Tonårsdepp..

Då är det ju Hans som ligger till grund för Marcus beteende. Tycker du ska se till att denna "vuxna" karl ber din son ordntligt om ursäkt. Grisigt och otroligt barnsligt bettende. Inte konstigt att han är rädd för att såra andra. Va rädd om er.

Förklara för sonen att vi människor är olika och att Hans beteende är oförlåtligt men att ni inte kan styra honom. Få honom att förstå att det inte är hans fel och säg att du hoppas Hans ska ändra sig. Men att ni måste gå vidare och att Marcus får se till att få en bra relation med sin pappa. Men se till att Marcus inte är arg på Hans ändå, för det skapar bara mer negativ energi som grabben kan ha till annat.
Lycka till.

Hej igen. Stackars Markus, han är ju förtvivlad och vet inte vilket ben han ska stå på. Det är oförlåtligt att vuxna över huvud taget sviker barn och sätter sig själv först, Hans beter sig som att han själv kanske blivit sviken som liten. Kanske kan det hjälpa om fler vuxna i Marcus närhet pratar med honom om att det inte är han som gjort något fel utan tvärt om. krama honom mycket och fortsätt som du gjort tidigare, låt honom veta att han är älskad och kan prata med dig om allt.

har du pratat med Markus om Hans nånting?
InaJ 1973 skrev 2008-03-07 10:46:49 följande:

Men är det verkligen detta som ligger bakom att han inte går till skolan? Kan det inte vara något annat?

det här låter ju mer och mer som ett fall för en psykolog, stackars markus!
var på BUP som tusan och förklara hur allvarligt läget är! eller så pratar du med personalen på hans skola om han kan få ett speciellt tillstånd att vara hemma och jobba. så att han inte hela tiden får frånvaro. för han har ju väldigt bra betyg tydligen.
så har jag. jag går på gymnasiet så där är närvaron superviktig. om man inte är närvarande (såvida man inte är sjuk) så riskerar man att förlora studiebidraget.
Jag lider av OCD och orkar därför inte alltid vara i skolan...
Jag berättade om detta för min handledare och han pratade med skolsyster, som gav mig ett speciellt tillstånd att få gå hem när jag vill, så länge jag sjukanmäler mig när jag gör det.

InaJ 1973 skrev 2008-03-07 12:02:18 följande:

Hej!

Usch, det gör lite ont nät man läser hur denne Hans behandlar din son.. Och jag kan verkligen känna den känlsa som din son måste få varje gång han vet att Hans ska komma eller ringer..

Jag tror klart att det är ett av dem bakomliggande problemen, men också förmodligen något som har med själva skolan att göra. Jo, pojkar kan sova mer i sina tonår, men kanske inte så mkt som Marcus verkar göra.. Dessutom så är han väl inte inne i puberteten än? Om han "bara" går i 6.an?
Eftersom han är så duktig i skolan så känns det lite som om han kanske är understimulerad? Han kanske inte blir tillräckligt stimulerad i skolan, därför tycker han det är tråkigt och inte vill vara där..
Realationerna till sina vänner kanske har blivit påverkade av detta med Hans, även om du och din son har en bra och nära kontakt, kanske han kan tycka att det är jobbigt att tala om osv..

Tycker Du är fantastisk som gör det här för din son, faller sig självklart för mig, men inte för alla!
Tycker det är j*vligt konstigt att skolan inte bryr sig mer och tar dit sina kuratorer och angagerar sig, hälften frånvarao är MYCKET speciellt på högstadiet!!

Jag hade ca 25% frånvaro på gymnasiet, mådde inget bra alls, var väldigt deppig, skoltrött och ville mest sova jag med. Det genererade i skolsamtal med lärare, kuratoer osv.. Tycker din sons skola agerar lamt!!

Lycka till!

Jätte bra att du bryr dig om din son! Fortsätt med det.
-men kanske bara ltåa honom vara lite?Ta det lugnt?
min mamma var precis som. man har små svackor. min mamma ringde direkt bup och allt. men det  hela har bara gjort allt värre att bli rutn skickad. och nu 8år senare harj ag inte blivit bra än för jag kommer ihåg hur tjatigt allt blev och hur depremeradj ag blev av det. han kanske kan skriva dagbok? har nån kompis att prata med? be dom i skolan ha lite koll, men förösök att få honom att ta tag i det själv. vet inte vilken kontakt ni har, men kan ju vara tex olycklig kärlek. kan ställa till mer hos en förälder än vad som egetnligen behöfs. Se till att han äter, går ut ibland träffar kompisar och inte skär sig!

Det här med att han inte vill gå till skolan och att han inte direkt gett någon anledning till varför han inte vill gå dit verkar konstigt. Dessutom att personal på skolan inte verkar bry sig. Stå på dig och kontakta skolan, rektor, kuratorer, skolläkare mfl. Det är deras skyldighet och jobb att ta tag i sådana här saker. Men det är också din skyldighet att skicka honom till skolan och hans att gå dit, skolplikt. Det är nog inte speciellt bra att han ligger hemma och deppar och får mer tid att fundera, gräva ner sig själv. Försök att komma fram till någon kompromiss med skolan och sonen. Han måste helt enkelt tala om vad som är problemet till att han inte vill gå till skolan, annars är det ju bara att gå dit. Han kanske tycker att du är elak men du gör ju allt du kan för att du älskar honom. Han kanske inte förstår det nu men men kommer förhoppningsvis att göra det när han blir äldre.