Precis så är det här också, min sambo har ingen som helst sexlust, när vi väl har sex är det mycket bra, båda blir tillfredställda och även sambon säger att vi ska inte låta det gå lika länge till nästa gång, men sen går det igen nån vecka, jag försöker ta initiativ, säga att jag vill ha sex, föreslå, lekar, olika ställen, smeka han , även suga av han emellan, då är det ändå jag som jobbar flest timmar per dag, jag som sköter det mesta i hemmet och han som kollar tv eller sitter framför datorn...
Problemet är bara att då jag tar initiativ så känner han sig pressad, ger jag förslag så känner han sig pressad, försöker jag få han att hjälpa till i hemmet känner han sig pressad, smeker eller suger jag av han så är han nöjd men känner sig pressad om jag önskar en fortsättning...
Jag har föröskt med att inte ta initativ på över 3 månader och sagt att det är upp till han att ta initiativ eftersom minsjälvkänsla inte längre klarar av att bli nekad varje gång...
Han säger att han vill ha mig och tycker jag är sexig, men vi har ju bara bott ihop i drygt ett halvår ännu, vi borde ju vara som kaniner, då vi inte heller har några barn ännu???
Märkte nog redan från början att hans libido var lägre än min men trodde inte den var såhär låg, ok att jag kanske har lite högre libido än dom flesta, då jag helst vill ha sex morgon, middag, kväll och snabbisar däremellan... Men borde ju nog gå att komma till nån kompromiss med typ några gånger i veckan istället för typ 2 gånger i månaden... Sex och närhet är för mig en viktig del i förhållandet, annars kunde man lika gärna bara vara kompisar...
Håller på klättrar på väggarna, är en vecka sen senast nu, jag har lagat en god lunch idag, som vi skulle vila en stund på, jag gick upp till sovrummet , han sa han kommer strax också, skulle bara svara på ett mail, tänkte man kunde få lite mys nu på eftermiddagen, men det är en timme sen, och han har flera gånger sagt vänta en stund jag kommer strax...
Börjar kännas som att man bara ligger och väntar på nåt man borde få och ge utan att skjuta fram det hela tiden, borde kännas att båda har passionen och framför allt VILL ....
Jag älskar min sambo och vi har talat om att börja skaffa barn nu,... Men börjar själv tvivla, för vill inte leva resten av mitt liv utan passion... Man ska ibland känna som man vill slita av den andra kläderna och hoppa på enligt mig... Självklart inte alltid men ibland... Och det gör jag men jag får inga såna tecken av sambon...
Han säger att han älskar mig, kramar ofta om mig, vill gärna kramas men inte mer...
Jag är vältränad, tar hand om mig själv, ser helt ok ut... Och jag är ingen som gnatar på om små saker... Och jag behöver inte bestämma allt, tar gärna emot att han tar ansvar och gör saker på sitt sätt, men vill nog börja se initiativ till nåt, vare sig det gillar att hitta på vad man ska göra eller att ha sex och mysa, annars börjar jag snart ge upp, och det efter bara ett halvår att bo ihop, men då man inte ser nåt go i han...
Och ja vi har diskuterat, han säger att han avundas mig min ork, men att han inte orkar på samma sätt...
Jag säger inget om man är trött ibland men att varje dag tillbringa minst 5 timmar på soffan och inte orka med annat, har mera med vilja att göra... Jag har även föreslagit att vi borde kolla upp vår hälsa att vi är ok om vi ska börja fundera på barn men det vill han inte höra av, är bara mesar som gör sånt...
Så som det är nu så går jag på tå och gör allt för att han ska vara nöjd så jag kanske ska få nåt sex, undviker att vara sur och ställa krav, gör sån mat som man borde få energi av och bli piggare av, även sån mat som borde vara ptenshöjande men inga ändringar, han tackar för god mat kramar om mig och kan på sin höjd sätta sin egen tallrik i diskmaskinen...
Jag klarar inte dethär länge till...