jag kan inte ha det så här...del 2

Jaha, ja nu har jag jobbat med henne i 2 dagar och jag är trött. Vet faktiskt inte vad jag ska skriva, det var INGENTING mellan oss, ingen spänning, inget speciellt ingenting......och det var inte som vanligt mellan oss.
Men så ibland gör eller säger hon något som gör mig förvirrad och spänningen kommer tillbaka....men bara för en kort stund sen är hon mot mig som alla andra....

Jag fattar faktiskt ingenting är så förvirrad...hon är riktigt konstig nu! Hon retas och små flinar emellan åt och sen är det helt plötsligt som om jag nästan är luft!

Måste smälta dessa dagar lite....

Hon kanske jobbar på att inte se/tänka på dig på "det" viset....?

Låter troligt. Stå på dig tf! Utmana henne och dig själv på nåt sätt ;)

Nu har jag fått lite distans till dessa dagar, jag var så ledsen ett tag där....

Ja, jag VET ju att det finns något mellan oss, det kan inte bara vara inbillning. Jag har så många exempel på situationer där det är sån spänning, kan det bara vara jag som känner den? Men jag känner ju också när det inte är någon spänning, när hon knappt tittar på mig eller pratar med mig som med alla andra...
Vi har en tjej på jobbet som lever ihop med en kvinna och hon stog och pratade med oss, de började små retas med mig lite och sen ser jag att det går upp ett ljus i vår lesbiska kollegas ögon och hon flinar när hon tittar på mig. Så då måste det ju synas på mig vad jag känner, ialla fall för de som vet vad de ska leta efter, frågan är ju om hon kände spänningen mellan oss eller om det bara var från min sida hon såg det...
Min tjej sätter sig bakom mig och börjar hålla på med mitt hår, jag tycker ju det är skönt och säger till henne att fortsätta, efter ett tag kommer en annan kollega till oss in och tittar på oss och säger:
- Ni ser ut att tycka det där är lika skönt båda två!
Vart ju lite pinsamt och efter det så var det ingen spänning alls, på länge....

Ja, ja jag är inte fullt så ledsen längre och jag ska börja flirta öppet med henne de gånger jag jobbar med henne och se vad som händer, jag får väl viska i hennes öra att jag är tänd på henne

Jag har även berättat för min man...han vill att vi ska försöka hitta tillbaka till varandra. Jag vet helt ärligt inte vad jag vill...känns dock skönt att jag nu äntligen är ärlig!

Crap. Sitter i samma båt.

Nädu, det är nog inte inbillning detta..

Håller tummarna för en bra jobbvecka :)

Det låter lovande!
Var i samma sits själv ett tag: var lite flörtis med en tjej på jobbet för jättelänge sen. Det ledde aldrig till något vi var båda upptagna. Men efteråt visade d sig att en tjej på jobbet hade känt våra vibbar. Hon hade radar ;)

Err..glömde säga att du ska gå på hårt ;) Känn dig för, prova och se vad hon säger

Tänkte uppdatera lite....fast det finns inte så mycket att uppdatera..är snart en månad sedan jag träffade henne.

Har jobbat med henne en gång till efter jag skrev sist och då märktes det jätte tydligt att hon inte är som vanligt...så antagligen vill hon inte!! Men jag vet ju att det inte har varit inbillning från min sida..men hon är ju gift...så det är ju inte bara att gå på heller. ( Jag har ju också en man, men för oss är det i stadiet ska vi fortsätta eller ska vi bryta upp).

Ska jag bara låta henne vara ifred?
Jag är bara så jäkla nere i henne, fattar faktiskt inte hur jag har kunnat bli så kär som jag är..fan också!

Tänk att jag fortsätter att skriva här...ni måste tycka jag är världens tjatigaste tjej....

Hur ska jag kunna närma mig någon som innerst inne inte alls vill, eller är jätterädd? Jag hade ju som sagt tänkt lämna henne ifred och dra mig undan lite, men då är det som om det vill inte hon och då kommer hon till mig och det blir så där spänt...
Blickarna vi ger varandra är inga blickar man delar med en arbetskamrat, men de finns ju inte där hela tiden, det gör mig så grymt osäker...Det är som när hon har fått bekräftelse på att jag faktiskt visst vill, då drar hon sig tillbaka igen. Vilket gör att jag drar mig undan och då kommer hon och checkar läget igen. Så känns det som om det går till i alla fall.

Samtidigt som jag inser att jag är ju helt på det klara med vad jag vill, det tror jag absolut inte att hon är. En kompis till mig ( jag har berättat precis allt) tror att hon går hem och låser in sig på toaletten och gråter efter att vi har träffats.....så drastiskt kanske inte jag tror att det är, men om det är så då?

Ska jag dra mig undan tycker ni? Jag tror inte att jag ska prata med henne, det fixar hon inte som det är just nu, hon kommer att förneka allt i såna fall det känner jag!

Så vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag bara fortsätta som nu, lite flört ibland och jag som blir sårad till tusen. Eller ska jag bara låta det vara ( hur jag nu ska lyckas med det). Hur ska jag göra för att det ska bli bra?

Nej, du är förstås inte tjatig! :) Du beskriver dina känslor så bra att det nästan känns som man är med där på jobbet och ser er två tillsammans! Jag tror att det här helt klart har potential att få ett lyckligt slut...! Så ge inte upp för allt i världen och fortsätt att rapportera.

Får jag ställa några frågor i väntan på nästa rapport..?

Du skrev tidigare att du och din man var i stadiet fortsätta/bryta upp - vet din kollega om detta? Är du och din man kvar i samma stadium?

Kan det ligga något i det din kompis tror? Vad baserar din kompis sin teori på?

Har spänningen du och din kollega har mellan er legat på samma nivå hela tiden/länge eller pekar trenden uppåt?

Tack för att du inte tycker jag är tjatig, det är bara så skönt att få lite feedback av er som vet hur det är....

Ja, hon vet hur det är mellan mig och min man. Hon har aldrig nänmt att det inte skulle vara bra mellan hennne och hennes man.
Jag och min man är fortfarande i samma stadium, alltså han vet på ett ungefär hur jag känner ( fast jag har utelämmnat exakt hur pass MYCKET den här kvinnan betyder för mig).Vi har inget sexliv och har väl sagt att vi inte ska göra något drastiskt utan låta tiden gå lite...

Alltså min kompis baserar nog sina teorier på allt jag har berättat för henne ( jag analyserar ju sönder allt med henne). Just det här att det ibland är spänning och sen emellan åt är det ........ingenting och det är inte från mitt håll oftast.
Hon tycker att jag är så cool i min inställning till allt detta att det är en kvinna och att jag faktiskt aldrig någonsin har kännt så här innan (och jag känner själv att jag bryr mig inte längre att det faktiskt är en tjej).
De hon känner som har haft dessa tankar har haft det betydligt jobbigare med sig själva än jag säger hon och då tror hon att "min" tjej har inte alls kommit så här långt som jag och att jag faktiskt skrämmer henne.

Långa svar blir det känner jag
Vet inte riktigt vad jag ska säga om denna spänning, den är mer ibland och mindre ibland. Alltså vi är kompisar, men ibland så är det något mer där, något som inte går att förklara, det bara finns där. Varför jag är så osäker är ju att det inte finns där hela tiden. Våra blickar vi delar är precis på gränsen till för långa, men de delar vi inte heller hela tiden utan bara ibland...
Så vissa dagar är det en dalande spänning och vissa dagar pekar riktningen uppåt.....

När spänningen inte är där och hon tittar på mig som hon tittar på alla andra tror jag att jag har blivit galen och bara inbillat mig allt......att det bara är jag som tycker att våra blickar vi delar är för långa/intensiva...

Ja, nu har jag än en gång jobbat några dagar med henne då det inte finns någon magi alls.....jag förstår inte hur det från en dag till en annan kan vara sådan skillnad? Kan efter dessa dagar säga att hon är inte ett dugg intresserad. ( fattar inte hur det kan vara så här? Förra veckan var det massor av spänning och blickar...värför är det så? Orkar inte med att det blir spänning ibland och inte ibland, då kan hon ju inte vara intresserad.....???)

Jag klarar inte mer av detta känner jag min värld är helt upp och ner och jag bara gråter, har faktiskt aldrig mått så här i hela mitt liv. jag kommer inte att orka fortsätta så här. När jag tänker tanken att hon antagligen inte alls är intresserad får jag ingen luft! Jag är på väg ner i en riktig, riktig djup svacka. Hela mitt liv står och väger på en vågskål, min man och mina barn....vad ska jag göra?

Ska jag försöka att undvika henne, tacka nej till de dagar jag vet att hon jobbar? Eller ska jag berätta för henne vad jag känner? Hur ska jag göra för att läka mitt hjärta snabbast?

Men TS, KOM IGEN NU!!! Du måste försöka prata med henne!! Du kan inte fortsätta må såhär, det är varken bra för dig, din man eller dina barn! Efter allt du har berättat så finns det inte i min värld att hon inte alls är intresserad! Däremot kanske hon har samma problem som du... att hon inte vågar diskutera detta med dig... Men du MÅSTE prata med henne...

När ni sitter o snackar någon dag... fråga bara rakt ut... "Har du någonsin tänkt på någon tjej/kvinna"? Där kan du sedan säga att du själv har tänkt på en tjej en del... men du vet inte om det är ömsesidigt eller så... Fiska lite, vännen! Jag blir frustrerad av att du inte tar steget!!! (Det här handlar SJÄLVKLART om mig... hahaha) Så kom igen! Ta tag i det! Du kan inte få mer än ett nej, och det måste ändå vara väldigt mycket bättre än att gå omkring och hoppas i kanske flera år, utan att veta om det någonsin kan bli ni...

PRATA MED HENNE NU! Det är er enda lösning! Kom igen nu! Håller tummar och tår för dig!

*kram*

Ps. Om du vill "diskutera" mer, så är du mer än välkommen att inboxa mig!

Håller med QrazyQuties - nu är det nog dags att göra något, innan du förgås! Men kanske inte fiska i nuläget? I alla fall inte bildligt talat, bokstavligen däremot? Kan du inte höra om hon vill hänga med på en fika/en promenad/ett pass på Friskis/en bio/en öl/en utställning/whatever? Vad som helst annat än jobbmiljön - den kan ni ju det här laget och i den blir ni uppenbarligen inte klokare.. (snarare tvärtom, verkar det som).

Det behöver ju inte vara en dejt, se det som en grej två kompisar kan göra ihop så känns det kanske lättare? Steg två är att göra om det hela en gång till och först steg tre är ev att börja fiska...

Kom igen nu! *pepp pepp*

JAg tycker också att om du orkar så ska du prata med henne. Då får du äntligen besked hur det ligger till.
Det kan vara så att hon ÄR intresserad men är rädd, eller inte vill bryta med sin man. Det kan faktiskt tyvärr vara så att hon inte är intresserad, men då får du åtminstone veta det och kan "bryta ihop och gå vidare". Alltså, det blir nog lättare att bearbeta det hela tror jag, även om jag förstår att du får panik vid tanken. Jag vet precis hur det känns, jag har varit med om en liknande situation själv, då det var sådär att ena gången var det nånting där, nästa gång inte. Hon var dock förmodligen inte intresserad har jag insett i efterhand. I alla fall så kom jag över det fortare än jag trodde, när jag väl "gett upp tanken" och mådde faktiskt bättre ganska snabbt. Det var inte aktuellt att berätta för henne eftersom hon var insyltad i bekantskapskretsen men hade jag varit i din situation hade jag nog berättat tror jag.

TS, hur går det för dig?

Ni goa tjejer som tänker på mig.
Just nu går det inte alls, eller jag har stängt in alla mina känslor i en liten låda. Jag orkar inte eller vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Vet ju att jag inte kan ha det så här, men just nu är det lättast.
Undviker att jobba samtidigt som henne och skjuter upp allt känner jag.

Om du läser här(min man)vilket jag tror att du gör....gör inte det. Jag är ärlig mot dig, eller i alla fall så ärlig som både du och jag klarar av. Det där djupaste som finns inom mig vill jag ha ut men jag vill inte att du ska läsa......

TS.
Förstår att det e tungt. Men som en del av oss redan sagt använd våra inboxar om du behöver skriva av dig...
Lycka till vad du än väljer att göra.

Skickar med en extra kram till dig.