Fy f*n för mobbning

ja.
usch vilket maktlöshet.

*suck*! sannispannisen:
OM vuxna inte förstår när man försöker förklara... eller förmår sig föra ett samtal där man lyssnar på avsändaren..
... så frågar jag mig hur våra barn ska förstå?

Mobbing är nog tyvärr en avspegling av vuxensamhället.

*trist men sant*

ja, det är lite trist att du inte kan förklara så att jag förstår.
jag må vara trög, men att sucka åt mig är vl lite smått tragiskt? i en sån här tråd

översittarstil på dig faktist. lågt var det ja!

Jag blir så arg, förbannad och ledsen då jag läser om mobbing.
Att barn kan vara så elaka och hemska i sitt sätt mot andra, är skrämmande.

TS, hoppas att det löser sig till det bästa för din sons skull.

eh, hur kan ett barn vara ärligt som mobbar andra barn... De som mobbar andra saknar något som den andra parten har å inte dom själva. + att de som mobbar gör de för kompistrycket för den som fegar ut blir själv mobbad för de som mobbar tror att de är så tuffa när de kränker en annan människa. Å de tycker du är ärligt*hmm*
De är inte bara kanske elaka i vuxnas ögon de ÄR elaka i de flesta vuxnas ögon. Har du själv blivit utsatt för mobbing vet d hur en som blir mobbad känner sej är då min fråga?

Har pratat med hans lärare och sjuksköterska på skolan idag, och de har pratat med sonen om vilka det är, får se vad som händer nu... Har sagt ifrån att jag vill veta precis allt som händer. Idag berättade han att de kallar han för en massa fula saker och håller på och knuffar och petar på han (det handgripliga sker på skolbussen). Hoppas på att jag får mer information imorgon.

Men fy f-n vad det skär i ens hjärta när det blir så här. Idag har han varit hemma med mannen och varit på så bra humör och varken mått illa eller haft ont i magen, men jag vet ju att han måste tillbaka till skolan och att vi måste fixa detta.

Tipsa rektorn om något som kallas "reparativ rättvisa". Vi har det på vår skola och det funkar otroligt effektivt, dels förebyggande, dels när något har hänt.

Det är en väldigt handgriplig metod där man genom rituella samtal får gärningsmannen att dels står för det den gör, dels sätta sig in och förklara hur det blir för offret, dels göra det som offret vill för att det ska kännas bra igen. För att dra det ytterst kortfattat. Det är också ett sätt att bryta maktförhållandne, dvs man kan jobba med påhänget till den drivande och få dem att att stå upp för sig själva istället för att dras med ledaren.

Vet att detta inte hjälper men det är faktiskt brottsligt att peta/knuffa..."ofreda" hade det kallats om ngn gjort det mot mig som är vuxen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! När man är 13 så är det bara 2 år till då man får ta anvar för sina handlingar;
15 år=straffmyndig

Men det hjälper ju föga. Har inga råd bara oceaner med sympati/empati...vill bara krama honom och säga att han är fin och speciell...huaahh...håller tummarna för er!!!!!!!!

Mamma till tre busfrön skrev 2008-09-09 19:56:27 följande:

Detta har säkert redan skrivits, har inte läst tråden:

Skolan SKA ha en antimobbingplan som ska sättas i verket SEKUND ETT sånt här inträffar. Ich då ska det inte bara vara lite snack mellan sjuksyrran och din son.

Om det hela fortsätter och det är äldre barn inblandade hade jag kunnat tänka mig att polisanmäla. Men inte förrän efter att jag pratat med barnens föräldrar.

Ta ett möte med REKTORN, inte "bara" klasslärare, skolsyrra osv. Det brukar vara lite småjobbigt när rektor klampar in under en lektion och hämtar ut gärningsmannen. Rektor bör snacka med pojkarna (gissar att det är killar) en och en nsamt göra FULLSTÄNDIGT klart att de inte bara är "taskiga" utan faktiskt begår brottsliga handlingar. Det är inte gulligt el ok på något vis i deras ålder.

Sen hälsa din son: HÖGSTADIET GÅR ÖVER! Fy vad jag avskydde tiden på högstadiet.. Allt blir bättre (för de flesta i varje fall..) när man själv kan välja inriktning på gymnasiet och kansek hamnar med lite mer likasinnade. Men jag vet att åren på högstadiet (eller ja..det som förr kallades så..) känns låååånga för en trettonåring.

Hur är det med vänner utanför skolan? Låter bra i varje fall att du och sonen har en såpass bra relation att han faktiskt talar om för dig vad som händer. Det svåraste brukar vara när barnen tiger.

Ungar kan vara fullständigt vidriga. Totalt skenheliga, och när de tror att man inget märker så är de så fruktansvärt elaka. Har tex hittat supertaskigt material om MIG (lärare) på ex youtube. Men de små slynglarna fattar uppenbarligen inte att jag oxå hänger där, såååå himla roligt när de smörar i skolan men jag vet hur de är funtade egentligen :).

Mobbande elever brukar jag prata VÄLDIGT klarspråk med, inga fjanterier och "nu ska vi alla vara vänner". Nehej, ett par ungdomar har blivit ganska rejält nedtryckta i sandalerna av mig. Många har aldrig fått en tillsägelse, varken hemfrån (föräldrarna tror inte att de mobbar om man inte har filmbevis i stort sett) eller i skolan (personal som låtsas att de inte ser pga brist på ork)

Har en i min närhet som var utsatt på bussen till och från skolan.
Jag ringde både till friends och skolverket för att kolla vad som gäller.
Är det i skolan som mobbingen sker så har skolan skyldighet att lägga upp en handlingsplan och sedan följa upp och redovisa den. annars bryter skolan mot lagen.
MEN är det i bussen och bussen är en linjebuss ( länstrafik) så är det utanför skolans ansvar. tyvärr. Är det en vanlig skolbuss/taxibuss då är det skolans ansvar.
Deta var vad dom på skolverket sa till mig.
Nu hade vi tur så skolan ställde upp iaf. och kallade både mobbarna ochderas föräldrar på möte. så nu har mobbingen upphört.

Blir så ledsen när jag läser det du skriver. Vet hur ontt det gör. Har själv varit utsatt för samma.

Låter som en bra metod, den ska jag lägga på minnet!

Jag anser att det är viktigt att ska tänka problemlösande och inte att man ska straffa utövaren. För inget förändras till det positiva av att förövaren/mobbaren straffas! Den som mobbar måste på något vis börja känna empati för sitt offer och förstå vilka skador mobbningen orsakar på offret. mobbaren behöver även hjälp att ta sig ur ett negativt beteende.

Hur ser kontakten ut er föräldrar emellan i klassen? I min 13 årings klass har vi fått allas e-post. En period i våras när min son inte ville gå till skolan pga en annan äldre elev som ständigt trakaserade de yngre så skickade jag ett meil till ALLA föräldrar i klassen (+ klassföreståndaren) och vi hade/ har regelbunden kontakt och de andra pratade med sina barn om de kände likadant.
Detta resulterade i att allt kom upp till ytan, jag tror aldrig att man ska prata tyst om sådana här saker, vem som helst kan råka ut för mobbing och (nästan) vem som helst kan bli mobbare.
Ja vet inte riktigt vart jag vill komma med detta mer än att prata med så många som möjlig så mycket som möjligt. Du eller din son har inget att skämmas för och inget att dölja.
Försök få tillstånd ett föräldra möte och diskutera detta, utan att anklaga

Det är exakt det metoden går ut på. Man börjar alltid att fråga ut förövaren, på ett neutralt sätt. Han/hon hamnar då inte i försvarsposition och låsre sig, eller kan börja tjafsa med offret om vad den sa eller inte. Metoden är delvis hämtad från rådslag i Polynesien, där gruppen kan konfrontera den som gör något dumt och sedan också bestämma vad denne måste göra för att gottgöra offret. Man ska ha en chans att få göra rätt för sig om man gjort fel, men det är tydligt att gärningsmannen HAR gjort fel, ha förståelse för hur det har påverkat offret, konsekvenser och förväntas ta ansvar för sina handlingar.

Metoden används på olika sätt, på behandlingshem för unga förbrytare, på hem för missbrukare, brottssförebyggare och skolor. Man måste bryta skammen och ta på sig skulden - och gottgöra!

sv.wikipedia.org/wiki/Reparativ_r%C3%A4ttvisa

Du undrar hur barn kan vara så elaka?

Mitt svar är; De vuxna lär dem!