Finns det fler med barn som är lite stökiga i skolan?

Min dotter är lite så.. Hon är okoncentrerad, pratar mycket i skolan och kan lätt bli stökig och gå över gränser med kompisar..

Låter inge bra att hon inte tycker om sonen, det lär han ju känna.. Och det gör ju det hela ännu värre.

Känner i igen mig min son har inlärningsproblem och skolan har inte tagit tag i det först än nu och går i trean, han har haft extrahjälp men inte på dey sättet som han behöver. Det har också hänt mycket i familjen som gör att det haar blivit värre för han. han vissar det genom att vara upptjäftig mot kamrater och kan också bli elak. Han testar lärarna och deras gränser. han är 9 år.

Fick ett möte med lärare och rektor och vi gjorde en handlingsplan för honnom. Det värkar som det hjälpt lite men det har bara gått 3 veckor än!!

Vad trist att fler barn har det så här, men vad skönt om vi kan prata med varandra om det.

Min son fick skäll för att ha stört på en lektion han inte ens var på den här veckan. Han hade hemspråk då och när han påtalade detta till läraren när hon skällde på honom vände hon honom ryggen och gick.

Jag vet att min son kan bete sig illa, men hans fröken kommer med lögner som hon inte kan slingra sig ur, detta retar mig. Hon ska ju vara den vuxna av dem. När jag konfronterar henne med saker som hon har gjort mot min son blir hon bara tyst och säger ingenting.

Idag kl 13.30 ska vi ha möte med henne igen, jag sa att det är sista gången nu. Om min son fortsätter att känna sig orättvist behandlad v läraren efter det så byter vi klass.

Hej! Här en till. Jag har en kille som går första klass och som det har fungerat hyffsat bra under denna termin, även om han inte har så stort intresse att göra saker som han inte tycker är intressanta. Läraren säger att han har en stor koncentration och där finns inte problemmet utan det ligger i att få honom att föra saker som han inte tycker är kul. Men de sista två veckorna har varit hemska, han är enbart ledsen, gnällig, trotsig, bufflig, urjobbig och orkar inget. Var med honom till läkare och han lider av sviterna efter en influensa och även hjärnskakning (blev nedputtad från en isbacke och for med huvudet i en lyktstolpe utan hjälm på skolan). OK det gör att även läraren får större förståelse för hans beteende, men det är inte lätt för någon part.

På mötet härom dagen sa läraren hela tiden att det är hon som talar sanning och inte min son, hur moget är det??? Finns inte möjligheten att man ser saker på olika sätt??
Nu ska vi införa ett belöningssystem som jag tycker är lite för barnsligt för min son (går i 5:an) och det innebär att han får en guldstjärna för varje dag som har varit bra och efter 10 guldstjärnor får han en belöning från hemmet. Vi kom överens om badhuset med en kompis och mig.
Hoppas att det blir en nystart efter jul för våra barn.

Vi har använt belöningsystemet här och i skolan. Iskolan får han sitta lite längre vid datorn om han varit duktig under veckan, och hemma får han extra pengar bara 20kr i månaden men det funkar! Vi drar av 5 kr per vecka som inte funkar. Hoppas att vi kan ta bort detta efter hand men just nu funkar det!!!

Pengar lönar det inte sig att muta med här eftersom sonens pappa öser pengar över honom. Förra vintern fick han 1000 kr för att klippa håret!! Jag har förklarat för sonens pappa att han måste få en realistisk bild av pengar och nu är det lite bättre, men 20 kr i månaden är inget han skulle jobba för.
Hur gammal är din son?

Ni som oxå har barn som är stökiga ibland på skolan, hur har era barn det med kompisar? Funkar det bra med kompisarna eller "straffar" era barn ut sig pga av sitt beteende på skolan? Min son är inte den mest populära killen i klassen, men han har kompisar att leka med oftast. Ibland har det varit tider då han kommit hem o sagt att han inte har ngn att leka med och då oftast när han varit stökig i klassen. Men däremellan leker han bra även om han oftast får haka på och inte är den som får bestämma. Hemma leker han ffa med kanske 4-5 olika barn och några av dem ringer ibland och vill komma till honom. Han törs inte ringa o fråga om han får komma till dem, men vill ibland att jag ringer o frågar om de vill komma till honom o det går oftast bra. Men nu när han varit väldigt stökig i klassen de sista veckorna så leker han inte mycket med andra på fritiden.

Min dotter har lite problem med kompisar, det beror på att hon inte förstår sig på systemet med att ha en bästis och att andra inte får vara med. Hon har löst det så att hon hellre umgås med pojkar, för att där finns inte dessa "regler". Vet att hon ändå vill ha mer gemenskap med tjejerna.. Hon är inte utanför, men träffar inge tjejer utanför skolan. Lite kan bero på att hon nyss bytt skola, så detta kan förbättras. Hon har kompisar utanför skolan som inte är klasskamrater, också pojkar. Vi ser inget problem med det alls, men på utvecklingssamtalet i skolan var hennes fröken lite undrande över att hon umgås med pojkar...
Vet att hon kan vara dryg mor klasskamrater ibland - hon är för på både fysiskt och psykiskt. Det är lite som om hon inte ser "gränserna" och passerar dem.. Inget opassande men klängigt.. Umgås hon med äldre barn så försvinner det där beteendet.

Min son är 9 år och går i 3:an

Intressant att höra om era barns kompisrelationer.
Min son har några få kompisar, men det är egentligen bara 2 som ringer och frågar efter honom. Tidigare hade han massor av kompisar, men de var 2-3 år äldre än honom och i 6:an byter man skola här så när de försvann till högstadiet blev han ensam kvar. De ville inte längre leka med honom eftersom han var "småglin" på mellanstadiet plötsligt.

Min son har problemet att han gärna spårar ur med kompisar i samma ålder får svårt med gränserna, men med äldre funkar det jätte bra!

Det värsta av allt tycker jag är att jag skäms så över hur sonen beter sig i skolan. Hemma är han artig, social osv och alla i vår närhet berömmer honom för hur trevlig han är, på skolan kan han till och med kalla läraren saker.
Jag vill bara vara stolt över min son, inte skämmas över honom.

Ledsamt men tyvarr finns det inkompetenta larare som aldrig skulle varit larare. Sedan finns det larare som ar sa ingangna i egna rutiner och vanor att dom blivit lasta och inte kan se vad som egentligen hander. Jag ser en hel del matnyttigt nar jag som foralder besoker barnens skola!
Tyvarr ar det ju sa att det inte finns mojlighet for dom som ser problemen tidigt heller, manga av dessa "problem" barn behover egentligen mera stod och kanske att ha mojlighet att bli undervisad och vagledda av special pedagoger som har kunskap om dessa barns behov. Som det ar nu blir dom oftast bara storningsmoment i klassen i ovrigt och det paverkar ju bade klasskamraterna och eleven som inte far det stod han eller hon behover. Det har visar ju tydligt ocksa pa tendensen att "alla skall passa i samma ram". Det antyder ocksa att en total overblick och omorganisation av skolan borde gjorts for lange sedan, hela strukturen och synsattet pa undervisning behover ses over och updateras rejalt.

Mamasnest

Jag tycker definitivt inte du skall skammas for din son, det finns ingen anledning att tillata nagot saadant inom dig!
Det ar sa typiskt oss "sma" manniskor att lagga skulden pa oss, det ar nagot fel med oss, det ar nagot "fel" med mitt barn, istallet for att kanske ifragasatta sjalva systemet.
Ar det verkligen ett fungerande system som ser till barnets behov? vad ar barnets basta? Ar det att skyfflas in i ett system dar man SKALL lara sig, dar man MASTE lara sig, (for annars hotas man om att, ja men da kommer du aldrig kunna fa ett jobb och overleva etc), dar man maste sitta ett visst antal timmar vid en bank varje dag, dar man inte har tid att se varje individ for den dom egentligen ar utan processar alla utifran ett direktiv pa ett papper ifran "hogre instanser" som sager att sahar skall det vara, det har SKALL barnet ha lart sig vid den och den tidpunkten, ett stalle dar ens egen kreativitet, livsgladje och individualitet far valdigt lite utrymme om ens nagot alls. Skolan ar en utmarkt insitution for att producera lydiga, duktiga och presterande slavar at systemet. Sa inte ar det da konstigt nar det knakar i fogarna. Var finns livsgladjen, sjalv bejakandet, kreativiteten, visst, att kunna lasa , rakna och skriva ar en sjalvklarhet, men HUR kan vi lara?Vad ar egentligen viktigt att kunna i livet? Var finns den praktiska kunskapen, dar man far arbeta och lara med hela kroppen, dar man far utforska naturen, lara sig hur saker och ting vaxer och utvecklas genom att aktivt gora det, inte lasa om det. Var finns den skolan som later varje individ horas och synas och medverka som den dom ar, dar larandet blir roligt. Det finns sa mycket i det klassiska forlagda skolsystemet som inte fungerar att det inte ar markligt alls att samhallet i stort ser ut som det gor.
Nar jag ser tillbaka pa min skolgang, och da i huvudsak grundskolan sa kan jag sammanfatta det som nio bortkastade ar av mitt liv. Visst, jag kan lasa och skriva, och kanske lagga ihop tva och tva, men det ar ocksa allt som var av varde i skolan. Det maste till en forandring. Manniskan ar inte ett system som kan proppas fullt med information. Nya skolor maste till med en helt annan mannisko och livssyn. En sadan skola vill jag garna vara delaktig i!

mpm: Vad skönt att höra dina ord, tack!

Saken med min son är att han presterar bättre ju svårare skolarbetet är.
När jag träffade min man (som är engelsktalande) var sonen 6 år, när han var 7 år fick han hemspråksundervisning i engelska trots att han bara kunde några ord. Idag är han 11 år och läraren säger att han är bättre än engelska elever i samma ålder som han har undervisat. Han läser samma engelska som engelska barn gör i samma årskurs, och detta hur lätt som helst.

En ny incident inträffade idag som gör mig arg och ledsen. Min mamma jobbar på barn- och ungdomsförvaltningen och sprang ihop med min sons rektor idag. Han började diskutera min son direkt och stod helt på lärarens sida. Min mamma bad honom ta det med mig istället men han fortsatte. Då tog hon upp flera punkter som visar att läraren inte är tillförlitlig. Hoppas att han tänker på det nu.
Jag funderar på att ringa upp honom i morgon och be honom att inte prata om min son med andra än mig. Min mamma och jag har jättebra kontakt, men hon ska ju inte behöva ta det här och informationen gör väl bäst nytta hos mig?!

Hur skulle ni ha gjort? Skulle ni låta det vara eller ringa upp honom?

Ring honnom!!!!!!!

Jag har bestämt mig för att ringa honom när skolorna drar igång igen i januari. Nu kan han ändå inte göra något.

Jag tänker också påtala för läraren att jag vet att hon har pratat med rektor utan att informera mig om det. Mötet som jag begärde med läraren för att hon hade handlat fel berättade hon dock inte om för rektor, konstigt....

Hej Har en 13 åring som är stökig I skolan  hemma är han inte den personen. Han har under flera år haft resurs och de har anpassat mkt efter han.

Skolan som nu orosnmält efter att han hotar lärare, stjäl pennor (rör sig om 100) miniräknare något en annan kille med var med på, skolan beskrev han som empatilös att han inte verkar förstå att lärarna med har känslor.  Tycker de verkar lite som att han vill visa sig tuff inför kompisarna men nu har de verkligen gått gör långt. 

Kom dit med tandborste o tandkräm till en lärare som luktade äckligt alltid.

Skolan ringde för ett tag sen att han efter att ha blivit tillsagd att gå ut från klassrummet ändå står han o bankar och ropar att han ska in osv. 

Lärarna är rädda för han verkar det som. Han har inte gjort något mot andra elever. Bara lärarna. 

De med empatilös känns inte alls igen hemma, här accepterar han när man säger till han. Oftast iaf.. lite trotsig hör väl till åldern. Han visar medkänsla om lillebror har svårt med något och hjälper han vid behov.

Säger alltid godnatt älskar dig osv.  köper gärna julklappar åt mig och pappan trots att de inte är något vi frågar efter.