Min son vill inte ha den nyköpta mopeden.

Suveränt bra tips! Jag kunde inte skrivit det bättre själv

Vi har avrådid att köpa begagnad för att vi var rädda att det blev bara problem med den. Och en ny som ligger på ungefär 25000kr, hade vi inte råd med.

Jag kollade runt lite och såg åtminstone en peugot för ca 17 000. Det gäller ju att köpa från en butik, men ändå begagnad. Tex visningsex eller som någon lämnat tillbaka.

Tack så mycket allihoppa för Era inlägg, vi kommer nog att försöka sälja den här Adlyn vänta lite tills min son har sparat mer pengar och kanske köpa en begagnad Peugot från butiken.

Vad ger du honom för signaler då??
Att man måste vara som alla andra och alltid ha samma som alla andra för att duga!?
Ok om ni redan från början hade sagt att om han absolut vill ha en dyrare än ni har råd med så får han jobba ihop pengarna själv men inte NU när ni redan köpt en fullt fungerande moped där allt som är "fel" är märket!

Helene OSV skrev 2008-11-04 22:47:07 följande:

Lätt att säga men det är ju otroligt jobbigt för många att vara 15-16 och faktiskt inte duga bland sina vänner. Oavsett vad vi vuxna tycker.

Så då ska man, som förälder, bara gå med på det då??
Köpa dyra märkesgrejer för att ungen inte ska bli mobbad??
Hur vore det att uppfostra ungarna till att känna att de duger som de är, stärka derasr självkänsla så de kan stå för de de är, utan att behöva kopiera kompisarna!?

Detta börjar ju redan på dagis! "Jag vill ha en likadan som Hilda har!!" och det är DÄR man får börja!
"Varför vill du ha en sån? Är det för att DU vill ha den eller är det för att Hilda har en?" Och förklara att man inte behöver vara/se ut/ha samma grejer/tycka/tänka/vilja/osv, som alla andra och naturligtvis lära dem hur man hanterar mobbing osv.
Och ekonomin måste de ju också ha insyn i! De måste förstå innebörden av pengar och att man faktiskt inte KAN köpa dyra grejer "bara för att".

Jag ville ha ett par Levi´s när jag gick i 8:an enbart för att "alla andra" hade det och vi hade verkligen inte råd men mamma offrade sig och lyckades tillslut skrapa ihop de 750:- som de kostade och DÅ fattade jag och skämdes för att jag hade fallit för grupptrycket.

Signalen att hon förstår att det är jobbigt att sticka ut och är villig att sälja den här och försöka få tag på en annan, men att han själv måste betala en del av summan då.

Nu vet vi inte alla detaljer men jag som har en grabb som fyller 15 om två veckor vet att mopedmärke är VIKTIGT. Dottern hade en moppe tidigare men den ville INTE grabben ha för den var "tjejig" och det förstår jag så den sålde vi då jag förstod att den skulle han i alla fall inte använda. Han har nu själv sett ut vilken sort han vill ha och han verkligen brinner för detta märke som tyvärr är ganska dyrt. Men det är det han vill ha och jag vet att om jag köper en annan så lär den bli ståendes. Kanske var det i ett sorgset ögonblick din son sa ja till den ni köpte för att han inte ville såra er heller men att han verkligen inte trivs med den, och jag förstår honom delvis. Nu vill inte jag försvara honom men om han verkligen inte vill använda den så lär han inte göra det framöver heller.
Vi letar efter begagnat till grabben för efter bara ett år kan du få en mycket billigare moppe, de kan sjunka så mycket som 10000 kr om de kostar 30000 nya.
Nu har ni ju redan köpt den här och det är ju tråkigt så jag ska inte säga hur ni skulle ha gjort. Prata med honom om varför han inte vill använda den för du kan trots allt inte tvinga honom. Han kanske mår dåligt för att han kände sig tvingad att säga att han accepterade den, kanske ställde ni krav att antingen eller? Men prata med honom först innan ni gör något förhastat. Ta reda på vad det är för fel, kan ni kanske tuffa till den med lite klistermärken eller styling så den blir bättre? Han kanske t.o.m tycker att den blir roligare då.
Så mot många här så försvarar jag faktiskt sonen lite för jag är i samma sits och vet att vissa saker är viktiga för en tonåring och ibland är de värda att få det de vill men kanske då begagnat.

abnocto: Jag håller med dej till 100%. Det är inte lätt för en tonåring att komma med ett billigare märke, vad det än gäller, till skola eller grupper överhuvudtaget.
O jag kommer ihåg hur det var att vara tonåring, jag var 19 för 7 år sedan. OK 19 och 15 är väl lite skillnad men ändå.... man kommer ju ihåg hur det var själv med det där!

Abnocto,tack så jätte mycket för ditt kloka inlägget. Jag har kontaktat butiken idag och de kan tänka sig att köpa tillbaka den till våren som en begagnad moped. Just nu är det ingen säsong för mopeder.Min son blev 17 om 2 mån. Han sade ja till ADly för att inte såra mig då men jag förstår honom perfekt, han känner sig som en lägre klass medborgare med sin moppe. Vi få fudera över vinter vad vi skall göra med den till våren.Jag har även funderat på att prova byta ut den mot en Peugot på blocket. Hoppas det löser sig på bästa möjliga sätt så att alla blev nöjda.

Helene OSV skrev 2008-11-04 23:18:53 följande:

Ja, absolut! Självklart ska man börja redan där. Om världen vore rosa och alla var snälla skulle det inte vara några problem för pojken med moppen. Men nu är det inte så - han är mitt i det nu och har jobbigt med sina kompisar, troligen (eftersom vi inte helt vet). Det får ju inte bli en prestigesak. Du kommer ihåg hur du skämdes över jeanser. Den här killen kanske kommer att minnas "bytet" av moppe som en bra och schysst grej när han är vuxen.

Jag undrar hur många här som hade gått runt i en vinterjacka ni gång på gång fick höra var den fulaste saken era vänner någonsin hade sett..? Förmodligen inte många. Och han och hans vänner lär växa upp och inse saker oavsett om han slipper stå ut med den förnedringen i dagens läge.

men en tanke bara, om han är över 17 år gammal redan, är ni säkra på att det är lönt att skaffa en ny moppe då? Kör hans vänner fortfarande runt med sine ens? För vad jag minns så började killarna tycka det var töntigt med moppar överhuvudtaget i den åldern för då skulle de börja övningsköra och ta körkort istället.

det beror ju helt på vart men bor, här där jag bor har moppe aldrig varit grejen helelr, här ska det vara EPA-traktor..

förstår grabben helt och hållet, är själv 21 så det var inte många år sedan (men jag hade häst istället för moppe ) men prata igenom saken ordentligt... kanske är bättre att sälja moppen och sedan spara pengarna ni får för den och låt sedan honom arbeta ihop resterande pengar till en bil istället så han har en bil när han får körkort, eller utnyttja pengarna till att betala ett körkort... mycket kan ju hända över vintern och om han fylelr 17 snart så är det kanske mer läge för att spara till bil, så länge cykeln håller något år till...

Här skaffar man moped när man är 15 år och när man sedan börjar gymnasiet så är det pinsamt så de flesta säljs då. Men det beror säkert hur man bor om det är intressant när man blir äldre. Håller med någon som tyckte att det kanske är bättre att spara pengarna tills det är dags för bil.

Kanske ni kan göra så här?

Sälj mopeden, kanske till våren när moppesässongen kommer igång.

Låt killen välja, antingen går pengarna direkt in i en annan moped, om den kostar mer så får han spara i hop mellanskillnaden själv, eller så blir de ett bidrag till körkortet.

jo. been there done that. och idag - i efterhand- så är jag otroligt tacksam för att min mamma inte ruinerade sig själv för att jag skulle "duga" hos sk. "vänner" som ÄNDÅ hade hittat fel hos mig.

Ska du lära din son att HAN måste anpassa sig för att få vänner? Är det verkligen människor du vill att ditt barn ska umgås med??

grupptrycksargumentet kan jag köpa när barnen är små -- men en 15åring är stor nog att förstå och ta avstånd.

Lady Dahmer skrev 2008-11-06 11:29:01 följande:

Varför går du med på det när de är små? Sånt ska de väl alltid förstå oavsett om de är 5 eller 15!

jag går inte med på det, men jag kan förstå det bättre eftersom att små barn ofta är väldigt utelämnade på ett sätt som nästan vuxna 15åringar INTE är. Men nej, jag skulle definitivt INTE gå med på det oavsett ålder.

TS: Bryr mig inte om hur ni gör med moppen eller vilken ekonomi du har - MEN - har sonen verkligen sagt att han "känner sig som en lägre klass medborgare med sin moppe"? DET är något som JAG skulle tyckt var en "väckarklocka". Vad har han egentligen för värderingar? Hur står det till med hans självförtroende?
Och - är inte du ensamstående mamma (du uttrycker dig lite så i trådstarten) - förstår han inte att du inte är gjord av pengar?
Kan han inte förklara det för sina kompisar? (Eller använda det som "ursäkt" för att han "bara" fått en billig/ful/dålig moppe)