anhörig som donerat ägg till dig eller kanske ska?

Ja, jag. Min syster har donerat ägg till mig. Anledningen är att jag har en genetisk sjukdom som med 50% sannolikhet riskerar att gå i arv. Min syster är inte bärare av sjukdomsgenen. Tänkte att min systers gener är så lika mina som det kan bli men utan sjukdomsanlaget så därför frågade jag henne och hon sa genast och tveklöst ja.

Jag har inte berättat om donationen för särskilt många. Våra föräldrar känner till det och mina närmaste vänner. Våra föräldrar blev faktiskt väldigt glada när jag och min syster berättade om våra planer, jag tror att de hade oroat sig en del för mig och mina möjligheter att få barn. Mina vänner har varit intresserade av hur jag tänkt och hur jag känner kring det hela, ingen har ifrågasatt mitt beslut men kanske har de liksom jag funderat hur det kommer att kännas för min syster att mitt barn genetiskt är hennes.

Donationen har nu resulterat i ett barn - för ca 6 veckor sedan födde jag en dotter. I mina ögon är min dotter väldigt lik min syster vilket jag tycker är enbart positivt, min syster var söt som barn och är vacker nu som vuxen. Men ingen har påpekat likheten - kanske tror de som känner till donationen att det är känsligt för mig att få höra hur lik min dotter är min syster.

Liksom du gjordes min ÄD på Akademiska. Det obligatoriska kuratorssamtalet tyckte både jag och min man var riktigt dåligt, i övrigt är vi i stort sett nöjda med bemötande och behandling.

Det vore intressant att få veta mer om hur du tänker kring att ha din syster som donator och varför du tror att hon kanske inte blir godkänd.
Mvh/ Sma

Ja min syster har donerat ägg till mig. Tyvärr lyckades det inte så det blir en ny omgång nu i oktober.
Orsaken i mitt fall är att jag är för gammal för att doktorn ska tycka att det är någon idé att använda egna ägg vid IVF.

Min yngsta syster är nästan 20 år yngre än mig så hennes ägg verkar jättefina! Hon är också den av mina systrar som liknar mig mest. En annan syster har "fel" ögonfärg, annars hade jag nog frågat henne eftersom hon redan har barn.

Min man tycker det är ok med systern som donator. Han vill inte försöka med okänd donator.
Och jag känner att det blir så mycket enklare, inga konstigheter och undringar om vem som donerat. Dessutom verkar min familj ha verkligt staka gener, min brorsdotter är på pricken lik mig!

När vi försökte i våras så kändes det precis som när man hoppats efter "vanlig" barntillverkning, du förstår hur jag menar hoppas jag, så jag gissar att om ägget fäst skulle jag ganska snart glömt var ägget kom från!

Vi gör behandlingen i Finland eftersom Danmark inte tillåter att man använder en känd donator. I Lettland verkar det vara olika på olika kliniker. AVA-kliniken sa nej till att min syster skulle donera. En annan klinik sa ja...

Hos psykologen pratade vi en och en (jag, maken och systern) och tillsammans. Vi hade en jättegullig psykolog och det kändes bra att vi fick prata ordentligt om allt. Jag har lite svårt att fråga saker rent ut ibland, men nu skötte ju psykologen det så alla fick säga hur de tänkte. Speciellt bra kändes det att lillasyster fick prata med någon utomstående om det. Hon har ju inte hunnit tänka på barnlöshet och alla alternativ lika länge som jag... Jag har försökt bli gravid sedan 2001, men det blir bara missfall och annat elände.

Jag vill gärna ha ett barn som liknar syrran, för hon liknar mig!

Lycka till med allt!
Kram

Själv ska kommer jag ha en barndomsvänn som känd donator. Tycker det var ett väldigt svårt beslut att fatta men till slut gjorde vi detta val eftersom vi tror att det är bäst för barnet att redan från början veta vem som är deras biologiska mamma (jfm att i 18 år fantisera ihop en bild innan de har rätt att få information om donatorn).

Kommer genomföra äggdonationen i Uppsala i början av nästa år.

Min syster ska förhoppningsvis donera ägg till oss om allt går som det är tänkt och att vi får klart från klininken kommer ätt göra det å¨rmc i Linköping.

Kanske hamnar på fel tråd men jag måste skriva av mig någonstans. Har precis börjat fundera och vet inte riktigt vad jag tänker på och hur jag vill ha det... Syster? Bästa väninnan som är någon av en extra-syster? Känner mig helt tom.
Fick beskedet igår att ett tredje och sista IVF-försök inte är någon idé. Många tårar kom längs mina kinder än en gång. Våra försök har nämligen inte ens lett till någon befruktning och läkaren föreslår nu därför att övergå till donation. Då felet från början ligger hos min partner då simmarna är för få blev det en smärre chock för mig när dom föreslår äggdonation. Var inte alls förberedd på detta då det innan inte har funnits den minsta tendens från läkarna att föreslå någont sådant. Har ju fått uppfattningen att allt var som det skulle hos mig. Nu uppger dom dock att det inte finns något svar på varför det blir som det blir. Felet kan ligga hos mig lika gärna som hos min partner, alternativt en kombination.
Nu står jag där i början av mina funderingar och det bara snurrar. Är uppsatta på väntelistan men två år är lång tid och då har jag ingen aning om "vad jag får" (har ingen ork att formulera mig bättre...så snälla missförstå mig inte!). Både min syster och bästa väninnan är villiga att hjälpa mig. Min syster kanske är att föredra men då kommer man till problemet att hon aldrig varit gravid vilket är en av de saker som man då föredrar hos en donator, för att vara på den säkra sidan och då passar ju väninnan in bättre. Känner mig helt vilsen just nu... Tur att man har sin andra hälft som tar han om en i allt detta.
Är nöjd för denna gång!