Tonårsdepp..

Jätte bra att du som förälder reagerar och gör allt du kan för att sonen ska må bra. Jobbar i skolan och ser tyvärr mest det motsatta. Hur har han det med kompisar? Kanske han behöver byta bekantskapskrets, vanor, mönster. Nu vet ju jag inte så mycket om killen och hur länge det har hållit på, men det brukar hända mycket mellan 6:an och 7:an. Kanske får man bara ge det tid, han kanske behöver gå igenom det här som en fas i mognandet. Stå på dig med skolan och BUP annars, lycka till.

Hej igen. Stackars Markus, han är ju förtvivlad och vet inte vilket ben han ska stå på. Det är oförlåtligt att vuxna över huvud taget sviker barn och sätter sig själv först, Hans beter sig som att han själv kanske blivit sviken som liten. Kanske kan det hjälpa om fler vuxna i Marcus närhet pratar med honom om att det inte är han som gjort något fel utan tvärt om. krama honom mycket och fortsätt som du gjort tidigare, låt honom veta att han är älskad och kan prata med dig om allt.

Det här med att han inte vill gå till skolan och att han inte direkt gett någon anledning till varför han inte vill gå dit verkar konstigt. Dessutom att personal på skolan inte verkar bry sig. Stå på dig och kontakta skolan, rektor, kuratorer, skolläkare mfl. Det är deras skyldighet och jobb att ta tag i sådana här saker. Men det är också din skyldighet att skicka honom till skolan och hans att gå dit, skolplikt. Det är nog inte speciellt bra att han ligger hemma och deppar och får mer tid att fundera, gräva ner sig själv. Försök att komma fram till någon kompromiss med skolan och sonen. Han måste helt enkelt tala om vad som är problemet till att han inte vill gå till skolan, annars är det ju bara att gå dit. Han kanske tycker att du är elak men du gör ju allt du kan för att du älskar honom. Han kanske inte förstår det nu men men kommer förhoppningsvis att göra det när han blir äldre.