Jag tvingas jobba natt

Men du kan ju alltid gå till intervjun och verka så ointresserad att du inte får jobbet.

Om det inte går att ordna med barnomsorg så borde de ju inte kunna tvinga dig att ta jobbet.

Men OM du nu måste så tror jag att du kan vänja dig. Min sambo hade jobbat natt i massor av år, och hade alltså nattdygn. Trodde inte han kunde jobba dagtid, han hade jättesvårt för det. Men tillslut var han tvungen eftersom det inte fanns något nattjobb, och han fixar dagtid nu. Tog ett tag att vänja sig, men det gick tillslut.

Jag jobbade natt i 2 månader som längst,det var så hemskt så min underbara chef satte mig på dagtid snabbt när jag började missa saker,göra allt fel...det kunde gått illa.

Mannen är natt människa,han klarar natt lätt..medan jag sover varje kväll kl 23 senast.

Tyvärr är ju reglerna så sjuka att du måste ta jobbet, annars blir det som du säger, du förlorar din a-kassa.

Är du redan säkrad att få jobbet eller ska du på intervju? Kanske kan du föröka "göra bort" dig på intervjun så att du inte får jobbet? Har du själv sökt tjänsten eller har du blivit anvisad till den?

Jag blev erbjuden jobbet..och detta var via arbetsförmedlingen.

Jag kommer få sparken..jag har aldrig varit uppe på nätterna för jag klarar inte det.Inte ens i tonnåren.

jag, klarar inte av at cerva andra därför kan jag inte ta något arbete inom butik/restaurang/vård osv tycker du att jag skall få betalta av alla skattebetalare om jag går arbetslös trots att jag får arbetserbjudanden? jag klarar heller inte av att gå upp tidigt (tidigast 10.00) så jag kan heller inte jobba inom industri eller liknande.

nej, självklart inte. ingen TVINAR dig att ta jobbet men du kommer helle rinte bli FÖRSÖJD av samhället om du inte hjälper till i det.

ang barnomsorg så saknar många kommuner ett nattis i form av en förskola utan det brukar var "dagmammor" så barnomsorg kommer nog kommunen erbjuda er. annrs kan su ju ta ett annat arbete. det kanske finns en hamburgebar inom några mil.

Man vänjer sig vid att jobba natt. Har gjort det i ett antal år. Tycker det är värre att arbeta skift faktiskt för då vet man aldrig när man ska vara vaken eller trött. Det löser sig ska du se. Försök att vara glad åt att förhoppningsvis ha fått ett jobb istället!

Trist men sant, så är reglerna idag. Förstår din vånda över planeringen men om du får jobbet och provar så måste du och din karl försöka få er pass att gå ihop eller flytta någon annanstans där det finns "nattis". Att arbeta nätter vänjer man sig med. Har jobbat ett fåtal nätter men oftast max till 01.00 och det går. Man ställer liksom in sig på det.

Annars någon alternativ lösning, såsom studier, tills det kommer ett annat arbete, men självklart förstår jag om du vill ha "vanlig" inkomst.

Det finns inga garantier och lika villkor gäller för alla oavsett om man har barn eller inte.

Men gå på intervjun och tala om att du verkligen inte är en nattmänniska och att du redan provat men då somnade och gjorde en massa saker fel!

Du måste ju kunna vara ärlig på intervjun, och är du det så lär dom väl knappast anställa dig.

Jag skulle då inte vilja ha en sovande vårdpersonal om jag var sjuk och behövde hjälp. Det finns säkert fler som söker den tjänsten, och som är mer lämpade att jobba natt.

Jag jobbar själv natt och trivs väl rätt så bra. Ibland känner man sig trött dygnet, och då är jag ändå van och tycker jag klarar det rätt bra.

Lycka till.

jag tror nog att isf kontaktar de ams och informerar om det och det är samma sak som att inte ta jobbet?blir av med ersättningen.

många (alla9 människor har fler eller färre saker de inte vill eller anser sig klara av. JAG tänker inte låta mina skattepengar gå till att betala deras liv. Skattepengarna behövs till andra viktigare saker. Tror ni att alla människor har sitt drömjobb?? nej många sliter rumpan av sig med något de inte skulle välja själva för att vi är tvungna att hjälpas åt i ett samhälle.

Varför i hela friden ska inte TS kunna vara ÄRLIG!! Måste väl vara bättre att tala om att hon inte kan hålla sig vaken på natten och mår skitdåligt av att jobba natt. HOn har ju provat.

klart hon kan och bör vara ärlig. Men jag är ganska övertygad om att anställaren kommer att informera ams om detta och att hon likaväl kommer att bli av med sin a-kassa.

jobbat natt i 17 år och tycker att man till viss del kan vänja sig. Men tycker det är hårt att tvinga folk att jobba natt, många klarar inte det. Man kan fara direkt illa av det, inte minst psykiskt. Att komma till jobbet och göra en bra natt hänger mycket ihop med hur man fått sova på dagen och kunnat förbereda sig tex. Med barn är man beroende av en partner som tar över när man själv MÅSTE vå sova.Visst ska alla bidra men det får ju vara inom rimliga gränser och nattjobb är väldigt udda och speciellt.

Kan du inte skaffa läkarintyg där det klart och tydligt står att du ej ska ha nattjobb?

Ta kontakt med läkare på vårdcentral och boka tid och be att få ha ett ingående samtal och säg att du är ororlig för din hälsa om du måste jobba natt eftersom du blir trött och somnar eller gör fel *funkar ju inte i längden*

Till din hl på FK säger du att du inte klarar av att jobba natt och tar med läkarintyget och så försöker du att föra en dialog så att du kan få ta dag och kvällsjobb o helger inom vården.

Jag jobbade själv en period i vården på natten och mitt låga bltr gick ner ännu mer och jag mådde illa dagen efter och kräktes och vinglade fram och tappade saker och var klumpig.

Det faktum att alla inte klarar av att jobba natt och många mår dåligt av det.....

Anonym (seg nattis) skrev 2008-01-16 09:31:31 följande:

ingen som tvingar ts att ta detta jobb men hon måste göra NÅGONTING för att få bidrag . hon kan antingen välja att skaffa ett annat jobb eller börja studera. eller låta bli att ta jobb hon blir erbjuden och inte bidra till samhället men då kommer samhället givetvis heller inte bidra till henne.

Kommunerna har ingen skyldighet att ha "nattis" åt barn till nattjobbande. Så Ts borde först o främst tala med Af o prata med dem om vad som händer om hon inte får barnomsorg. Ok att man skall arbeta o försörja sig om man kan, men det får ju inte gå till absurdum med ingen barnomsorg eller att man gör misstag av trötthet. Ok att regler skall följas men när man jobbar med individer så måste det finnas någon slags verklighetsförankring o flexibilitet, vilket Af inte alltid verkar ha.

ja du....gäsp gäsp...förlåt, men jag verkar inte va så förstående som alla andra här...Jag jobbade natt samtidigt som jag pluggade, både under gymnasiet o under universitetstiden. Skittråkigt, såklart. O trött var jag, osv. Hade dels jobb inom vården, dels jobbade jag natt på Mc Donalf´s vilket innebar 14h skift utan rast ibland. Vårdpassen kändes lyxiga kan jag säga.

Om du inte kan få ett läkarutlåtande på att du inte KAN jobba natt så tycker jag att du får bita idet sura äpplet ett tag. Chansen att du får ett annat jobb minsar ju desto längre du går arbetslös, så att ta detta jobbet kan väl ses som ett stieg i att komma tillbaka på arbetsmarknaden.

Men om det e heeeeelt omöjligt för dig att jobba natt o heeeelt omöjligt få annat jobb inom vård, städning, butiksverksamhet osv (jag menar om det hos dig e svårt att få jobb inom en verksamhet där det i stort sett alltid fattas jobb, dvs vården, så låter det ju som att det inte alls e nåt att satsa på..) så får du väl plugga.

Så nej. Eftersom jag själv sett det som självklart med hårda studier, skitjobb, 0 dagar ledigt i veckan osv så får jag säga att jag inte har mkt förståelse.Men det e jag det, uppenbarligen tycker de glesta annorlunda.

Min man har alltid varit natt människa.

Ett tag provade han dagtjänst för vårans skull,men det gick inte alls..chefen bytte han snabbt till natenigen för han klarade inte alls dagen.

et är samma sak med mig fast tvärtom.

Jag pratade med akassan precis,och dom sa att jagkude säga nej till jobbet av flera skäl.

Jag trodde inte riktigt på det så jag ringde senare och en annan svarade,så hon gick in på mina uppgifter och läste och upprepade samma svar.

Så nu kan jag slappna av.

Anonym (suck)..jag jobbade ochså dygnet runt innan jag fick barn och jag älskade det.Jag arbetade ca 70-85 timmar varje vecka.

Men nu när man har barn ochså och tänka på,som ibland väcker mig natte tid eller som är sjuka,eller som behöver oss,så orkar jag bara heltid.

Jag kan arbeta kväll och morgon,helger och allt..det är just natt jag inte klarar.

En gammal tråd men svarar ifall frågan dyker upp för andra.

Du kan hänvisa till Arbetsmiljölagen där arbetsgivaren ska förebygga arbetstagare från ohälsa enligt 3 kap 2 paragrafen. Det är farligt att arbeta natt, finns en norsk studie där det bl a ökar risken för bröstcancer med 50% så särskilt farligt för kvinnor www.svt.se/nyheter/inrikes/nattarbete-farligt-for-kvinnor

Så då kan du vid intervju ställa kravet att arbetsgivaren borde förlägga arbetet så att männen på arbetsplatsen jobbar natt eftersom arbetet ska fördelas och organiseras för att minska riskerna. Detta är viktiga saker som inte tas upp men tar du upp det på intervju så kommer de med största sannolikhet inte välja dig.. ingen ska behöva riskera sin hälsa på detta sättet och särskilt inte kvinnor som löper högre risk än män.