Olika liv olika veckor!?

Vad är det det blir tjafs om då?

Här är det nog samma lika vecka till vecka.
Enda skillnaden är en extra tallrik vid matbordet och så.
Vuxentiden minskar lite iofs då P är vaken längre än våra gemensamma, han är 7 år.

Vad för sorts tjafs blir det då? Prata med varandra och kom överens om hur saker och ting ska skötas. Det gäller ju att vara enade, annars så uppstår nog bråk ganska så lätt. Är ju synd om det ska gå ut över barnet. (Även om han inte hör er så känner han ju spänningarna).

Det blir tjafs om hur dags han ska lägga sig. Och sen är det så just nu att han ska bli storebror hemma hos sin mamma vilken dag som helst. Så de senaste gångerna han har varit hemma har han krävt uppmärksamhet från han vaknar till han somnar. Förstår min sambo att han vill ge honom tid när han är här, men inte på så stor bekostnad av vår tid. Vi hinner knappt prata med varandra när han är vaken känns det som ibland.

Cheera, jag tror att det blir lättare om man har gemensamma barn också. Det blir ju mer rutiner även de veckorna man inte har bonusbarnet där. Vi försöker få barn och jag tror säkert att mycket löser sig då, men ibland känns det som för mycket.

Jo, det är väl så kanske.
P fick syskon hos sin mamma tidigare än hos oss men jag kan inte minnas att han var särskilt upp och ner då, fast han var ju betydligt yngre än din bonus och så hade min sambo honom varannan helg då.

Min sambo är också rätt snäll vad gäller sovtiderna, men säger jag till "det är nog dax att gå och sova nu" så håller min sambo alltid med. Barn behöver mycket sömn då dom utvecklas så mycket. Sömnen är superviktig.

Jag sa även till min sambo att jag VILL att vi ska stå enade utifall vi får egna barn en vacker dag. Blir lite orättvist annars om han får göra si och så och inte de andra. (Nu skiljer ju åldern lite och det gör ju skillnad ändå). T.ex: Jag är väl inte överförtjust i godisätande och vill inte att mina barn ska få äta godis i samma mängd och lika fritt som P har fått, så där fick min sambo snällt förändra sig. Han gav ju P godis om dom var på hockey och så kanske vi inte hade käkat. Jag hade gett en korv istället...vill inte att mina barn ska äta godis före maten oavsett.
Eller regler, vett och etikett. Vi får tjata på P att plocka undan efter sig, inte kasta sig ner i soffan, slänga tandborste+tandkrämen i handfatet eller kläderna 2cm från tvättkorgen. Våra gemensamma kommer att få lära sig samma sak så då gäller det P också och min sambo tycker lika.

Jag pratade med min sambo igår kväll och vi blev väl lite klokare. Det vi måste lära oss mest av allt är att verka enade inför barnet och sen prata med varandra när han inte hör. Blir så fel om han hör oss tjafsa om vem som säger vad. Sen sa min sambo att det är svårt att enas om regler som alltid ska gälla. Jag håller med honom när han säger att alla föräldrar, oavsett om man är biologiska föräldrar eller styvföräldrar, har olika regler för vad som är ok att göra när man är med barnet. Det som vi har problem med är när vi är alla 3. Vi träffas så sällan alla 3 tillsammans då vi har så olika jobbtider, men vi blir bättre och bättre på det. Sen tror jag som sagt att det blir bättre och lättare när vi blir fler i familjen.

Jag håller med dig att livet är olika när bonusen är hemma hos oss och när han är hos sin mamma.
Jag var ganska ledsen ett tag över att hans son kräver så mkt uppmärksamhet och jag bara försvinner när han är hos oss. Jag tjötar inte längre, och jag lägger mig inte i hans regler. Men min man har förändrats. Nu ser han när hans son pratar hela tiden eller han tar all plats hemma. Så mitt tips är att släppa lite och så kommer det av sig själv.
Men jätte jobbigt är det med bonusen, jag håller med.........

Ja men visst! Aldrig ska man tjafsa inför barnen, biologiska eller inte. Är det något jag stör mig på gällande sambons agerande så väntar jag tills barnen sover, och verkligen sover så att dom inte ligger vaken i sängen. Nu är ju våra för små att vara ute själva, men min sambos son är ju ute sälv och då kan jag passa på att säga vad jag tycker. T.ex: att jag tycker att det kanske inte är så bra att han får gå till affären själv (nu tycker ju vi lika på den punkten, men som exempel då jag inte kom på nåt). Har han fått det tidigare för sambon och så säger jag nej...det ger ju dubbla budskap till barnet o.s.v.

Inte så säkert att det blir lättare för att man får gemensamma barn Min sambo var väldigt inrutad med hur dom gjorde med P, jag såg ju att det verkligen inte funkade för vårt barn men jo...funkade det då så funkar det nu ansåg han
Min sambo är mycket för att ha kul och vara roliga pappan och i och med det så lär han vårt(/a) barn en massa tok som jag kanske inte alls tycker är sååå roligt när jag är själv med dom.

Fast jag föreslår att du först vänjer dig vid tanken "vi får nästan aldrig prata i lugn och ro" innan du ser en fördel i att ha FLER barn...

LØsningen ær nog att inte lægga sig i så mycket som nån redan har skrivit. Det ær inte vært det, det tycker inte jag iaf. Sen det dær med olika regler før olika barn, det kommer det blir hær sen nær våran gemensamma blir større. Godis på lørdag, och framførallt INTE tv-spel hela tiden. I teorien så førespråkar jag verkligen inte olika regler før olika barn, men jag orkar inte ta fler diskussioner med sambon, det får bara bli som det blir.