Skall adopterade få söka sina rötter eller ej?

Men, det är ju tragiskt. Är det verkligen så? Finns det ingen möjlighet att hitta de biologiska föräldrarna?

Nej. Oftast inte.

min mamma försökte ta reda på så mkt som möjligt om min bakgrund.... det som kom fram är att min mamma kom till sjukhuset med mig för att jag var så sjuk..skulle inte överlevt utan sjukhus el adoption...hennes val var ju att jag skulle få det bra.... jag är glad att mamma tog reda på så mkt som möjligt.... min bror har träffat sin biologiska mamma och bror o mina föräldrar tycker bara att det är kul.... Men jag anser att barnet ska få ha den valmöjligheten att söka sina föräldrar om det vill

Så nu vet jag att vi har gjort öppen adoption. Och det är absolut inte lätt. Mamma till vårt barn är missbrukare och har verkligen ont om pengar. Det är ingen ide att skicka pengar till henne, för att hon köper alkohol. Hon vägrar att gå på någon behandling. Jag har en kännsla, att man skulle vara tvungen att "adoptera" hela hans familj och hjälpa dem i Sverige för att det skulle fungera bra för vår son. Annars är det bara otroligt jobbigt för han. Självklart får mna söka sina rötter som vuxen. Men jag vet inte om det är bra med öppen adoption. Det är otroligt påfrestande när ett barn känner sig ansvarig för vuxan och vill hjälpa dem, men har inte någon realistisk möjlighet.

Varför skulle dom INTE få det?

För min egen del hade det nog inte varit så bra, jag var ju så rädd för att min biologiska mamma skulle komma och "hämta" mig när jag var liten....älskade mina föräldrar så mycket att jag snarare blev orolig över att det fanns en annan "mamma" i Ecuador. Mina föräldrar var väldigt öppna och hade inga problem alls att prata om henne eller om adoptionen över huvudtaget men jag gjorde klart för dem att jag absolut inte ville söka mina rötter och de fick heller inte göra några efterforskningar för då kanske hon skulle komma och ta mig tillbaka! Det hjälpte inte att mina föräldrar sade att hon kan inte göra det men bara tanken på att träffa henne skrämde mig jättemycket. Idag känner jag ju inte sådan skräck inför det men jag är inte heller särskilt intresserad av att söka rötter heller. Däremot är jag mer angelägen om det för sonens räkning, men skulle han visa rädsla och ointresse för sin bakgrund som jag gjorde skulle jag självklart respektera hans vilja precis som mina föräldrar gjorde för mig.

Jag förstår att ni har det svårt att besluta hur kontakten ska se ut. Man vill inte ta biofamiljen ifrån honom, men samtidigt vill ni inte han ska råka illa ut pga biofamiljen (mamman har trots allt inte varit bra för honom). Jag skulle inte veta vilket ben jag skulle stå på. Hur ser kontakten mellan de andra biosykonen och mamman ut? Har ngn av de andra barnen adopterats bort eller lever de med biomamman? (svara bara om du vill).

Det finn 7 syskon och den äldsta tjejen är myndig och bor hos sin pojkvän, två bor hos farmor som hos fosterfamilj, tre är på barnhemmet oc den yngste är fortfarande hos mamman, men det är otroligt dåligt där och han kommer att hamna på ett barnhem inom kort. Det värsta är att föräldrarna har bara begränsad vårdnad. Det innebär att de tre (snart fyra) är på något sätt "låsta" på barnhemmet. Man kan inte adoptera dem. De skulle kunna lätt hamna hos en fosterfamilj, men i Polen är det barnet som bestämmer, dvs. att de får välja var vill de bo: barnhemmet eller fosterfamilj. Och föräldrarna har lyckats övertyga dem att de absolut inte ska bo hos fosterfamilj. Korkat.
Våran son övertygade SJÄLV sina bioföräldrar att de ska avsäga sig vårdnaden. Otroligt starkt gjort, tycker jag. Jag skulle verkligen vilja att någon, i Polen eller Sverige, skulle vilja adoptera hans småsyskon, trots allt är det inte omöjligt om man lägger lite arbete på det )

Sjalvklart ska mojligheten finnas!

Sen om man ar intresserad och valjer att soka ar upp till var och en.

En viktig sak ar att det inte kommer fran adoptivforaldrarna!

Har en del kompisar som akt tillbaka och sett sina barnhem nar de var ganska unga for att deras adoptivforaldrar ville det.

Att soka eller inte maste fa mogna fram hos den det beror, det ar ett eget personligt beslut som ingen annan kan fatta at en!

Och det ar lika ok, att INTE vilja soka som att soka.

Som förälder tror jag att det svåra blir att hålla balansen mellan att uppmuntra sina barn att söka sina rötter om de vill utan de ska känna sig tvugna. Om man ex adopterar sitt andra barn från samma barnhem blir det ju nödvändigt att det äldre syskonet förler med och hämtar det yngre syskonet på samma barnhem. Men jag ska verkligen tänka på att inte tvinga mina barn att söka sina rötter. Jag är så tacksam att ni vuxna adopterade finns här så vi kan lära oss av er!

Förstår vad du menar m. balans, men jag är glad att det finns a-föräldrar som iaf är medvetna om att båda behoven kan finnas.
Fru hemlig skrev 2008-03-14 11:56:28 följande:

Fru Hemlig:

Det kommer du att klara galant, var inte orolig! :)

Tack så mycket det värmde!