Första förlossningen och börjar bli rädd...

jag hade "bara" ont i ryggslutet. lustgas funkade inte alls för mig så det blev eda till slut, den tig verkligen perfekt och jag kunde känna allt utan att det gjorde ont!
det finns såå mycket hjälp att få bara man vill ta emot den, så slappna av - det som händer, det händer. oron ni känner nu är värre än förlossnimgen i sig!
då tyckte jag första veckan med bebisen var värre.. så omtumlande, känsloladdat, och dessutom avslag (det var ganska ömt också), komma igång med ammningen (det gör ont..) - men det är värt ALLT!!

jag förstår er rädsla. Jag hade samma sak.

Nu har jag blivit igångsatt, vet inte om det gör nån skillnad.

För mig så har förmiddagen o en bit efter lunch kännts som mensvärk. Som gör lite mer ont för varje timme.

När jag har kommit till det läget då jag känner att nu står jag inte ut längre. Nu klär jag på mig o går hem så har det gjort om ännu ondare.
Krystvärkarna har då kommit o dom har jag haft ungefär tjugo minuter med båda barnen.

Själva utdrivningen går inte att beskriva. Det gör ont, helt obeskrivbart ont, men ändå så på nåt sätt har man kommit så långt att då vill man bara ha ut ungen så då hjälper man till att trycka på.

När dom sen e ute så har man glömt allt med en gång. Gör inte ens ont längre.

Tillägga för egen del kan jag ju säga att mina förlossningar varit helt okej.
Jag har tagit lustgas med båda. Inte spruckit en massa eller förlorat en massa blod.

Jag är en av dom som tyckte tiden efter var värre.
Man blöder o det luktar verkligen as. Första dagarna fick jag lyfta min mage när jag skulle kissa för den hängde så. Det var det ingen som upplyste en om. Eller att brösten e så sprängda med mjök att bara barnet gnyr så gör det ont.

Men det e värt allt så klart o jag skulle gärna göra det igen. Även om jag när jag födde tvåan frågade mig själv vilken idiot jag är som genomlider det igen :)

Jag önskar er all lycka o tror att dom flesta får ångest. Jag hade mer ångest med tvåan för då vet man ju hur ont det gör.

Okej jag ska verkligen försöka fokusera på varför det gör ont och inte att det bara gör ont.
Man får ju en bebis :)
Men kan man klara det utan någon som helst bedövning?

håller med den ovan som skrev att precis när den bredaste delen av huvudet kommer o man ska hålla tillbaka krytningen för att inte  spricka är det som gör ondast.

Båda min har dessutom fastnat i det läget så när man sen ska krysta o det gör sådär ont e ingen höjdare, men vi snackar max en halv minut.

Inget mot hur jobbigt jag tyckte det var att vara höggravid, för det tyckte jag var pest faktiskt. Tjock, orörlig, halsbränna o sömnproblem.

Hur ont det gör och hur det gör ont kan jag inte säga dig, tyvärr. För det är från person till person. Min kompis, hon tyckte det knappt kändes, medan en annan av mina kompisar tyckte att aldrig mer. Själv är jag gravid med barn nummer 4 och vet att det gör ont men att det går över så fort bebisen och moderkakan är ute. Sen kan man få lite ont i brösten, av att de spänner, men då får mannen ställa upp och massera. Så oroa dig inte utan försök att slappna av, så gör det mindre ont.

Finns en cd på apoteket som heter "Harmonisk graviditet" som är jättebra, med olika avslappningsövningar. Som sagt var jättebra!!

Sen finns det något som heter TENS apparat som du kan hyra, kostar 470 kr (tror jag det var) för 4 veckor. Den kopplar du på dig själv eller om mannen hjälper dig och sen sköter du den helt själv. Du har kontroll över något själv! Den har jag nu och den hjälper även mot ont i ryggen och till en viss del foglossningen också. Vill du kan jag leta fram telefonnummert till dem.

Lycka till!!

Hej
Fårstår att du börjar bli orolig men det är ingen fara, barnet kommer ut vare sig du vill eller inte och du kommer att få all hjälp du vill ha på förlossningen.

Jag var var som dig att jag inte heller ville ha något bedövningsmedel. Jag badade badkar och när värkarna var som värst tog jag lustgas.

När allt började så kändes det som en gigantisk mensvärk som varade i 60 sekunder..det var skönt då vet man iallafall att det finns ett slut på smärtan. Sen när krystvärkarna kom så var det bara skönt, inte sköntskönt utan det bara tröck på...nästan som att vara nödig

Var inte orolig..det kommer att gå bra och ut kommer den vare sig man vill eller inte.

Lycka till!

Känns skönt och läsa lite tröstande ord. Och som så måna säger så får man ju en bebis för besvärtet Jag är väl egentligen inte lika rädd för hur ont det ska göra, utan jag är mer orolig att det ska ta jätte lång tid med kraftiga värkar. Jag har väldigt svårt att hantera smärta men är samtidigt inte så bekväm när det kommer till nålar. Blir och ta lustgas till att börja med och blir smärtan så påtaglig att man inte står ut så är ju en nål ingenting i jämförelse.

TS: Håller med dej, har så många kvinnor klarat det före oss så ska väl inte vi vara sämre

smärtan känns som INTENSIV mensvärk tycker jag. Det gör ONT, SKITONT, men ändå så man härdar ut. Lustgas tog udden ur smärtan för mig. Funkade bra, och jag klarade mig bra på det!

Det tvivlar jag inte på. Men rädd och orolig är man ju iaf. Men det kommer säkert gå bra. Ibland har man bara såna svackor att man på fullt allvar inte tror man kommer överleva en förlossning. men det hör väl till o vara nojjig när man är gravid

little mommy skrev 2007-11-09 10:55:39 följande:

Jag fick min andra son nu i september o hade då ingen bedövning alls.... ooohhh fy satan va ont jag hade!!! Aldrig mer!!! min första förlossning hade jag EDA... då var jag i himmelriket!

Nu har ju alla olika förlossningar o smärtgrad men mitt tips är ... använd smärlindring!!!

Det är svårt att förställa sig smärtan. Hur det känns?Tja det är olika..=) Det bränns,svider, gör helvetiskt ont.. men man klarar av smärtan. Jag födde min son i juli utan någon smärtlindring & det gick hur bra som helst. Det enda tips jag kan ge dig & alla andra förstfödeskor är att tänka positivt & framåt... Du har något alldeles fantastiskt att se framemot!

när jag hade värkar i öppningsskedet  hjälpte de mej jätte mycket att koncentrera mej på att andas, in genom näsan ut genom mun, långa djupa andetag....
jag ville inte hellar ha eda, prövade både akupunktur å lustgas med inget hjälpte.
värkarna var så kraftiga å dom gjorde så ont. så de slutade med eda iallafall. å de var som om man hamnade i himmelriket
själva kryst värkarna gjör on på ett elt annat sätt, å jag var så inne i att krysta så jag kännde inte att de gjorde så mycket ont, tills hon fasnade, de gjorde så jävla ont.

kommer även igåg att alla sa att när barnet är född kommer man inte ihåg hur ont de gjorde, men 2-3 efterråt kännde jag smärtan, nu vet jag bara att de gjorde jävligt ont, men hur själva smärtan känndes minns jag inte.

tror du fixar detta utan problem, kom bara ihåg att andas med värkarna, så går de utmärkt!

kram & lycka till!

När det började dra ihop sig inför mitt BF-datum började jag bli riktigt nervös, så pass nervös att jag var på väg att spy. Visste inte vad som väntade mig och det var skrämmande, kunde inte ens prata om förlossning. Skakade, kunde inte sova men när jag väl låg där var jag hur lugn som helst, som om jag gjort det förr.

Svårt att beskriva känslan/smärtan att föda barn. Ont som fan gör det, det tror jag ingen förnekar. På mig drog det och ömmade otroligt mycket i ryggen framförallt men även i magen. Rejäla sammandragningar om man kan säga så som bara spände och spände alltmer, ajaj!!
Krystvärkarna trodde jag skulle vara värre än vad dem var. Dem brändes och sved när huvudet skulle ut, när det väl var ute så var det ingen fara alls.

Jag provade bad, lustgas, varm vetekudde, promenad som smärtlindring men inget hjälpte något sådär så jag bestämde mig för ryggmärgsbedövningen (som jag sagt att jag ALDRIG skulle ta i hela mitt liv) men gud, det ångrar jag aldrig. Jag hade hört att den skulle göra otroligt ont att sätta men jag kände knappt någonting, spände lite i ryggen bara men inget mer med det.

Intresserad av att läsa förlossningsberättelse så har jag min i bloggen på sidan.

Jag kände att det var positivt att ha läst på om alla bedövningar! vad man kunde tänka sig och inte. Hörde med folk hur de upplevt de. Men jag var öppen för alla bedövningar och ville se hur förlossningen blev.

Och jag sa till vad jag ville ha. Och det fick jag!

Så det kan jag rekommendera att man läser på om olika bedövningar, så man själv vet vad man vill ha i ett visst tillfälle.

Jag tog föresten

Petidin (morfin) jag var knappt öppen med värkar, så jag skulle få sova på natten, och den var jättebra så jag kunde sova bra på natten.

Lustgas, lite illamående men den var bra just då. Men ingen höjdare för mig

EDA, den var absolut bäst! hade JÄTTEONT och jag kommer inte ihåg någon smärta när de satte den. Det spände och drog lite i ryggen, sen efter 30 min så sattes bedövningen igång. och jag hade absolut inte ont längre. Himmelriket =) ångra det inte!

Sen fick jag nog någon bedövning när de klippte mig men det var nog någon slags bäckenbottsbedövning?

du kommer klara det bra. jag födde utan någon bedövning. Hade bara tens och akupungtur.
sen tog jag ett bad. smärtan kan beskrivas sov en intensiv mensverk men den är lätt att hantera.
skulle vilja rekomendera dig att gå en profylaxkurs om du inte gjort det.

Känner verkligen igen mig. Jag ville helst föda i koma eller nåt, fast jag samtidigt ville vara med, men jag var så himla rädd och tänkte också att det skulle göra fruktansvärt ont. När vi började på föräldragruppen som de hade på BVC, var ungefär i v.30 skulle jag tro. Då ville jag ha så mycket smärtlindring som möjligt, jag ville att de skulle pumpa i mig allt för jag var så nervös.
MEN när jag gått klart kursen och läst jättemycket om alla olika smärtlindningar så kände jag att börjar med lustgas så får vi se vad som händer. Jag blev lugn i det, eftersom jag kände mig påläst och fick därmed kontroll.

Under min förlossning använde jag till slut bara lustgas och sterila kvaddlar. Lustgasen var verkligen kanon, man kände inte av smärtan alls, men det är bra att börja med den tidigt, det är lite svårt att veta hur man ska göra i början. Fick min första "fylla" på 9 mån ;)

Smärtan var som ett riktigt kraftigt tryck främst i ryggen, känns nästan som man ska gå av, men det var bara under själva värken, så det är ju inte under hela förlossningstiden som man har ont, tänk på det!!!

De som jobbar på förlossningen är superduktiga och kommer hjälpa dig på bästa sätt, så du behöver inte oroa dig.

Avslutningsvis vill jag bara säga att det är det häftigaste jag har varit med om och att jag direkt efter tänkte, gud det här vill jag göra om!!!