer. "Varför ska jag bry mej om någon som inte bryr sej om mej?" (citat) Hon har även sagt vid flertalet gånger att hon önskar att pappa vore hennes riktiga pappa så hon slapp höra om Xxxx..
Jag tolkar det hela som att hon e ganska så medveten av sig.
(jag har enbart pratat väl om hennes biologiska och försökt svara på hennes frågor)

Jag fick av juristakuten veta att det kvittar om de är syskon eller ej. Att den biologiska pappan ändå ksulle komma att utredas som boendeförälder oavsett umgänge och oavsett mina önskemål i ett ev. testamente. (Eftersom de bara är halvsyskon så var det visst inte så noga vad jag förstod) även om min önskan väger in så är det inga garantier.

Jag och min sambo har pratat mkt om detta, om det nu blir så att han får adoptera henne så tänkr vi inte hindra henne från att träffa sin biologiska pappa med familj om hon önskar detta när hon blir äldre. Visst mister hon arvsrätten efter honom men det finns ju inget som hindrar honom från att testamentera till henne för det.. (om det nu skulle vara något han önskade..) Dock så har jag kontakt med hans ex (som han oxå har barn med) och vi har pratat en del om detta då jag undrade hur hon ställde sig till det då hennes barn är min dotters halvbror.  Hon säger som jag. Detta är nog det bästa för dottern, henns son skiter pappan oxå i nu för tiden och hon har gett upp hoppet om pappan så att säga.. Skulle adoptionen gå igenom så skulle hon ändå inte hindra dottern när hon blir äldre för att ta kontakt. Däremot så tror hon nästan att pappan skulle bli glad. Då slipper han ju betala underhåll... (trist men sant, det tror jag oxå faktiskt)

För dotterns skull så tror jag det är till det bästa att sambon min adopterar henne. Hon får då en "hel" familj. Hon kommer då inte att splittras från sina syskon och vi som föräldrar (jag och sambon) kan känna oss trygga med att hennes framtid med familjen då är säkrad.

Tack för era inlägg.. Sjlävklart försvinner inte blodsbandet bara för att hon inte längre "tillhör" den familjen. Men som det ser ut nu så är det adoption vi vill ha. Har dock tänkt ta upp det med den biologiska pappan först o se hur han ställer sej till det (så han inte får en chock sen när han väl kommer att höras) Går han med på det direkt så behöver det ju inte bli så krångligt.. :)
Så vårt nästa steg blir till att gifta oss.. Vilket inte var något vi planerat att göra de närmsta åren. Men eftersom det är en nödvändlighet så blir det så :) Lite tidigare då...
Därefter familjerätten för samtal.. (Börjar göra upp planer)

Tack för ert engagemang! Känns som man fått lite perspektiv på tankarna genom att pränta ner dem.  =)