Ringa BUP - eller gör jag saken större än den är??

Det är jättebra att föreslå att ni ska göra saker tillsammans, men en resa, kanske känns onödigt pressat, om ni har lite jobbigt att prata! Det kan vara en bra idé, du känner din dotter bäst! Annars vardagssaker, som gå på bio, ta en fika, luncha!!

ligger nåt i det, kanske ska skjuta det lite på framtiden och när/om det lättar kanske det är roligare, ta det i små doser nu i vardagen, tack!!

Jag kontaktade kuratorn nu när dottern har problem och berättade om samtalet efteråt; att kuratorn har tystnadsplikt, att hon inte behöver vara rädd för att hon inte vet vad hon ska säga om hon går dit, att vissa kommer ibland bara en enstaka gång vissa flera gånger och att det är upp till dottern, att hon kan maila och bestämma en tid och ingen blir arg om sedan skippar mötet. Jag tror att min dotter tyckte det var jätteskönt att få lite mer fakta och att jag uppmuntrar henne till att få hjölp när hon inte kan hantera situationen själv och mår så dåligt. Kuratorn sa också att det ibland bara lättar genom att sätta ord på problem ,att man inte måste gå vidare för ytterligare hjälp. De behöver ibland bara prata av sig och kanske få en uppmuntran att prata med sina föräldrar mer. Så jag håller definitivt INTE med om att en kontakt med kuratorn inte ger något. Bara mitt samtal har gett mer åt både min dotter och mig och då ska ni veta att min dotter mår jättedåligt men kan inte säga varför.
Denna vecka har jag försökt peppa dottern mer och ge henne mer uppmärksamhet och det känns som om bara den biten känns bra för henne. Så man får ta ett steg i taget för det är fruktansvärt för en mamma när ens dotter inte mår bra. Det blir en ganska enkelspårig kommunikation men jag hoppas hon hör vad jag säger och att hon öppnar sig mer vartefter.

Tack, vad skönt det var att läsa ditt svar, jag kommer nog att kontakta kurator på skolan som en början, jag har de senaste dagarna försökt visa henne mer uppmärksamhet, gjort saker lite mer med bara henne (har en 5-åring hemma också så tiden med äldsta dottern på egen hand är intt så stor) försökt vara mer tydlig och vänlig, kompromissat lite vad gäller tider vid datorn och jag tycker mig märka en lite mjukare ton, även om det är en skör tråd att balansera på.
Ska även prata med mannen i helgen då dottern ska vara hos sin pappa, vad han behöver tänka på framöver för att deras relation ska bli bättre

Nu vet inte jag hur hennes relation med pappan är ohc har varit men det gäller att han ställer upp och ger dottern mer uppmärksamhet också. Min dotter har sedan ung 12-års ålder vägrat att bo hos pappan så hon är hos mig heltid. Deras relation är sisådär men det verkar som pappan här vill att dottern ska visa att hon vill ha kontakt med honom och det har jag förklarat att det kommer hon inte att göra utan jag tycker det är pappans roll att bry sig mer. Om det är rätt eller fel vet jag inte. Men faktum är att dottern helst skulle vilja slippa pappan helt här, tyvärr.
JAg frågade dottern igår om hon hade kontaktat kuratorn men det hade hon inte då hon inte har några håltimmar. Men jag uppmuntrade henne att maila till kuratorn och höra om tider efter skolan så vi får väl se om hon tar kontakt.
Kan tala om att då jag fyllde år igår fick jag ett specialgjort ljus där hon skrivit egen text om att hon älskade mig för att jag orkade bry mig när hon hatar allt och alla. Det värmer och man hoppas att man är på rätt väg

Jag tycker att det låter som en bra ide att kontakta BUP..
Det kan ju ta nån månad innan ni får en tid där och då hinner hon kanske lätta sitt hjärta för dig innan, då är det ju bara att höra om hon vill fortsätta att prata med någon utbildad utomstående person på BUP eller avboka.
Hon vet då att du bryr dig om henne men att ni behöver hjälp på traven så ni kan gå vidare och så hon kan få må bra.

Lycka till

Hur har det gått Fiolina?

jag tog en ung tjej till Psyk, då 16 år.
Hon hade mått dåligt o skurit sig sedan 12 års ålder.
Helt i onödan igentligen.

Ta din dotter till BUP, nåt drar ner henne.
Förmodligen tonårs depr.
För hon vill verkligen INTE hamna på psyk som vuxen,
det är förfärligt där.

Fiolina, jag ser mig själv i den flickans sits. Du hur nära 13 års strecket är hon? Min dotter vägrade gå till bups samtal så när jag berättade att även ungdomsmottagningen hade psykologer, som hon kunde gå till utan att jag fick veta det så nappade hon på det.
Hon kom till mig och bad mig ringa och jag följde med och väntade i väntrummet första gången. Men just att hon visste att det var hennes eget val gjorde att det blev lättare för henne tror jag.
Hon hamnade i deperition pågrund av järnbrist som hon fick av att hon var gluten intolerant.

Men när det gäller din dotter, så vet jag varför jag ville att min bonuspappa skulle ut ur våran familj. Men det var en stor hemlighet om du kan tänka dig det. (mellan mig och bonuspappan!).
Jag kan fortfarande inte förlåta min mamma för att hon valde han i stället för mig. Det är 24 år sedan nu.

Har haft telefonkontakt med BUP och fått en del bra råd som jag försöker tänka på i vardagen, känns som hon mjuknat lite av bara några få förändrigar från mig, vilket känns jättebra och också lite skrämmande hur blind man kan vara för sitt eget beteende.
Bonuspappan (min man) har lite svårare att ta det till sig, men vi jobbar på det och pratar mycket.

Dottern vill inte prata med NÅGON just nu så vi avvaktar lite där...

Ang hennes relation till pappan som vill att hon ska bo mer hos honom är just så att dottern inte vill åka, hon tycker pappan inte ställer upp bryr sig. När jag pratade med honom så talade han om att han är så less på henne och att hon inte vill åka, han förstår inte att han måste också bjuda till lite, få henne att känna att hon vill åka.... DET hänger på honom INTE på henne.
så Nu har jag sagt att då får hon stanna hemma hos mig så länge, och hon är helt nöjd med det just nu

Hon fyller 13 om några månader.

abnocto: vilken härlig present du fick av din dotter, den bästa man kan få

solskina: Min dotter har också glutenintollerans, har nyligen varit och tagit alla årliga prover så där är allt ok.

Att min dotter tycker livet vore enklare utan hennes bonuspappa beror mest på att hon inte kan acceptera att han "säger till" henne om vanliga saker, som jag också säger till om. Ser honom som en konkurrent om min uppmärksamhet, tyvärr går det även ut över hennes halvsyster som är 5 år, hon följer liksom med i samma paket om du förstår.

Hær har jag fått mycket bra hjælp i mitt föräldraskap:

Førældratelefonen
Svenska Föreningen för Psykisk Hälsa
De svarar: Vardagar 10-14
Telefonnumret är: 020-85 20 00
Pensionerade psykologer och kuratorer etc som jobbat i många år med barn och förældrar. De har hört allt.

Jag tycker det låter som att det definitivt ær något speciellt som trycker din dotter. Sjælv skulle jag inte låta tiden ha sin gång etc i det læget utan skulle dragit igång de resurser som finns. Det ær inte så lætt att få hjælp till sina barn.

Jag ær førståss præglad av att min egen ældsta dotter har varit nedstæmd, deprimerad i ca 2 år. Hon ær s.a.s. redan inne i detta med BUP, kuratorer, soc etc och det kænns lugnande æven om hon sjælv inte alltid ær så glad før det.

Men dels har jag flera kunniga personer som hjælper mig med hela situationen, dels får min dotter træffa dessa personer och har fått god kontakt och bra stød från flera av dem.