"Jaha men det gick bra?"

Samtidigt är det jättesvårt att veta hur man ska fråga. När det gäller barn som t.ex fötts med någon typ av handikapp hör man ofta föräldrarna klaga på att ingen talar positivt om barnen, typ som ni beskriver ovan "men bebisen mår bra?" utan att det är mycklet ojande och beklagande.

Jag förstår att ett för tidigt fött barn NATURLIGTVIS innebär massor av fruktansvärd väntan, massor av tunga operationer och obesvarade frågor. Men lite grann är det ju så när det är något jobbigt man inte själv upplevt att man inte riktigt är behörig att tycka något alls - man saknar en erfarenhet och det blir aldrig rätt det man säger...

Däremot; om någon hade förlorat sitt prematurbarn och ställt samma fråga till er, visst hade det då varit annorlunda? "men det gick bra?" hade då fått ett helt annat djup.

En liknelse som kanske är lite fånig men ändå talande:

Efter mitt första akutsnitt fick jag höra samma sak. "Jaha snitt, men allt gick bra?" Och ja, bebisen mådde bra. Men jag var stympad, ledsen, upprörd, hade ont, var besviken... Nej, allt gick inte bra, inte för MIG - men frågan är om jag hade blivit gladare av att folk sagt "Åh, NEJ, inte snitt, gud vad jobbigt, vad hemskt för dig"

SOm sagt en fånig liknelse som inte närmar sig upplevelsen av att få ett så för tidigt fött barn.

Man får ju komma ihåg att det som hänt oss, vi med barn födda så tidigt, extremt tidigt, att folk vet inte hur det är, det är ovanligt att ha en bekant med ett så tidigt barn. Dom är oroliga, nyfikna, dom vill förstå och sätta sig in, för dom vet helt enkelt inte hur det är. Lika mkt som dom ska ha förståelse med oss och "gå på tå för vissa" så ska även vi hjälpa våra bekanta, det är en tragedi för dom oxå, vi får oxå vara förstående!
Så känner jag :)
Min dotter föddes i v27, är idag 2 1/2, en hjärtoperation, en bråckoperation, samt fortfarande hål i hjärtat, och folk frågar fortfarande hur det är m.m Så det är bara att vänja sig :)

men jag ser hellre att folk frågar än att dom inte frågar..då känns det ju nästan som om dom inte bryr sig.....för oss gick det ju inte bra...o jag vill inte att det bar blir bortglömt...

Känner igen den kommentaren. Pontus föddes viserligen "bara" 7 veckor tidigt men det var jobbigt ändå. Allt gick ju bra till slut men tiden var jobbig ändå. De som ej vart med om att få för tidigt kan aldrig sätta sig in i hur det är/var.

TS:
Vill bara säga att jag känner igen mej så i det du skriver...trots att vår pojk föddes fullgången! Han var på väg ut i v 24 men dom lyckades få stopp på det. Det var sängläge som gällde tiden ut och många resor fram och tillbaka till förlossningen för att stoppa värkar! Det var den jobbigaste hösten i mitt liv och den har förändrat mej och mitt sätt att leva. Men min upplevelse är att folk runt omkring inte förstår det..."för det gick ju bra"! Har till och med fått kommentaren..."det har du väl glömt nu"! Men oftast verkar folk ha glömt bort att den tiden ens existerat!
Ursäkta det blev långt men jag var bara tvungen att låna några rader och skriva av mej!
Kram

*kram* Nej hu, det glömmer man väl aldrig nåt sånt!

Yggdrasil: Jag har funderat ett tag. Jag tycker nog att "Gick det bra" och "Oj så hemskt" är ungefär lika illa jag vill inte att den andra personen ska tala om för mig hur de tror att jag har det utan att de ska lyssna på hur JAG tycker...

Därför vill jag hellre få frågan "Hur var det? Hur har det gått? Hur gick det" eller liknande. En neutral, öppen fråga i stället för Ja/nej-svar på den frågandes påstående.

Ja tinaw, folk menar nog väl, att det är bra NU med barnet, och så säger ju många att "dom ÄR ju så duktiga nu förtiden" Neo läkare alltså. För det har dom ju hört att det är så utan att veta någonting om det. Själv tycker jag att det är jag och min lille son som har varit duktiga, som klarat av den jobbiga starten och att han har fixat det. För han har fixat det bra, trots allt, och då är det ju ändå mer bra än dåligt iaf.
Det konstiga är väl ändå hur andra mammor har mage å säga hur jobigt det var för dom å ligga på förlossningen "i ett helt dygn" innan deras fullgångna friska bebis föddes, när jag precis förklarat att vi var kvar på sjukhus i mer än två månader med vår. Men man vänjer sig vid dom mesta kommentarerna! :) Många hade man dock klarat sig utan.

Jag tror att för de allra flesta människor är "gick det bra" och "hur gick det" exakt samma fråga faktiskt, de flesta människor har inte den språkliga kunskapen att skilja på öppna och slutna frågor och att veta vad som är vad, jag tror inte heller att de lägger in det som ni gör i frågan.

Ni kan ju svara samma sak på båda frågeställningarna, ni väljer ju hur ni tolkar frågan, mottagaren har ju tolkningsföreträde Så nästa gång nån säger "gick det bra" så hör ni "hur gick det" och svarar på det istället.

Varför måste man jämföra vem som "har det värst"? Det är väl ingen som tror att det är kul att få ett prematurt barn? Men det förminskar å andra sidan inte heller upplevelsen hos den som fått ett fullgånget barn att du inte fått det? Jag tror att varje kvinnas upplevelse av förlossning och tiden efter är unik, jag kan inte säga att min är värre än din, hur jag upplevde min är den enda "sanna" upplevelsen. I alla tider har kvinnor bearbetat den traumatiska händelse som en förlossning är genom att prat och älta om det. Ska andra inte få prata om sina förlossningar med dig om de fått ett fullgånget barn? Ska du, om du får ett prematur och ett icke-prematurt barn inte prata om det icke-prematuras förlossning?

Jag menar inte alls att vara respektlös mot er som fått prematurt eller förminska er jobbiga tid, jag har full förståelse för att det är jobbigt om andra säger klantiga eller tanklösa saker, det är det ju alltid, även för de som fått barn med handikapp eller barn som är helt "normala" för den delen. Men jag tror kanske att om man tar väldigt illa upp av dessa tanklösa kommentarer så är det för att man själv har en del kvar att bearbeta, att man inte helt "förlåtit" moder natur för det som man gått igenom? Har man kommit till ro med den egna upplevelsen borde inte andra obetänksamhet vara ett hot.

Hoppas ni inte tar illa upp av min rättframhet.

Nej MuninMy du har rätt i det! Det är absolut ingen tävling i vem som har haft det värst, jag håller helt med dig. Självklart har det varit så att jag har tagit vissa kommentarer hårt därför att jag aldrig kommer att få några svar på varför han kom så tidigt. Jag bara beskrev hur jag har upplevt och reagerat på kommentarer och det är ju framförallt från människor som jag inte har känt så bra. Jag har många vänner som fått barn i samma veva som jag, med olika erfarenheter, jag har pratat mycket förlossning med dom utan att må dåligt och det blir ju lättare ju längre tiden går. Det är stort för alla att få barn och alla har rätt att beskriva sina upplevelser.  Jag tar inte alls illa upp av att du tar upp det.

Hej alla!
Mina tjejer kom i v. 29+6 och jag känner precis som TS, man kan ju inte heller förklara för folk som fått "tjocka fullgångna glada bebisar" (inget ont om det, men det skar i hjärtat att se dem under neotiden) hur det var att leva i neobubblan. Men det värsta nu, när mina tjejer är fyra år, är att nu bryr sig ingen om det längre. När man säger att de är prematura så är den "ursäkten" inte godtagbar längre, mina tjejer har varit mkt sena i utv, och är fortfarande, men nu kan inte folk godta den förklaringen... jag menar barnen är ju prematura under hela sin uppväxt!!
Lycka till med era guldklimpar :)
Kramar