Ethi skrev 2008-05-09 13:43:40 följande:
Nä, barnet hade ju kunnat komma till några snorrika amerikaner med egen pool och tennisbana. Men om man tänker sig att ingen överhuvudtaget skulle välja adoption, så skulle det inte vara så. Då skulle barnen bli kvar på barnhemmet. Det ska ändå mycket till för att det livet inte ska vara sämre än en egen familj...
Själv håller jag med Cianna. Självklart ska våra barn aldrig behöva känna tacksamhetsskuld! Inga barn, eller vuxna, ska behöva känna någon tacksamhetsskuld för sina föräldrars beslut. Men samtidigt så valde vi adoption just för att det finns barn som faktiskt behöver en familj. Hade vi bara velat ha barn så hade vi precis lika gärna kunnat harva på med IVF m.m. och verkligen uttömt alla möjligheter magvägen. Nu kändes det inte riktigt klokt, just med tanke på att det redan finns barn i världen i behov av föräldrar. Vi behöver ju inte göra fler... Jag tycker "bonus" är ett för lätt ord för det, för det var ett ganska tungt vägande skäl för vårt beslut. Inte för att vi ville spela hjältar på något sätt, utan för att världen rent krasst ser ut så.
De inte alltid så, min man är adopterad och jag blivit anti-adoption efter jag träffade honom och hur han har haft med sin adopterade familj. Han växte upp med våld i hemmet, en mamma som slog sönder sin man att han blev alkolist för att stå ut med henne. När min man blev tillräckligt stor han fick greppa tag sin mamma och kasta henne i sovrummet och låsa in henne för kunna försvara hans pappan. Han flyttade ut ganska tidigt för han orkade inte bo hemma och sen gick ju bort pappan. Självklart hon har lugnat ner sig efter vi fick vårt barn annars hon va en psykopat innan vår barn föddes. De vad jag har märkt att många adoption mammor skuld beläger sina adopterade barn "Vore inte för mig, skulle du växt upp på gatan", kanske inte så men samma känsla eller samma syfte. De klart hon blev rasande när vi hittade hans biologiska mamma och det visade sig hans adoptions papper va egentligen censurerad så han kundes bort adopteras. På den originella pappret innan de gick vidare till Sverige så stog att hon ångrade sig och inte ville ge upp honom medans I den svenska versionen så står att hon önskade honom ett bra liv. Det därför jag litar inte på organisationen. btw, de va hans biologiska morfar som kontaktade SWS, och min mans adopterad mamma vägra inser de egentligen räknas som olagligt adoption. Hans adopt-mamma är inte den ända som är så, känner många adopterade som verkar ha samma adopterade mamma. Ena fick en tvål i munnen när hen va liten, som jag tycker de räknas barnmisshandel.
