han måste faktiskt välja bort lite av umgänget enligt mig
Lever med min sambo sedan 1½ år tillbaka. Han har ett barn som är ett resultat från en romans han hade i de sena tonåren. Flickan var helt oplanerat och inget som min sambo ville ha eftersom han var så ung, men han har alltid funnits där för henne när han har kunnat och gjort sitt bästa. Trots att han och barnets mamma aldrig levde tillsammans har dom kommit överens om umgänget och allt det praktiska utan att någonsin bråka. Min sambo har alltid ställt upp med hämtning och lämning av barnet, trots att han reser väldigt mycket i jobbet och egentligen inte haft tid jämt. Hon har varit hos honom, och numera oss, ungefär 1-2 veckor varje månad beroende på hur han har jobbat olika månader. Allt har fungerat toppen! Vi har det jättemysigt alla tillsammans.
Allt fungerade bra tills barnets mamma plötsligt fick en idé att flytta 35 mil från den stad där vi bor, för att börja ett nytt liv. Hon har alltid haft ensam vårdnad så det var utan problem hon drog iväg med flickan, som är 5 år gammal. Detta har blivit ett enormt problem för oss eftersom det är ohållbart i längden att köra 70 mil tur o retur på fredag för att hämta lilltjejen och sen skjuts tillbaka henne till sin mamma på söndag, 70 mil igen. Alla blir trötta och gnälliga men min sambo vill såklart ha ett umgänge med sin dotter trots att hon flyttat! Mamman har blivit helt oresonlig och menar att flickan inte får va borta från dagis tex ons-fre för att vi ska få ha henne en länge tid. Hon tycker att vi ska köra och hämta/lämna henne om vi ska ha henne. Hon har dålig ekonomi själv och vägrar betala nåt för våra dyra resor, resor som uppstår för att hon valde flytta. Detta utarmar min o sambons ekonomi i längden med dagens bensinpriser! Andra färdmedel är inte att tänka på eftersom det då tar för lång tid och flickan är för liten att åka själv. Allt detta har lett till att jag och sambon blir ovänner eftersom han vill hämta henne MINST en helg per månad. Jag tycker att vi måste inrikta oss på ha henne här på lov och långhelger även om det blir mycket mer sällan. Därför att när han hämtar henne över en helg hinner vi bara umgås lördagen och halva söndagen innan det är dags att åka tillbaka. Det blir jobbigt för barnet och för oss. För att inte tala om kostnaderna.
Min sambo är helt knäckt över tanken på att inte kunna vara mer med sin dotter för de har trots allt ett nära band till varandra och även jag tycker det är tråkigt eftersom jag tycker mycket om henne. Men att köra 140 mil 1 eller 2 helger per månad är ohållbart enligt mig! Så vi blir osams och bråkar då han tycker jag är oförstående...
Nån som har nåt tips eller råd på hur vi ska lösa vårat problem? Jag tycker att han måste välja att träffa sitt barn mindre för att alla ska få ett drägligt liv!!! Har jag helt fel?
Så egoistiskt! Men samtidigt tycker jag faktiskt att tills ni har ansökt om delad vårdnad och det är färdigt, så tycker jag du ska försöka stötta din sambo i hans försök att få träffa sitt barn iaf två ggr i månaden....Som jag skulle känna så är det redan för lite tid för att man ska vilja dra ner på det..Se det som en kort men tuff period, men som han/ni kommer att ha igen i längden, för det handlar ju trots allt om hans barn...