Stöd och pepp tråd för mammor påväg ut ur missbruk el redan ute

Hej Nathalie och välkommen!
Grattis till graviditeten.
De är toppen att du är medveten om att du är en beroende och att du har viljan,men bara för att man vet och vill betyder de inte alltid att man kan sluta bara sådär.
Jättebra att du har kontakt med beroendemottagning och går på en speciell mvc. Jag gjorde åxå de med både min dotter och den bebisen jag fick för 6v sen och jag tyckte de va toppen. Klart man är "övervakad" men faktiskt kändes de rätt tryggt.

Vart bor du?
kanske går du där jag gick om du bor i sthlm.

Får du träffa din dotter något alls?

Två av mina barn bor hos sina pappor,men min dotter har jag varannan helg. Min son träffar jag tyvärr inte alls så ofta. Han har tyvärr fått lida mest av mitt missbruk och idag är han sex år. Försöker återfå en kontakt med honom så att vi kan hitta tillbaka till varann.
Det är en sådan ångest att ha ett barn men samtidigt inte ha det på nå vis.
För mig är de rätt förvirrande.
Hoppas du får träffa din dotter iaf. Annars kommer de väl med tiden..

Hoppas du stannar här med oss och känner att du kan prata av dig.
Menar även om man har stort stöd hos sin partner betyder inte de att dom förstår allt el ens ska behöva göra det. Kan nog tära på förhållandet om man har sin partner till för mycke psykolog...jag vet

Kram

Tack för svar och att du delar med mig, känns som om man kanske kommer få nya krafter. Man vet man inte e ensam men att leva med ångest är inget man blir bättre av. Nu har det blivit som så att jag troligtvis kommer åka på en kortare behandling, men jag är alltid så att jag velat ta den enkla vägen. Men nu är det så påtagligt vad man håller på med. Har alltid blundat lite för mina snesteg (kan själv). Men nu har jag insett att jag behöver nog den hjälpe jag kan få. Är tacksam att det fortfarande finns folk som vill att man ska lyckas i livet. Det känns inte alltid så. Går du själv på några möten och så?

Hej alla....

Hoppas att ni andra har det toppen...

I dag har jag haft en skit dag... Jag har ett vik nu under sommaren på hemtjänsten och det är bra, men det finns en kvinna som man ska hem till som är så otrevlig så ingen vill gå till henne. Jag har varit där nu 2 gånger och första gången gick det ok, men i kväll när jag var där va hon så otrevlig och elak att jag bara ville "döda" henne... Hon får en att känna sig så jävla dålig på de men gör... Nu sitter jag hemma och funnderar på om det är så, det är så lätt att få mig till att tänka tillbaka på drogerna och att jag vill dit igen... men jag tror att det är för att jag är gravid... Jag har inte mått toppen under graviliteten nu, mina tankar glider lätt över till drogerna, men jag vill inte vara där...
Snälla jag vill bara ha hjälp nu, känna att allt är bra....

Tack för att denna tråden finns....

/Johanna

Anonym(jag)

Går inte på några möten alls nu. Har bara min beroendemottagning. Men tänkte börja gå igen när min bebis e lite större. har ju bara möjlighet att gå kvällar för min kille jobbar ju.

Men föredrar kvinnomöten och de finns ett som jag gått på några ggr som kallas stjärnorna...ska nog ge deen chans till. Har även tänkt på DAA möten.

Går du på möten?

Trasdockan:

Hur e allt?
Hoppas de är bättre.
När jag va gravid mådde jag super dåligt...och för mig kom tankarna på droger o alkohol väldigt lätt åxå,för de har ju alltid varit min flyktväg förr från ångest,tristess osv...
Har du ingen som hjälper dig,nå stöd?

Kram

Hej allihopa!
Hoppas allt går bra för alla..
Här är det upp och ner, mest bostads frågan och relationen som tagit mest energi.
Har äntligen fått en lägenhet som är inflyttning 1a aug, jag lääängtar!
dock har mitt förhållande rasat helt o hållet då min fd sambo och jag separerat men ändå lever inpå varandra, jag antar att vi har svårt att acceptera läget och framtiden som är bäst utan varandra.
Jag bor hos honom tills 1a aug nu men sover hos någon annan så fort jag får chansen, allt är skönare än att tvingas leva inpå någon man vet måste väljas bort.
Han har sitt missbruk o lögner som bara blir värre för varje dag.
Och jag har mitt som jag hållt mej från i 4 mån nu men fan så påfreestande det är när allt är som det är speciellt nu..
Får sån ångest för bebisen i magen som känner allt hat, alla bråk o all sorg, allt!
Är så rädd att mitt barn kommer bli en såndär jätte nojjig bebis o skraj för att jag själv just nu är som ett nervvrak och har varit under hela gravidititen typ..

Tack för denna tråd iallafall!
/Joy, även kallas "KaosJag"

Lider med dig verkligen för har gått igenom nästan precis samma sak när jag väntade min första son och efteråt. men jag liksom du borde gått innan min son föddes,för de blev så mycket värre efteråt eftersom han då fick höra allt bråk och sitta med mig när jag grät och va rädd att han skulle slå mig el låsa in mig igen. Min sons pappa va mycket aggressiv dominant o svartsjuk och såklart blev de bara värre när han drack..och han drack rätt ofta.

Du måste tänka på dig själv och ditt barn,vilket du gör genom att flytta faktiskt.

Separation ÄR fruktansvärt jobbigt,spec när man är gravid och behöver trygghet och stöd..och då spec från pappan till sitt barn. Men man klarar av det..sålänge du har stöd från någon/några andra.

Jag va hemlös när jag väntade min dotter och bodde tillslut på kvinnoboende..hade jag inte haft stöd hade jag nog inte klarat det helt ut. Visst,jag började ju missbruka igen när hon va några månader..men jag hade inte tillräckligt med hjälp..tex från psykvården.

Den har hjälpt mig otroligt mycket.

Klart en bebis känner av ifall du mår dåligt och jag hoppas du mår mycket bättre snart och att allt lugnar sig för dig. Men de är värre för bebisen om h*n måste leva med era bråk o hans missbruk..bebisen är ju så fruktansvärt beroende av att man ska finnas där och orka.

Bor du i sthlm?

Kram

hej Jag kikar bara in här.
Nu har jag varit nykter i 3 veckor. Känns underbart större delen av dagen men ångesten och paniken griper tag i mig med jämna mellanrum.  antar att jag får stå ut..
Stunder av lättnad uppskattar jag nog mest, jag känner att jag snart hittar rätt i mig själv och den del av mig som vill punda och supa ner sig försvinner bara mer och mer.

Det kommer upp ganska mycket drömmar och tankar.
Jag är så tankspridd, tänker inte på vad som händer runt mig. Jag är helt inne i mig själv.
Sover myyycket gör jag men det är nog övergående.

Anonym

Vi har fortf delad vårdnad. Min son bor dock hos hans pappa. Har misstankar om att han fortf dricker mycket..men pga av mitt fd missbrukande och frånvaro har jag inte vågat komma o säga något. Spec då pappan är utåt väldigt skötsam,har jobb,och är väldigt manipulaiv och trevlig.Han ha själv sagt att vem skulle tro på mig,en missbrukare somär sjuk i huvudet..o jag trodde honom:/ Han är utåt sett en bra pappa som tagit hand om sin son helt när inte jag kunnat,men tror ändå att hans drickande kommer först...
Vi kommer inte överens alls och kontakten med min son sköts via min mamma.
När jag kommit längre med mitt tillfrisknande och har de på papper ska ja minsann sätta hårt mot hårt och inte låta honom styra mig mera.
De är väldigt komplicerat..men idag är jag inte längre rädd för honom.

Min dotters pappa är jättebra och han slutade me allt långt innan jag. Han är duktig och de funkar bra mellan osso hans nya tjej åxå...så där e allt bra.

Heej!
Här är en till som är beroende, alkohol har vart mitt problem lr är. även när de gäller relationer/shopping. Men första hand alkohol.
Har 2 barn. Mitt liv höll på att sluta i katastrof, tog tabletter isamband med alkohol ville inte leva mer, självmords tankar. hamnade på behandlingshem och va där i 6mån, skulle igentligen va där längre men av olika anledningar så blev jag utskriven för 2 veckor sen.
Nu sitter jag här, inget hem..dålig kontakt med barnen å i stort sätt lämnad av soc. Ingen efter vård å går fan på vita knogar. Suget gör mig galen. Pappan till barnen förstår inte alls det här och vi har dålig kontakt. Allt är mitt fel osv.

Hopplöshet är ngt jag känner just nu. Jobbigt när det inte finns ngn att prata med som inte förstår de här...
Men kul att jah hitta hit :)

Hur går de för er med allt?

KRAM

Trash is fun:
Grattis till 3 veckor. För dig känns de väl som en evighet och när man är en beroende så är de det åxå....men om man tänker på tillfrisknande är 3 veckor oftast väldigt kort tid.
De är inte konstigt att du känner som du gör...fortsätt vara så duktig som du är så ska du se att de blir lättare...men att de går upp och ner kommer de säkert göra ett tag.
Men alla är olika och tar olika tid på sig.
Jag har vart nykter i 10mån och jag pendlar fortf väldigt mycket mellan att vara stark för att sedan känna mig supernära ett återfall.

JoyMarionHolly:

Med tanke på att du är gravid med en historia borde soc verkligen få bort dig ifrån den miljön du är i nu.

Hade du pratat med dom?

Blir så förbannad på soc...alldeles för ofta är dom till noll hjälp.

Och alldeles för ofta orkar man inte tjafsa med dom.
Men du måste verkligen få dom att fatta allvaret.
Menar vill dom verkligen behöva ta ett barn till för att en förälder inte orkar PGA att hon inte fick den hjäp hon behövde AV JUST SOC....

Det är en mycket större risk att man tar återfall om man befinner sig bland missbruk och el mår dåligt..

Vart ska du flytta om 2v?

Trasdockan:

Va bra att du känne så

Tycker de är toppen att vi kan stödja varann såhär.

Och välkommen Anonym(svårt)

Förstår att de är tungt! De är inte lätt att ha ett beroende o samtidigt ansvar över barn. De är liksm saker som inte håller i längden. Och du är verkligen inte ensam med att ha beroende,barn och pappa till barnen som inte fattar något el som rent ut sagt gör livet svårare.

Hur ofta träffar du dina barn?

Har du någon beroende kontakt?

Kontakt med psykvård?

och vartbor du om du inte har nått eget hem?

Finns de nån/några som hjälper dig?

Kram

Har inte läst hela tråden men måste bara få säga till TS Catla, att det du gör med denna tråd är fantastiskt och säker ett stort stöd för många.

Borde finnas fler med ditt angagemang!!

Ett stort lycka till till alla som kämpar!!!!

Hejsan, ja ag bor i stockholm men lite utanför... Jag har läst lite på internet om en behandling jag ska ansöka om nu när jag verkligen känner att jag vill det. Step one och hoppas komma igång med det här med möten. Jag vill ju att det ska bli bra nu och att nu vet jag att det e bara mig det hänger på. Kan inte be ågon annan göra så att ag ska hållla mig drogfri. Och ust idag käner ag verkligen att jag inte e så stark som jag borde men än sålänge sitter ag hä utan en öl i handen eller något annat och e så glad. Min man lämnade mig idag också. vi bråkar hela tiden. men ag har bestämt mig för att fixa det här ensam... Hur e d med dig? kanske kunde ses på någon fika någonting i framtiden?

hej är föredetta bland missbrukare. går bra för mig nu men kan få sug ibland.
jag undrar om man jan bli sjukskriven oga sitt missbruk, (är f-ledig nu) för så fort jag tänker tanken på jobb, tider att passa får jag ångest vet ej men detta kan va en av anledningarna jag började missbruka som jag gjorde förut.
tack för en bra tråd btw =)

Jag tycker att ni är helt suveräna som vill sluta med erat beroende. Jag själv är en medberoende o det är tufft det oxå men inte som ni. Jag beundrar alla som tar sig ur "skiten". Jag håller tummarna för er alla. Tusen bamsekramar från Marina.

hej. har en fråga. min son är placerad i familjehem, hos min mor.  min son som är 10 år vet inte hela sanningen om varför. han tror att det beror på att mamma mår psykiskt dåligt och behöver lite tid för att må bättre och att han under riden har det bäst hos mormor. ska jag berätta för honom att det har med drogerna att göra oxå? eller är det bäst om han inget får veta om den saken?