Är man hemma för sin egen skull eller barnens skull.....
Jag har träffat en del människor på öppna förskolan som valt att vara hemma med sina barn tills dom börjar skolan och jag får ofta känslan av att dom mammorna valt detta i rent egoistiskt syfte.
Jag baserar det på att dessa mammorna ofta fäller kommentarer som, "jag vill inte jobba", "jag hade så himla trist jobb". Sen i nästa andetag berättar dom att när dom går förbi ett dagis så säger deras barn att dom också vill gå på dagis som dom andra barnen.
Därför får jag känslan att många väljer att vara hemma utav ren egoism och gömmer sig bakom argument som att "dagis är inte bra för barnen".
Vad tror ni?
(Nu förväntar jag mig iofs inte att folk kommer att erkänna om så i fallet, men ändå)