Fortsättningstråden för oss som är rädda för både vaginal förlossning och kejsarsnitt.
Välkomna nya som gamla.
Del 2 www.familjeliv.se/Forum-2-254/m25995181.html
Del 3 www.familjeliv.se/Forum-2-254/m28701428.html
Del 4 www.familjeliv.se/Forum-2-254/m31500295.html
Nu har jag varit och samma gynekolog två gånger med två veckors mellanrum. Smidig är det minsta man kan kalla honom!
Min bm ville att han skulle utreda varför jag blöder så lätt, hans svar på det var: Du ska vara glad att du blöder lätt, då får man inte stroke, se till att de sätter en kanyl i varje hand under förlossningen eftersom kärlen kollapsar när man blöder och då är det svårt att sätta nål.
Den andra saken jag är orolig för är att gå sönder lika mycket som förra gången, det kommenterade han så här: "Visa detta på förlossningen och be dem sy bättre" Jag frågade då om det kommer att gå sönder igen, han svarade att det gör det nog!
Fram till detta har jag varit inne på vaginal förlossning igen, men nu blir jag så nojjig, mina två orosmoln är blodförlust och bristningar och han lugnade mig inte på någon av de punkterna!
Har fått remiss till Aurora och ska prata med henne om det och även med min vanliga bm på nästa kontroll!
Låter som en "trevlig" gynekolog. Åh vad jag avskyr när jag måste gå till någon som det inte fungerar med. "Din" gynekolog låter lite som en jag träffat på i annat sammanhang (inte som patient, utan på jobbet), och jag kan säga att om han dök upp på förlossningen skulle jag ha vägrat låta honom komma i närheten. Som tur är jobbar han inte på förlossningen längre, så jag slipper det.
Jag har i alla fall fått lite svar på mina frågor om just detta som du undrar över. "Min" gynekolog sa att det är väldigt osannolikt att jag spricker lika mycket nästa gång. Det kan spricka upp lite i det gamla ärret, men någon sfinkterruptur ska jag slippa.
Min blödning berodde ju till stor del på en långdragen förlossning där livmodern var så uttröttad att den inte orkade stöta ut moderkakan och dra ihop sig som den skulle. Jag har en något ökad risk för att det ska hända igen (så jag kommer be att de sätter stora nålar), men mest troligt är att det går bra nästa gång.
Jag är inställd på en vaginal förlossning nästa gång, med en minitiöst uttänkt förlossningsplan. Dels för att jag tror att jag "behöver" en bra vaginal förlossning för att liksom läka såren efter den här förlossningen, dels för att det jag sörjer mest med min förlossning är att jag missade fyra viktiga timmar i min dotters liv, när jag blev sövd, opererad och låg på uppvaket. Vid ett snitt är risken stor att jag återigen inte skulle få vara med mitt barn de första timmarna, utan att jag skulle få ligga på uppvaket ensam, och det känns väldigt jobbigt.
Hej!
Ny här. Jag har en hemsk första förlossning och en positiv andra i bagaget. Båda vaginala, är livrädd för snitt. Är gravid, efterlängtat och planerat, och jag har svårt att förstå att jag ska föda barn.
Jag kan bara inte ta in det.
Att bearbeta första förlossningen var superjobbigt och jag orkar bara inte öppna den lådan igen.
Är väl lite terapi att hänga här :)
Det känns bra att läsa ditt inlägg Kalinka.
Jag har inte orkat fundera mer på vad han sa utan ska ta det med bm vid nästa besök 3/10 och har ju även blivit remitterad till Aurora så jag tar och pratar om det med dem senare.
Tror att jag bryter ihop om jag funderar mer på vad han sa faktikst....
Jag hade en mycket jobbig första förlossning. Nu när vi väntar nr2 har jag samtalat med min BM och pratat igenom den första förlossningen med henne. Hon hämtade min journal från förlossningen och vi tittade igenom denna. Vågade att tro på vaginal förlossning igen, men känner nu att jag släppt den första fölossningen för snabbt. Hade behövt mer proffessionel hjälp. Är idag BF+4 och haft onda onda sammandragningar ett par dagar och NU kom paniken tillbaka. Detta kommer jag att tala om när det är dags för förlossningen....
*hittar hit* Ska på samtal på onsdag och jag ska ha igångsättning eller snitt på grund av min skräck och att jag hade en jobbig förlossning sist. Problemet är att jag inte vill ha något av det då jag är livrädd! Vad gör man?
Här är en till med förlossnings rädsla, är i vecka 37+0 idag å jag ska bli igångsatt imorgon då jag är öppen 2 cm och livmodertappen så pass mjuk och börjat få värkar så jag e jätte nervös :-S inför morgondagen
Kan tilläga att jag träffat en läkare på specialist mödravården pga min rädsla och det hjälpte jätte mkt att prata med henne och om igångsättning... Så nu blir det av 
Mamma till snart 3 skrev 2008-09-23 08:04:53 följande:
Här händer det inte så mkt...
Jag ska iaf göra en stor utredning på varför jag blöder så lätt, känns jätteskönt att bli tagen på allvar. Min bm har haft kontakt med en annan läkare än den knasiga jag träffade sist.
Usch, nu börjar det gå upp för mig att jag faktiskt har ett barn i magen och att det ska ut på något sätt!!! Får ångest när ajg tänker på det!!!!
Har blivit remitterad till Aurora, men inte fått någon tid än... Är i vecka 18 och de brukar kalla runt vecka 20 så det borde itne dröja så länge nu.
Kalinka: Jag träffade ju aurora ett par gånger innan jag tog ut spiralen, då kändes det helt ok och jag lutade åt vaginalt. Sedan har jag träffat ett pucko till gynekolog och lutar mer och mer åt snitt...