Avsöja din STÖRSTA hemlighet...
Här kan vi väl avsöja våra största hemligheter, lite som en bikt! Avslöja de som du inte ens skulle vilja att din egen mamma skulle veta!!
Självklart går de utmärkt att vara anonym!
ÖÖÖÖS på med hemligheter!!!
Här kan vi väl avsöja våra största hemligheter, lite som en bikt! Avslöja de som du inte ens skulle vilja att din egen mamma skulle veta!!
Självklart går de utmärkt att vara anonym!
ÖÖÖÖS på med hemligheter!!!
En liten fråga till er som skrivit att ni gjort inbrott...
Vet ni hur mycket ni fördärbar för de personer ni gjort inbrott hos?
Jag hade inbrott i mitt hus för nån vecka sen och jag vet i he..ete hur jag ska kunna gå vidare.
De människor som varit inne i mitt hus och rotat bland mina grejor och stulit mina saker som tex videokamera med film på barnens första skidsemester på, som inte går att ersätta med något.
Och hur ska man någonsin kunna känna sig trygg i sitt eget hus igen???
Bara undrar vad en brottsling tänker på....
jag gjort både det ena o det andra i mina dar. men det som plågar mig mest nu 5 år senare är den abort jag gjorde strax efter att jag fyllt 20. perioden var oerhört jobbig både innan och blev MKT värre efter. och det absolut värsta är att inte enda känner till min hemlighet=( bortsett från dom på sjukhuset då förståss. innan jag skulle göra aborten så sa dom att d e bra om jag hade nån med mig som stöd. men det fanns inte en enda människa jag kände att jag kunde lita på vid den tidpunkten.
nu i efterhand har jag funderat på att berätta d för nån ,bara för att lätta mitt hjärta,men hur berättar man nåt sånt här i efterhand bara appropå?? om nån har vart med om nåt liknande, eller kan hjälpa mig, så får ni gärna höra av er.
Jag tänker fortfarande på min första riktiga kärlek.
varenda gång det tar slut med en ny kille så saknar jag honom.
det känns som ett slag i magen att jag aldrig kommer uppleva dom där starka tonårskänslorna igen, och att omogenhet förstörde allt.
Jag tänker fortfarande på min första riktiga kärlek.
varenda gång det tar slut med en ny kille så saknar jag honom.
det känns som ett slag i magen att jag aldrig kommer uppleva dom där starka tonårskänslorna igen, och att omogenhet förstörde allt.
Jag började tidigt,
Vid ca 6 års ålder (mitten av 70talet) brukade övertala dom andra ungarna när dom skulle handla åt sina föräldrar att min "silverfemma" (en vanlig 5krona) var värd mycket mer än femtiolappen dom hade med sig från sina föräldrar, men snäll som jag är kan jag gärna sälja min "silverfemma" mot deras femtiolapp. Jävla liv det blev på dom vuxna när jag blev påkommen. Lovade sluta med det, gjorde aldrig om det. Kom istället på att man kunde ju ge små pengar till komisarna i låg och mellanstadiet så snattade dom vad man än pekade på. Det blev ännu mer liv i dom vuxna när det upptäcktes. och på den vägen har det varit sedan dess... Ibland låtsas jag vara normal och jobbar något år som alla andra "svensson" betalar skatt mm..
Min största hemlighet är att jag inte skulle bli ledsen om mina föräldrar skulle dö.
Tycker mest de är tröttsamma och tillför ingenting. Dessutom ovilliga att lyssna och att utvecklas.
Att jag vill begå självmord.
Det handlar inte om att jag inte älskar människor runtomkring mig men ångest, självförakt och att jag presterar så dåligt tillför så mycket lidande varje dag. Både för mig själv och andra.
Jag skriver hittepåtrådar och ljuger på fl.
Jag skriver hittepåtrådar och ljuger på fl.