så som i himmelen

Jag blev också besviken - hade väntat mig mer än bara en massa uppradade klyschor. Kändes bara för mycket ibland. Och den enda riktigt duktiga skådespelaren var Michael Nyqvist - det var klasskillnad på hans skådespeleri och de andras. Ibland kändes den och många av replikerna som tagna ur en billig dramasåpa.

Jag hade inte hört något om filmen när jag såg den, så jag hade inga förväntningar alls. Men jag håller med om att har man en massa förväntningar så blir ingen film så där bra som man önskar.

Jag brukar inte gilla sådanna där smöriga kärleksfilmer, där alla blir lyckliga i slutet. Men jag tycker att denna var lite äkta, speciellt relationen mellan Lena och Daniel (sedan är det väl vissa saker som är lite överdrivet)

Jag såg den 3 ggr på bio, har sett den många gånger på datorn (typ nyss). Kan inte annat än bli kär i Frida måste jag erkänna.

Håller med. Filmen hade sina poänger i fint filmade miljöer men handlingen var det kräkvarning på framförallt slutet.

Fommpen och Miss> Jag tycker oxå att skådisarna var bra! Gillade fra Jähkel och Frida, men även prästfrun var mycket bra.
Men när den sista får repliker som: "Svara! Ge mig ett tecken på att du HÖR!" när prästen blivit kolerisk - då suckar iaf jag...

Jag tycker att den här filmen var mycket lik Brassed off med Ewan McGregor - och det är en av de bästa filmerna jag har sett. En svart kärlekshistoria där en mässingsorkester spelar (haha) en stor roll. Även där en döende dirigent.
Men den brittiska versionen var roligare och sorgligare och mer trovärdig...

Och dessutom tyckte jag att det var superironiskt att den misshandlade hustrun sjunger: "Jag vill känna att jag lever!"
Det är ju det man säger innan man slår sig...

Jag tyckte också att filmen var helt fantastisk!!!

Tårarna dröp på slutet när Daniel mötte sig själv som barn där i sädesfältet och omfamnade sig själv som liten, "räddade" sig själv från de som en gång slagit honom och hånat honom. Och den känslan gick på ett mycket djupare plan än vad "vanliga" filmer berör mig. Filmen talade om för mig det jag innerst inne vet, att lidandet är en illusion för att livet är evigt, vilket gör att man alltid kan försonas med dåtiden och välja lyckan, här och nu.

Men det största budskapet som jag fick till mig från filmen var att - DET BEHÖVER INTE VARA SÅ STORSLAGET FÖR ATT VARA STORSLAGET! Det vill säga... Daniel var en högt uppskattad och renommérad dirigent som rörde sig i framstående kretsar i musikvärldens Europa - men han trivdes inte, han var inte lycklig, hans olycka gjorde honom sjuk. Han söker sig tillbaka till barndomsbyn, till det "lilla livet" och enkelheten. Och för denna lilla grupp av människor som han möter där så blir han ett helt nytt liv, han väcker deras glädje, deras passion, deras glöd och deras kraft till liv. I musikvärldens Europa var han en storslagen dirigent bland många, men för denna grupp av människor så blev han allt. På samma sätt som deras bekräftelse och växande blev mer värdefullt för honom än någon av hans tidigare publiksuccéer för detta var nära, detta var personligt berörande nära.

Och är det inte just så många av oss gör... vi jagar, jagar, jagar efter lyckan, guldet och de gröna skogarna... efter nya höjder, efter större projekt, större företag, större självförverkligande... MERA, BÄTTRE, MÄKTIGARE! Samtidigt som tomheten inom oss växer av den enda ouppfyllda önskan som kvarstår - Att finna tillfredsställelse i det enkla och anspråkslösa.

Ja, det är min tolkning. Jag tror att det har mycket med tolkning att göra när man bedömer en film. Man tolkar och utgår ifrån sina egna upplevelser och erfarenheter. Det är därför det egentligen inte fungerar och blir lite löjligt att ge filmer ett betyg á la Sundström och Wiklund.

"Så som i himmelen" talade verkligen till mitt hjärta... och får kort och gott fem glada gubbar av mig

Må så gott!

JAG ÄLSKAR DEN FILMEN och så älskar jag även johanna hilderbrants böcker med de tycks jag vara ensam om

Remsan> Tack för en utförlig berättelse!!

och biomedbonus> Du är absolut inte den enda som gillar Hildebrandt. HOn säljer hur bra som helst:)

Kan bara säga att jag ÄLSKAR filmen och har den på dvd hemma nu.

Senen i slutet när Daniel dör är det tydligen många som inte riktigt har klart för sig.
Jag kan meddela att han dog av blodförlust för att han hade slagit hål på tinningen (som är det farligaste stället på kroppen) Han dog inte enbart av en hjärtinfarkt som många tror.

Remsan.
Bra beskrivning! Håller med tillfullo.

Jag tyckte filmen var jättebra!

Kan inte annat än att hålla med TS. Själv såg jag den på DVD när den kom ut, innan filmen började skrivas upp, och bli musiker osv. Så jag hade inga förväntningar alls åt något.

Men filmen blev en chock i av den närmast enorma nivån av uselhet. Samtidigt som det inte gick att sluta titta, eftersom jag satt och väntade på nästa nivå av övertydlig symbolik. 

Riktigt illa blev det när hon fick klä av sig för den obligatoriska nakenscen. Och förstås när Pollak släppte alla hämningar i slutet när fanskapet äntligen dör.

Nog för att jag sett sett filmer som kanske objektivt är sämre. Men ingen som är ett så fullständigt pekoral som denna.