Jag har en tid hos en aurora-barnmorska i början av januari men jag är lite nyfiken på hur det är upplagt. Jag är väl lite skeptisk men HUR går de tillväga för att få en att ändra sig kring hur man ser på förlossning?
Jag ska dit p g a min förra förlossning som var "så där"...
En fråga till - är det någon som fått komplettera sina aurorabesök med att träffa en läkare för att gå igenom mer medicinskt en förlossning?
Hej!
Jag gick på 2 besök hos en Aurora på Östra Sjukhuset i Göteborg. Vid första besöket gick vi igenom hur jag ville lägga upp mina besök. Sen gick vi igenom vad det va som jag hade tyckt va jobbigt under min första förlossning, vid andra besöket gick vi igenom hela förlossningsjournalen (det va jobbigt mkt känslor som kom fram) sen ville jag gå upp på ett förlossningsrum och då foljde hon med och vi talade en del där oxå.
Detta gav mig ett lugn jag tyckte att det hjälpte.
Kunde gå vidare och va mkt lugn när min dotter föddes!!
Hoppas det går bra för dig/er!!
Jag har bara vart på ett besök en så länge. Hon frågade mig mycker om min rädsla och varför jag var rädd.. Blev mycket att tänka tillbaka till barndomen för att se om det kunde ha något med min rädsla att göra.
Lycka till
Tack för era svar.
Jag har varit två gånger på Östra i Gbg innan jag vågade bli gravid igen efter förra förlossningen. Vi satt ner i ett samtalsrum och jag fick berätta vad jag upplevde som jobbigast förra gången. Hon tog fram min journal och vi gick igenom den tillsammans. HOn bekräftade mig på de punkter jag upplevde som jobbiga.
Sedan berättade hon vad man skulle kunna göra annorlunda om samma situation skulle uppstå igen, hon gav mig också löfte om kejsarsnitt om jag verkligen inte vågar föda vaginalt igen.
Andra gången var vi i ett förlossningsrum och pratade, då vaknade många andra känslor.
Jag måste säga att jag blev mycket lugnare efter våra samtal. Nu är jag gravid igen och ska tillbaka i januari för att prata om hur jag vill ha det nästa gång. Just nu är jag inte alls lugn utan ganska orolig, men försöker lägga det åt sidan för att bearbeta när jag träffar Aurora igen. Vi kommer att göra upp en tydlig förlossningsplan för nästa gång som kommer upp så fort man slår in mitt personnummer på datorn.
Alltså är det inte säkert att de övertalar en att föda vaginalt, men de kan ge vettiga förslag till åtgärder för att minimera att det man är rädd för ska hända.
Lycka till!
Hoppas du kommer över din oro Pyttis!
Ett "ytterligare problem" för mig är att jag i min förra förlossning öppnade mig åtta cm (efter i princip 2,5 dygn...) men när det sen inte hände något på 6h så blev det akut kejsarsnitt och det tyckte jag var fruktansvärt (det också...) förmodligen för att jag var så utmattad. Alltså - jag räds av både vanlig förlossning och kejsarsnitt...
JAg är också rädd för snitt, men skillnaden mot i ditt fall är ju att det blir planerat så jag kommer inte att vara så utmattad. Men bara tanken på att göra en stor bukoperation är jätteläskig!!!!
Pyttis - jag kan bara säga att de två kompisar till mig som gjort planerade snitt inte alls tyckte att det var obehagligt medan det pågick (däremot är man ju orolig innan).
Sen kan jag säga att det inte var så farligt efteråt heller, jag återhämtade mig snabbt. Gick upp ur sängen samma dag och gick en ganska lång promenad efter sex dagar. Visserligen äter man smärtstillande i... undra om det inte var hela 14 dagar så därför känner man ju ingen smärta. Det jobbigaste var att man inte fick lyfta och det är ju inte helt lätt med en bebis... 
Lycka till!!