• brorsans stjärna

    Min bror är på väg neråt... HJÄLP!

    Snälla, finns det någon där ute som kan hjälpa mig?

    Jag har en 14 årig lillebror, som har börjat sina tonårs år med ett raskt kliv neråt i livet. Han har för ett par månader sedan ertappats med att ta droger. han har gjort sej skyldig till mopedstöld ett antal gånger på bara ett fåtal veckor. Våran mamma står nu handfallen och vet inte hur hon ska lyckas lösa detta, det verkar som att allting bara går längre och längre. mamma och hennes man (hon är omgift) har pratat om att flytta 10 mil bort för att min bror ska få en chans att hitta nya (bättre) vänner som inte hittar på tråkigheter.
    Min brors pappa vill skicka iväg honom till nåt hem "för att ungen ska lära sej".
    Visst har vi roblem i familjen, vilket jag också tror är grunden till allt detta strul. Mamma och hennes nya dricker alltför mycket (detta har även jag växt upp med och jag vet hur psykiskt påfrestande det är att behöva leka förälder till en alltför berusad mamma)
    min brors pappa har haft problem med droger i så gott som hela sitt liv och tillbringat mycket tid i fängelse. Detta var även orsaken till att dom separerade för ca 13 år sedan.
    Så nu står jag här, 22 år gammal, med en lillebror som tillfälligt bor hemma hos mej ett par kilometer bort från båda föräldrarna samt sina så kallade vänner.
    Någon som har några tips på hur vi ska lösa detta? Hur får mina föräldrar honom att lugna ner sej och inse att han kommer komma så mycket längre i livet om han INTE håller på med allt skit? Dom har försökt med det mesta, utegångsförbud, dra in veckopeng, osv osv...
    Enormt tacksam för svar!

  • Svar på tråden Min bror är på väg neråt... HJÄLP!
  • Bevabus

    I grund och botten så måste föräldrarna vara de första med att ändra på sig. Barn gör inte som föräldrarna säger, dom gör som dom vuxna gör. Föräldrarna ska lägga ner alkoholen och börja dricka rimligt (högst ett glad per månad).
    Jag tycker det är superbra att han bor hos dig just nu! Du verkar vara den som är mest balanserad...
    Finns det ingen möjlighet för dig att flytta bort en bit med honom? Så han har dig och samtidigt en ny miljö.
    För jag tror att, så länge han bor hos föräldrarna som inte heller kan sköta sig, så kommer inget vettigt hända bara för att dom flyttar nån annanstans...

    Sen så kan ni ju höra med BUP om dom kan rekommendera nåt läger eller så dit killen får åka. Där dom har stökiga ungdomar, och där dom arbetar med att få dom på rätt bana igen. Lycka till!

  • ScottsAnna

    Usch ja va svart det ar!
    Jag har en lillasyster (19ar), som ar i samma banor, fast mycket, mycket varre...
    Ni har i alla fall fatt upp ogonen for vad han gor, ju tidigare han kommer bort fran sina kompisar desto battre, ar nog tyvarr mitt enda rad. Vi har inte insett med min syster att det var sa illa som det ar forran det var "forsent".
    Gar han kvar i skolan? Ar det darifran hans kompisar kommer ifran?
    Forsok att bryta hans monster sa fort det gar.... Hur ar han nar han ar hos dig?
    Min syster har i perioder varit hos mig i USA, och det ar enda gangerna hon har varit som en "normal tonaring" (om man nu for uttrycka sig sa), jag tror att manga ganger ar det battre att nagon annan narstaende an mamma/pappa forsoker prata med "dom".
    Jag ar lite otydlig kanner jag, men du far garna hera av dig sa kan vi kanske ge varan tips och rad, eller bara utbyta erfarenheter.

  • brorsans stjärna

    Beverly:
    tack för svaret, tyvärr är jag helt övertygad om att päronen inte kommer att ändra på sej, speciellt eftersom vår mamma är en så kallad "sorgedrickare". allt detta som hänt nu har ju lett till att hon tyvärr allför ofta dricker för att försöka glömma bort allt detta, vilket gör att allt bara hamnar i en ond cirkel.
    däremot så tror jag att om dom flyttar så kommer dom att dra ner på alkoholen iom att dom inte har samma värdelösa sällskap i närheten längre som faktiskt drar ner dom på lokalkrogen.

    ScottsAnna:
    Tack för stödet.
    Han går kvar i skoan, i en specialklass dock. Dom flesta vänner har han hittat i skolan, men han umgås även med en del grabbar som är ett par år äldre än han själv.
    jag hamnar nog lite i samma sits som du om några veckor, ska flytta utomlands och har ju ingen möjlighet att ta med mej honom dit. Har en släkting som bor i usa och hon pratar om att ta dit honom i ett år eller så, men vad jag förstår så måste han väl ändå gå ut nian först? om han skulle ta ett år på high school där eller nåt.
    Är helt ny på den här sajten så jag har ite riktigt nån koll på hur allt funkar. lägger inte helt gärna ut min mejl till allmänheten, så om det går kan du väl skicka din mejl på nåt diskret sätt till mej? Skulle va jättesköt att få utbyta tankar o så. Står här helt hjälplös liksom. Tack!

  • ScottsAnna

    Jag vet precis hur du kanner dig.... Fy, vad jag lider med dig!!

    Jag ska faktiskt undersoka om/nar/hur det gar att flytta "barn" fran Sverige till USA....

    Min syster gick ut hogstadiet, men sen var det inte sa mycket mer... forsokte sig val pa ett par olika gymnasieutbildningar, men det var ju alltid fel pa lararna eller kompisarna (listan kan goras lang...)
    Ursakter finns det miljontals av... Jag onskar bara att jag sett dom innan, eller att "nagon" berattat om problemen pa ett tidigt stadium (heter det sa??), da hade man kanske kunnat gora mer.

    Det ser ju trorts allt ljusare ut for dig, dels for att du inser problemen tidigare och VILL ta tag i dom och dels for att DU ar dar for att stodja din bror. Vad du an gor (i dettta stadiet), sa DOM honom inte for vad han gjort, utan visa honom istallet vad han kan gora sa mycket battre..
    Har han nat stort intresse? Fotboll, Poker, teater?? Vad som helst, som han ar intresserad av, dar du kan anmala honom till klubbar, sa att han lar kanna nya manniskor, som respekterar honom for den han ar. Det tror JAG ar det viktigaste... Att han kommer bortifran sina "kompisar" som han har nu.. dom kommer bara dra ner honom annu mer i "skiten"- tyvarr.... Eller sa slutar dom, och da ar han inte kul att umgas med langre men da har han redan hittat andra med liknande "intressen".... Tragiskt men sant... Som sagt, forsok att fa bort honom fran sitt umgange sa fort det gar, desto storre chans har ni att "radda" honom.

    Vill du ha "skrack historier" for att visa honom, har jag MASSOR......

    *styrkekram*

Svar på tråden Min bror är på väg neråt... HJÄLP!