Plötsligt händer det....!

Tänkte dela med mig av min historia....

Gifte mig 2001 och tänkte att graviditeten/barnen kommer väl efter ett tag - herregud hur svårt kan det va?! alla andra får ju barn...

Men första året gick...inget hände...det kanske är något som inte stämmer.?! Kontakt med landsstinget - utredningar, prover... inga dugliga spermier och inte "jättealerta ägg".

In i IVF-kön, men orkade inte vänta. Tog kontakt med privat klinik. Ett försök som betalades med egna pengar. Inte jättemånga ägg, men ett "guld" och ett "silver" tilbaka och inget i frysen. Väntan...men ingen graviditet. Stor besvikelse. Fick flyttat våra landstingsförsök til privatklinik.

Andra försöket - ett embryo tillbaka, inget i frysen. Väntan...men ingen graviditet.

Tredje gången gillt. Nu måste det gå! Ett tillbaka, inget i frysen, väntan....och GRAVID! Mådde pyton under hela graviditeten men glad som en lärka! Underbar liten flicka föddes 2004.

Nu finns det ju ett sätt som fungererar. Dags för syskon efter tag. Nytt försök efter 1,5 år. Färre ägg...inget tillbaka eftersom det var för dålig kvalitet. Av alla besked så var dette det minst väntade...i chock...kan bero ¨på att jag är över 35... men vi ger inte upp

Femte försöket - få ägg, ett tillbaka, inget i frysen...väntan...ingen graviditet.

Sjätte försöket - få ägg, kliniken gör ett misstag och äggen dör.

Sjunde och sista försöket - få ägg, ett tillbaka, inget i frysen...väntan...ingen graviditet.

Vi accepterar livets lott - inga fler graviditeter. Kanske adoption...men nej..känns mycket administration och lång väntetid. Mannen är tveksam och jag är inte heller helt övertygad. Säljer alla bebissaker, utom en nostalgilåda. Glädjer oss åt vår dotter som blir större och större och det är ju ganska skönt med ett barn... Dottern frågar ibland om det ska komma en ny bebis i mammas mage snart...hugger i hjärtat...men jag svarar att hon är min bebis.

Flyttar, börjar nytt jobb och ingen tanke på barn. Så i juni (efter 7 års äktenskap) så känner jag mig trött, håller jag på att bli sjuk...? Men jag känner igen symptomen, men slår de ifrån mig. Jag kan ju inte bli gravid. Men tanken dyker upp om och om igen, kanske måste jag testa så jag kan få det ur huvudet. Men det är ju ingen idé att testa...men till slut så gör jag det i alla fall...och GRAVID! Va?!?! Jag??!! Man,nen i chock. Jag är i chock!

Men det "måste" ju bli missfall...det kan ju inte bli ett barn... Veckorna går och livet håller sig kvar. Magen växer. Går in i vecka 23 idag.

Så jag vet att ni tänker att det där händer bara andra och precis tänkte jag också. Men nu har det hänt mig och jag vill bara dela med mig av det till er andra som befinner er mitt i "IVF-träsket" - jag vet hur det är.

Kramar från en 37-årig "infertil", omtumald och snart två-barns-mamma.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-11-06 20:45
Tack før alla glada tillrop! Hoppas det ger hopp till er som behøver det. Jag tror inte att det beror på att vi hade "släppt" tanken på fler barn. Det är helt enkelt slumpen/timing/tur/ödet....ja vad vet jag.

Men det var faktiskt inte översvallande glädje med en gång før mig (om jag ska vara ärlig). Det tog lång tid før mig att acceptera att det inte blev några fler barn och det tog någon månad innan jag kunde glädja mig ordentligt till gravideteten. Det var en ordentlig omställning i huvudet som tog tid att smälta, før mig ialla fall. Men nu ska det bli såå mysigt med en liten bebis igen!

Åter igen - tack alla!