Hur mycket ska man tolerera - ha kontakt med exet, bioföräldrarna?

Tyckjer det låter otroligt löjligt,3 sms per vecka är nästan ingenting.

Det är knapopast barnen som skall förmedla saker utan bioföräldrarna som måste samarbeta. Ävem om man går isär har man alltid barnet kvar och måste kunna kommunicera.

"Kan du be barnet ringa?" tex är väl knappast trackaerier?

Herregud... i mina ögon låter det rätt vrickat faktiskt.
Ni är singlar båda två antar jag, annars ska ni vara vädigt tacksamma över er partner

I mina öron låter det som om ni lika gärna kan flytta ihop igen ifall allt är sån frid och fröjd och allt ni gör är för barnets skull.

Varför måste man bråka med sina ex,en av mina närmsta vänner är ett ex till mig (dock ej sonens pappa)

Vilken värld lever du i?

Jag är sambo på nytt och har fått tre bonusdöttrar på köpet. Både jag, min exman och min nya sambo är pedagoger...kanske hjälper det oss att sätta barnets behov i centrum. Men jag lämnade min exman för att vårt förhållande inte gjorde mig lycklig längre - vilket inte hade med att vi inte är vänner att göra, eller att han inte är en fantastisk pappa.

Vad är vrickat med det?

Jag tycker nog att det är mer vrickat att inte kunna ha kontakt med barnens bioföräldrar än att ha en kontakt som fungerar.

För xet o mig tog det ett par år efter separationen innan vi kunde ha en hyfsat smidig kontakt med varandra igen men vi gjorde verkligen allt vi kunde för att det skulle fungera just med tanke på barnen.

Jag tycker att det är naturligt att man vill ha lite "koll" på barnen även de vceckor de inte bor hemma hos en, det finns små "bagateller" i vardagen man kan behöva diskutera just för att vardagen ska kunna flyta på smidigt.
Att barnens biomamma skickar sms istället för att ringa tycker jag tyder på att hon visar hänsyn

Biomamman är väldigt irriterande till och från, vill ha kontroll och när biopappan har ansvaret så kan biomamman antingen ringa eller skicka sms; Glöm inte..., gör inte...låt inte...din djälva idiot...osv. Familjesamtals terapeuterna säger att det räcker att ha kontakt/telfonsamtal kvällen före överlämningen, tillägger endast kontakt utöver detta om det är akut/barnet insjuknar,skadar sig allvarligt osv. Ändå så skickar biomamman sms 2-3 ggr/veckan om ingenting egentligen..Visst kan jag hålla med att hon har hänsyn men det är oväsentliga sms och kontrollbehov. Kan tillägga även att Biopappan har full koll och har alltid mycket god hand med barnen även andras barn, han läser varje kväll sagan(ibland vill barnet att jag läser), han packar kläder mm kvällen före, osv. Men när barnet kommer från sin biomamma är barnet oftast otvättad, rufsig i håret, kläderna är smutsiga och det är de kläder som barnet har på sig vid överlämnande från oss(som var rena då). Har själv barn som är med mitt ex och vi har ingen kontakt mer än nöden kräver, det kan bli telefonsamtal 1-4ggr/ varannan månad, barnet och pappan ringer till varandra när det finns önskemål och det är inget som jag lägger mig, både mina barn och mina bonusbarn får ringa sina föräldrar precis när de vill men jag och min man ville veta om det verkligen behövs skicka sms eller ringa mer än 1ggr/veckan eftersom familjerådgivning sa detta från början att det räcker!
Vi önskar ju självklart att det gick att ha en bra kontakt med båda(min och min mans ex) bioföräldrarna, men de vill inte ha en bra relation till oss/ bonusföräldrarna framförallt.

Önskar att min sambo hade mer och bättre kontakt med sitt ex angående deras gemensamma barn. Han vill det också, oftast skickar hon sms fast han tycker att det är bättre att tala så att det inte blir missförstånd. Det är väldigt lätt att missförstå tonen i en skriven text, och ett sms som "låter" illasinnat leder till ett surt svar, och så eskalerar allt. Jag upplever att deras brist på kommunikation ställer till mycket mer i vår relation, än vad som skulle vara fallet om de hade "för mycket" kommunikation.

Att kommunicera hur man upplever det, och vad man behöver utan att skuldbelägga är allt.

Men allvarligt, köpa kläder tillsammans?
Håller ni handen för att ni är så bra vänner också, hämtar in posten till varandra när ni ändå har gångavstånd till varandra?
Ringa varje dag, jaaa...
"Vad har hon gjort idag?" -Lekt, busat, skrikit, skrattat, varit vaken och så har hon sovit. Oj, förlåt, hon har ätit också"
eller vaddå?

Jag anser fortfarande att det låter vrickat, särskilt det där med att köpa kläder tillsammans.
Allt detta för att leka lyckliga familjen som ni redan raserat och byggt upp igen på varsitt håll??

Herregud...

Man behöver inte vara värsta fiender bara för att man inte har daglig kontakt, det finns, hör och häpna, ett ganska stort spektra i människors förhållande till varandra, allt är inte svart eller vitt.

Men bra att det fungerar för dig och pappan till barnet och era respektive partners och eventuella familjer.

Så om man har en fungerande kontakt med sitt ex så är det bara för att leka lyckliga familjen tillsammans

Som sagt, jag tycker att det är bra mkt mognare och mer sansat att kunna ha en bra kontakt med sitt ex dvs barnets förälder och att  kunna göra saker tillsammans än vad det är att smutskasta varandra och prata via ombud...
Man kan ju fråga sig i vilken relation barnet mår bäst - föräldrar som klarar av att umgås o prata med varandra eller föräldrar som avskyr varann som pesten o använder barnet som ett slagträ emellan sig...

Hej igen!

Ja....det händer att vi hjälper varandra med praktiska saker, som att ta in posten. Jag fattar inte vad det är som är så anmärkningsvärt med det? Vi är vänner, kort och gott. Och ja, jag vill höra varje dag hur det har varit för lillan på dagis osv, det är mitt lilla barn... är det konstigt?
Vi är en lycklig familj så till vida att vi alla tillhör lillans familj.

Varför är detta så konstigt, "Ärlig" ?

Att köpa kläder tillsammans och ha daglig kontakt, kallar du det fungerande?

Fungerande för mig är att två vuxna människor som gått isär löser eventuella problem då de dyker upp och tar hand om barnet de veckor man har dem, undantagsfall olyckor/andra liknande händelser.
Inte leka "allt-är-frid-och-fröjd-spelet"

Och som jag skrev i mitt tidigare inlägg så finns det en hel del mittemellan "lyckliga famljen" och total katastrof.

Så, jag skulle kalla det överdrivet, nästan skrämmande fungerande.

Men fine, accepterar de nya familjerna den täta kontakten är det bra för dem, vilket jag redan skrivit.

Om du tycker att det är skrämmande och överdrivet har vi nog helt olika "Good enough"-nivåer.

Vi leker inget "frid och fröjd"-spel...Detta är en nivå som vi alla mår bra av och jag tror att min dotter kommer att tacka mig för att vi kan vara vuxna.

Naturligtvis finns det mellanting...det har jag väl aldrig argumenterat emot, eller?

...svarade på svalis, men förstår att det blev ett missförstånd just gällande det där att du aldrig argumenterat emot att det finns ett mellanting när ditt inlägg "kom emellan"

Men vi tycker olika och det ska vara så.
Huvudsaken är att det fungerar för dig och resten av de som är inblandade