Födde min dotter -03 genom vanlig vaginal förlossning. Tänkte då att detta gör jag inte om. Utan nästa gång får det bli kejsarsnitt. Jag är nu gravid i v. 28. Jag har kommit fram till att jag vill ändå försöka föda vaginalt. Ska i morgon på samtal med min barnmorska ang förlossningen. Kan ngn komma med ngt bra råd om en "bra" förlossning? Det jag är mest rädd för är smärtan.
Gick du någon profylaxkurs förra gången? Annars kan jag rekommendera att du satsar på antingen en kurs eller beställer hem material för att lära dig hemma. Många som lärt sig profylax, funderar inte ens på någon bedövning vid förlossningen - så effektiv är den! 
Jag funderade på det. Men dom är ganska dyra. Men klart man skulle kanske kunna beställa hem ngt.
Kan du inte prata med dem som har hand om förslossningsrädda kvinnor? Det finns hjälp att få, i stockholm heter det Aurorakliniken. Klart du ska ha stöd. Du bär ju på oro, det måste du få stöd med så du kan få styrka inför nästa förlossning.
Jag födde på Södra BB (speciell klinik på Södersjukhuset i Stockholm) där jag upplevde mkt stöd och hjälp under min förlossning. De var kanon! Jag blev coachad genom hela slutfasen av min barnmorska, hon var så lugn och trygg och jag kände otrolig styrka genom henen7personalen.Men de tar bara okomplicerade fall, alltså inte tvillingfödslar elelr kejsrsnitt t ex. Men man föder på mysigare rum och man får ha pappan med sig att bo i samma rum efteråt. De gjorde min förlossning till en otrolig upplevelse!!! (Och jag var ganska rädd särskilt i början av graviditeten.)
Lycka till!
Andingen är mycket viktig märkte jag. Det blev mycket lättare liksom om man koncentrerar sig på den och inte bara på hur ont det gör.
Men i slutet är det lite svårt förstås. Man spänner sig lätt ändå märkte jag.
Gravidyoga gick jag på, det hjälpte mig med min andning och jag tänkte mig liksom värkarna som vågor som gick uppifrån och ner. Följde tom. med med händerna. Men i slutet blev det lite annorlunda.
Tog endast lustgas som bedövning och jag som var helt inställd på epidural, men det gick så bra med andningen och fokuseringen så jag klarade det utan. Helt otroligt. Jag har alltid varit rädd för smärta och var rädd för hur smärtan skulle vara.
Bad var bra också. Tog ett varmt bad när jag öppnade mig från 6 till 8 cm ungefär. Det gick snabbare att öppna sig och kändes skönt och mer avslappnande med värmen. Föda i vatten är nog bra om man kan det. Tänkte gjort det men när jag vart tvungen att gå upp och kolla hur mkt öppen jag var vid 8 cm så kunde jag inte gå ner igen. Började ta lustgas då och ville bara stå på alla 4 vid lustgasen.
Och det blev mkt lustgas på slutet. Och krama sambons hand hjälpte måste jag säga, så hårt jag kunde för att också få tankarna på något annat. Kände att han var med som ett stöd genom att jag kramade hans hand. Han sa också såklart hela tiden hur duktig jag var, hur impad han var och hur stolt han var, hur bra det gick etc. Kändes bra!
Sen läste jag böcker om förlossningsrädsla och allt jag kunde hitta om förlossningar. Kunskapen gjorde mig lite mindre rädd måste jag säga.
Jag upplevde en smärtfri förlossning. Det tackar jag EDA för.
Jag sov mig igenom den värsta fasen tack och lov. När jag var fullt öppen väckte de mig och så började krytningen. Tipset jag kan ge då är att man ska rulla ihopa sig som en ostbåge vid varje krystvärk, då går det tydligen b'ättre.
Så kom ihåg EDA:n och ostbågen så ska du se att det går vägen Lycka till.