• LPJ

    Är man hemma för sin egen skull eller barnens skull.....

    Jag har träffat en del människor på öppna förskolan som valt att vara hemma med sina barn tills dom börjar skolan och jag får ofta känslan av att dom mammorna valt detta i rent egoistiskt syfte.
    Jag baserar det på att dessa mammorna ofta fäller kommentarer som, "jag vill inte jobba", "jag hade så himla trist jobb". Sen i nästa andetag berättar dom att när dom går förbi ett dagis så säger deras barn att dom också vill gå på dagis som dom andra barnen.

    Därför får jag känslan att många väljer att vara hemma utav ren egoism och gömmer sig bakom argument som att "dagis är inte bra för barnen".

    Vad tror ni?

    (Nu förväntar jag mig iofs inte att folk kommer att erkänna om så i fallet, men ändå)

  • Svar på tråden Är man hemma för sin egen skull eller barnens skull.....
  • Meli
    Ligan

    Jag känner 3 dagisfröknar. Samtiliga har valt att ha sina barn hemma så länge det bara går, flera år. Tycker det säger ALLT faktiskt, och behöver egentligen inte mer ionfo om dagisets för och nackdelar.
  • vittra

    Hemmaföräldern skrev 2009-01-24 20:18:36 följande:


    Jag tror att föräldrar är hemma för att de litar till sin magkänsla om vad som är bäst för det egna barnet. För de allra flesta räcker det med magkänslan men för de som vill veta mer om varför är ett tips att läsa: www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_482223....
    Intressant artikel! Och boken som nämns tror jag att jag ska införskaffa
  • Meli
    Eisa

    Tycker du det är mörker att vara hemma med barnen och få vara den som ser deras framsteg när de är små. Snart är de stora och då vill de ändå bara vara med sina kompisar. Jag känner mig mycket priviligerad att kunna vara hemma småbarnsåren.
  • LPJ

    Vad kul att tråden fått liv igen.
    Jag och min man har valt att jobba, dock har vi valt att gå ner till 80% båda två, för att vi tycker detta är en bra balans för vår familj.Vi har våra jobb som vi trivs med och barnen går på en underbar förskolan med fantastiska pedagoger och barnen älskar att vara där. Men det innebär inte för den sakens skull att jag anser detta är det bästa för ALLA familjer, utan detta är nog högst inviduellt hur man väljer att göra. Jag respekterar dom som valt att jobba 100% och dom som valt att vara hemma. Tror inte att deras barn varken mår bättre eller sämre än mina barn, utan om man hittat en mall som fungerar för ens familj så mår barnen bra.

    En sak som slår mig är att ni som valt att vara hemma, verkar ha mycket bestämda åsikter om dagis och att det är en "hemsk" företeelse och att ni tror att våra barn som går på dagis, mår sämre eller blir sämre människor än vad era barn blir, stämmer detta?

  • Hanna36
    Svar på #66
    Dagis är "bra", men det är inte bara positivt. Mina barn går på dagis och älskar det, de började vid 3,5 och 2 år.
    Ju senare de börjar desto bättre tycker jag. Dels är det högt tempo, man måste höras för att synas osv.
    Nu går mina barn bara 15 timmar/vecka, och jag märker på dom de dagar jag hämtar dom att de är helt uppstissade och har svårt att komma ner i varv efter en dag på dagis.
  • Pyris

    LPJ skrev 2009-01-27 17:36:58 följande:


    Vad kul att tråden fått liv igen. Jag och min man har valt att jobba, dock har vi valt att gå ner till 80% båda två, för att vi tycker detta är en bra balans för vår familj.Vi har våra jobb som vi trivs med och barnen går på en underbar förskolan med fantastiska pedagoger och barnen älskar att vara där. Men det innebär inte för den sakens skull att jag anser detta är det bästa för ALLA familjer, utan detta är nog högst inviduellt hur man väljer att göra. Jag respekterar dom som valt att jobba 100% och dom som valt att vara hemma. Tror inte att deras barn varken mår bättre eller sämre än mina barn, utan om man hittat en mall som fungerar för ens familj så mår barnen bra.En sak som slår mig är att ni som valt att vara hemma, verkar ha mycket bestämda åsikter om dagis och att det är en "hemsk" företeelse och att ni tror att våra barn som går på dagis, mår sämre eller blir sämre människor än vad era barn blir, stämmer detta?
    Jag tror att "dagis" inte är bra för MINA barn. Jag tror att MINA barn mår bra av att ha en förälder hemma. Jag har bara dålig erfarenhet av dagis.
    Men vad du gör, eller någon annan gör rör mig inte. Alla går efter vad dom tror är bäst. Men jag vill inte bli utpekad som en latmask som inte vill jobba för att jag väljer att stanna hemma med mina barn.
  • Boel1

     Jag är hemma för barnens skull - är förskollärare förresten, det är nog ingen slump att många som jobbar inom barnomsorgen är hemma med sina barn. En anledning är att det skulle kännas konstigt att lämna mina barn för att gå och ta hand om andras! Ska försöka vara hemma tills den minsta är 4 år, mina har inte haft så stort behov av andra barn innan dess.

  • Juli1

    Svår fråga.
    För bådas skull antar jag.
    Vill ha mina barn hemma länge. Kommer iallafall inte jobba mer än 50% på lääänge.

    -För deras skull eftersom jag vill att de ska slippa stressen och få vara i en stor barngrupp med för få fröknar som inte har tid att se till deras behov.

    -För min egen skull eftersom jag vill se dem växa upp, vara med när " de går första gången" eller lär sig något annat nytt.
    samt att jag skulle sakna ihjäl mig om jag inte fick se dem på hela dagarna.

    Tråkigt på jobbet gör det nog iof ännu jobbigare att lämna ifrån sig sina barn skulle jag tro.
    Själv har jag världens bästa jobb Mycket mer utvilad en dag på jobbet än hemma med två barn men det är det värt.

  • Zacs mamma

    LPJ skrev 2009-01-27 17:36:58 följande:


    En sak som slår mig är att ni som valt att vara hemma, verkar ha mycket bestämda åsikter om dagis och att det är en "hemsk" företeelse och att ni tror att våra barn som går på dagis, mår sämre eller blir sämre människor än vad era barn blir, stämmer detta?
    Tror att det är lika i båda riktningarna. Föräldrar som tycker om dagis, och vars barn trivs där är fullkomligt övertygade om at dagis är det bästa som kan hända barn.
    Det som är lite märkligt är att medan man aldrig skulle komma på idén att påstå att två 30-åringar är lika bara för att de är 30, så utgår man utan att blinka från att alla barn i samma åldergrupp är likadana.

    Något som verkligen skrämmer mig, ser det både här i tråden och har en granne som känner likadant, det är föräldrar som tycker det är ett "mörker" att vara hemma med sina barn. Är inte det allra bästa då att inte skaffa några?
  • Lusthan

    Jag har en kompis som går hemma med sina barn. Det ena barnet går dock periodvis på dagis 15 timmar i veckan och älskar det. Det yngsta barnet har precis blivit ett år. Hennes plan är att vara hemma så länge hon kan och vill. Själv var hon och hennes bror hemma till lekis när de var små. Deras mamma var hemma. Tror att det påverkar också. Hon verkar trivas. Själv skulle jag nog bli tokig efter ett tag om jag inte har tillräckligt mycket att göra eller folk att träffa om dagarna. Jag var hemma med min son till han blev 16 månader, då var jag tvungen att börja skolan igen om jag skulle kunna få min gymnasieutbildning avklarad. Kanske hade jag varit hemma längre idag om det hade gått.

  • Eisa
    Meli skrev 2009-01-27 17:26:10 följande:
    EisaTycker du det är mörker att vara hemma med barnen och få vara den som ser deras framsteg när de är små. Snart är de stora och då vill de ändå bara vara med sina kompisar. Jag känner mig mycket priviligerad att kunna vara hemma småbarnsåren.
    Vad bra Jag skulle nog inte trivas dock.
Svar på tråden Är man hemma för sin egen skull eller barnens skull.....