Hur får ni ensamtid med er sambo när det finns tonåringar i huset??
Som rubriken - hur får ni till någon som helst ensam tid? Barnen är ju uppe sent och somnar efter en själv..
Som rubriken - hur får ni till någon som helst ensam tid? Barnen är ju uppe sent och somnar efter en själv..
Visst, hon är uppe längre än oss, men hon är mest på sitt rum, så vi har i stort sett ändå kvällarna själva...
skicka dom på bio, det gjorde man förr...
de är inte hemma jämt utan ofta borta hos kompisar eller ute på aktiviteter.
iofs hjälper det inte oss så mycket för vi har ett gäng småbarn också.
barnflicka är bra att ha;)
Man får ingen ensam tid med tonåringar om man inte har möjlighet att åka bort ngn natt. Eller smita ut i skogen på en promenad,ibland kan man bara behöva ta sig tid att åka och ta en fika ngnstans för att få prata ostört....
Vi har två pojkar, 13 och 16 år. För att överhuvudtaget få någon ensamtid med varandra, så vet barnen att när vår sovrumsdörr är stängd måste det vara akut om de ska komma in. Givetvis är de tvungna att knacka o vänta på svar, och inte bara slita upp dörren och komma in.
Så hos oss är det inga större problem. 13 åringen lägger sig 21.30 vardagkvällar och den större runt 22-23. Sen gäller det att ta vara på tiden när de INTE är hemma .
Hur gör ni???
Skaffa dom spelet World Of Warcraft Då lär ni få både kvällar,dagar och helger för er själva
man får inget liv ensam när man har tonåringar
Ensamtid för att kunna sitta och prata i lugn och ro, har vi löst så här: Vid middagen, så måste den som först går från bordet se efter Lillan tills vi ätit färdigt. Den som går sist måste duka bort. Det innebär att alla tar sig tid att äta färdigt, men att jag och maken alltid blir sist kvar vid bordet (för ingen av ungarna vill förstås duka bort!). Då kan vi sitta och dricka kaffe på maten och helt få vara i fred en stund ...
Vill vi göra något annat än att prata, så blir det förstås svårare. Men vi har flyttat upp tonåringarna till övervåningen och bestämt att på nedervåningen - där vårt och de mindre barnens sovrum är - ska det vara lugnt och tyst efter klockan 22. Vill vi då gå och lägga oss, jag och maken, så kan vi vara tämligen säkra på att tonåringarna håller sig där uppe på övervåningen. Och om någon går ner, så knarrar trappan (plus att de ändå klampar som elefanter förstås).
Det med dörren har varit självklart, för jag/vi klampar inte rakt in i deras rum om dörren är stängd!! Det betyder inte att vi "snuskar" så fort den är stängd, utan att vi behöver vara ifred. Det är ju samma sak med dem själva!!
Vad gäller att ha sex, så fattar de ju att man gör det ibland, annars skulle det ju inte vara syskon på gång nu.....
Bra tråd...här är det två tonåringar i huset som lägger sig efter oss... Här utnytjas eftermiddagar o tidiga kv. när tonåringarna har träning o andra aktiviteter.. för att kunna prata ostört o umgås...
Mina tonåringar är ofta hos andra så många kvällar har vi för oss själva, annars är de på rummet så vi har ändå egen tid. Däremot är det svårare att veta när de kommer hem så något spontant sex i vardagsrummet är ganska svårt
Vi har alltid dörren till sovrummet öppen men det är för att veta när de kommer hem då jag vaknar då, det vill jag inte ta bort. Sex får det bli på kvällar (de hör ändå inte till sina rum) eller på mornarna då de sover längre än oss. Så egen tid saknar jag definitivt inte.
Mina barn är ute ganska mycket i vart fall. Sen är de hos sin pappa varannan helg oxå. Däremellan sitter de mycket på sina rum.
Ibland tar vi en lillsemester helt utan tonåringar o deras lillasyster oxå.
Min tonårig är 18 och jobbar, som tur va så jobbar hon väldigt ofta kväll och kommer hem vid 23 tiden, så vi har hur mycket tid som helst dessa kvällar.
Har varit bortskämd med att jag har haft mina barn varannan vecka sen dom va 6 och 9 och sen har dom bott hos sina pappa i perioder och min dotter bodde hos sitt ex i 2 år oxå
hahahaha
Precis så har vi det... Ibland får vi kolla så han är hemma/vid liv/inte svälter...
Vår son är snart 17 år.
Jag tycker vi har enormt mycket ensamtid nu under tonårstiden. Det är så mycket jobb, träning,kompisar och flickvän som gäller och vi har mer svårt att få tid då vi är tillsammans familjen.
Visst är han uppe längre än oss för det mesta, men han sitter inte i knät på oss på något vis, han är väldigt självgående och har mycket sitt eget liv.