Efter ett och ett halvt år lyckades vi sätta den! Genast kommer oron för missfall som ett brev på posten. Vill inte börja om igen. Undrar om det är vanligare med missfall för de som har svårt att bli med barn än för andra? Nån som har en tanke?
Det kanske inte finns några undersökningar om sånt.
Näj näj näj!
Varför skulle det vara så?
sitter den där så sitter den där... och vill det sig inte så kanske det är ett såpass alvarligt "fel" att det är helt naturligt att kroppen faktiskt stöter bort den.
Om det blir missfall så brukar väl det tyda på att det är något genetiskt fel? Och att drabbas av ett genetiskt fel kan väl ske för ett par som har försökt i 2 månader eller 2 år?
Visst finns det nån statiskt som säger att 1/4 del av alla graviditer slutar i missfall. Och de gånger man extra "uppmärksammar" det kanske just är när man hör om personer som har försökt länge?
Om jag vore du så skulle jag försöka glädja mig åt att det äntligen har fungerat.. och känner du så "svår" oro att du inte orkar så sök hjälp på kvinnokliniken. De har kuratorer som har specialist kunskap att ta hand om kvinnor som oroar sig för missfall...
Grattis till pluset!
//Solkatta
Jag har svårt att bli gravid och jag har fått två missfall...det är npg väldigt olika.
Inte så positivt inlägg kanske men men...
Hade väl hoppats på nåt liknande squirl nämnde men det är väl olika.
Hur försiktiga är ni i början av grav?Fram till v.12 ca. Jag måste lyfta och kånka tungt på jobbet och stressa... Fick MA i Mars. Denna gången försöker jag oxo att ta det lugnt, men är det verkligen så "farligt" att lyfta tidigt i grav?
Vad "vet" ni?
Mvh. Milda.
Jag var också extremt orolig i början av min IVF graviditet för missfall men till oss sa dem att det är inte vanligare med missfall vid IVF, snarare tvärtom i såfall.
Försök att inte oroa dig, jag vet att det är extremt svårt men prata med din BM om din oro om den blir allt för svår.
Stort Lycka till och du ska se att tiden rusar iväg. Sart sitter du där som jag gör nu med förvärkar och bara väntar på att bebisen ska titta ut.
Av och till känner jag ett lugn om att det kommer gå bra och det är så skönt att våga njuta lite. Men idag har jag stressat på jobbet och lyft tungt (jobbar med småbarn) och visst kommer tankarna då. Jag har läst att kronisk stress kan orsaka missfall. Och på tal om lyft, tänk förr i tiden då kroppsarbetade ju kvinnorna men fick ändå barn. Förra året kan man nog säga att jag led av kronisk stress. Nu så här i efterhand då jag vet att jag är gravid tror jag att jag hade ett missfall mkt tidigt i höstas. Jag känner av samma saker som jag gjorde den gången nu samt att jag gjorde ett positivt gravtest hos bm efter mensen. Hcg kan väl sitta kvar ett tag efter missfall? Nu stressar jag bara vissa dar, det kan ju inte vara så farligt?