Min 16 åriga dotter är gravid!

Oavsett vad din dottern nu bestämmer sig för att göra så kan det ju vara en idé att låta henne gå till en kurator eller liknande för att prata. Inte sagt att hon inte klarar av att bli förälder men det är ju ändå viktigt att hon förstår att skaffa barn är inget som man gör som ett kul projekt på nåt år, utan det är för resten av livet.

Tack alla som kommit med goda råd! Det känns mycket bättre nu när jag får se med andras ögon! Det är ju inget världskrig som sagt;)Det har hänt värre saker i världen. Kramar alla!C

Min mamma blev mormor vid 35... Det är inget svårt att vara mormor & mamma Min ena systerson är bara 4 år yngre än mig.

Även om du har svårt att glädjas över detta så tror jag det bästa är om du säger till din dotter, "Vad du än beslutar dig för att göra så gör vi det tillsammans. Jag stöttar dig oavsett".

Att skälla, tjata och försöka vägleda en tonåring brukar endas resultera i att hon blir ännu mer säker på att göra tvärtom...

Hej.
Jag är bara 17 år och gravid.
och när jag berättade de för min mor så frågade jag vad hon tyckte.
Hon sa : Det är inte min ensak, men jag stöttar dig vilket du än väljer, men hoppas du behåller det.
Och hon stogd vid sina ord.
Killen lämnade mig i v16. Men inte mamma.
Hon ser fram emot att bli mormor i bara 40års åldern.

Jag fick min första dotter när jag var 17 år (18 strax därefter) och tvåan när jag fyllde 20 och nu en sladdis (är 34 nu). Jag och min man träffades när vi gick på gymnasiet båda två (jag 16 och han 17 år) och det håller fortfarande.

Om min 16åriga dotter blev gravid så skulle jag ju inte precis bli glad men inte ledsen heller. Däremot tala om för henne att det är hennes sak men sedan givetvis ställa upp massor för dem.

Grattis till att du snart ska bli mormor, grattis till din dotter. Om hon vill ha det så så kommer hon nog bli lycklig av det valhon gör. Jag har pratat med en stor gäng unga mammor, yngre än din dotter i många fall. De har alla varit glada över de val de gjort.. de har sin guldklimmp där oh de växer udner graviditeten.
Förstår att du blir chokad när du inte alls var beredd på detta, men nu är det redan så och det är din dotters val.

Stöd henne och finns där

jag är 16 år och skulle själv vilja bli gravid, men inte än. Jag förstår din dotters lycka. Jag har en vän som är 16 som precis fått en söt liten dotter. Hon har en kille som vill vara far och föräldrar som stötta. Stötta henne och se det postitiva i det. Visst kan det bli svårt men hjälp därför henne så gott du kan. Berätta om mysiga stunder och jobbiga. Det är nog bra om hon förstår en del, hon ska ju bli mamma.

Jag är 37 och min dotter nyss fyllda 17.jag ska bli MORMOR..Har alltid sagt att min önskan är att inte bli mormor före 40 men man får ju inte alltid vara med och bestämma längre...Min dotter studerar på gymnasie på annan (ganska nära)ort och har en liten etta med en kompis.Jag resonerade som så här: Jag är glad över att hon inte är tretton eller fjorton,hon ska fylla arton några månader efter barnet kommer.Hon ska försöka fortsätta skolan med hjälp av att hon är duktig i skolan och ska få göra mycket hemstudier och jag tyckte mej se två alternativ,endera stjälper man sin dotter genom att inte stötta eller så bestämmer man sej för att göra allt man kan för att allt ska gå bra. Jag tycker vi har kommit varandra så mycket närmare,tyvärr så har inte hennes pappa reagerat positivt vilket tagit henne så hårt,hon har alltid varit pappas flicka,men det ändrar sej nog med tiden.

Grattis till att bli mormor!
Förstår att det kan kännas omtumlande, men har en kompis spm blev gravid när hon vaf 15, idag 7 år senare är hon snart klar socionom och har en son som är sååå underbar. Den här tjejen är en perfekt mamma och är mycket lycklig idag, och känner INTE att livet blev förstört.
Visst alla är olika, men försök att stödja din dotter och se möjligheterna i situationen. Visst kanske hon blir hemma 1 år från skolan e.t.c. men det tar hon snabbt igen sen. Dessutom får hon en erfarenhet som inte många i hennes ålder får!

Har bara läst TS.
Jag kan inte säga något i ämnet att få barn i unga år för jag var 27 när vi fick får första men jag kan i alla fall säga att kärlek mellan man och kvinna kan vara för evigt, eller åtminstone väääldigt länge…

Jag och min fästman träffades när jag var 15 och han 17, idag är vi 29 och 31, väntar vårt andra barn, spånar på giftermål och livet leker i allmänhet.

Så visst kan man debattera till döddagar om det faktum att hon är gravid när hon är så ung men nu är hon ju det och det kan faktiskt bli great.
Som tex. - pappan fortsätter att stanna hos henne och grynet och de fortsätter vara kära och tillsammans en låååång tid framöver och blir det så att de inte stannar hos varandra så kan allt bli kanon ändå! Kärleken till ett barn varar ju för evigt i alla fall
Ha fin helg

jag var 16 år när jag fick mitt första barn, nu är jag 22 år och har 4 barn.
Det enda du ska göra är att stötta henne vilket beslut hon än tar!!
Grattis mormor!!!

Hej, min son är just fyllda 15 år och ska bli pappa. Tänk jag blir farmor innan jag fyllt 35, wow. Farmor blir jag i början på mars och i april ska jag själv bli mamma för fjärde gången, hann ni med??
Hans fd flickvän är 17 och de upptäckte hennes graviditet för sent för abort. De är tyvärr inte tillsammans längre och de känner sig inte direkt mogna för ett barn. De har diskuterat adoption men har nog bestammt sig för att det inte är lösningen och det är jag glad för. Jag tror man ångrar det. Nu pratar vi om att hennes mamma ska va hemma med bäbisen när mamman måste åka till skolan. Hon säger nu att hon inte vill skippa skolan men jag hoppas det ändrar sig när barnet väl har kommit.
Vi stöttar dem till fullo och min son kommer att finnas med och när han blir äldra va mer aktiv pappa. Jag känner mig lite maktlös.

Har inte läst några svar du fått så ursäkta om jag skriver det andra redan skrivit till dig.

Jag var också 16 år när jag blev gravid, vi berättade för våra föräldrar när jag va i tredje månaden.
Mamma är egentligen emot abort, så hon var på sätt o vis glad att jag inte ville göra det, även om hon tyckte det var jätte jobbigt att jag var gravid, resten av familjen försökte tvinga mig till abort.
Men envis var jag och till slut accepterade dom vårat val.
Idag är våran dotter lite över 2 år gammal.
Allt har gått jätte bra och vi har aldrig levt på soc till exempel,
däremot är jag och hennes pappa inte längre tillsammans.
Visst, jag hade absolut ingen aning om hur tufft det kunde vara och så vidare, men jag har aldrig ångrat mitt val och kommer aldrig göra det.
Det jag tycker du ska göra är att stötta din dotter i hennes val, du kommer nog aldrig kunna ändra på det.
Men sätt dig ner med henne och gå igenom vad allt kommer kosta,
hur lite tid hon kommer ha över till annat, berätta om långa vakna nätter och att man är helt slut dan efter men ändå måste vara uppe och aktivera barnet, leka, vara ute, gå till öppna förskolan med mera.
Men gör det inte i syfte att få henne att göra abort,
utan mera som "förberedande syfte".
för säger du "jag tycker du ska göra abort för titta här så mycket det kostar, så lite tid du kommer ha över, hur krävande det är" med mera kommer det inte hjälpa ett dugg.
Jag har också turen att ha en underbar familj och underbara vänner.
Min familj stöttar mig alltid och nu när har jag varit magsjuk så har min mamma sett efter min dotter.
Mina vänner har absolut inte försvunnit som jag annars läser av många unga mammor att dom gör.
alla mina vänner älskar min dotter och leker jätte mycket med henne när dom kommer över på en fika och förstår att jag inte kan följa med o festa och sådär.
Lycka till, och hoppas att allt löser sig!

Jag va 15 när jag fick min första dotter. Min mamma blev givetvis chockad, men sa att va ja än beslutar mej för så står hon vid min sida, å hon är världens stoltaste mormor till 2 flickor nu (=
Jag tror inte att hon ångrat sej en enda gång å de har inte jag heller (=

Det kanske är så att din dotter försöker skapa sig en familj, eftersom hon har en frånvarande pappa. Kanske är det ett tomhål som behöver fyllas, och kanske är det så att det här barnet kommer att få henne att lägga det gamla bakom sig. Men en risk är ju att dom separerar efter några år, kan bli tungt att bara ha barn varannan vecka. Men det kan ju hända även när hon är 30 år. Gör bara klart för henne vad hon kan vänta sig, att det inte kommer bli mycket fritid för henne. Men ja, allt ordnar sig nog hur hon än gör.

Att hon kom till dig och ville ha hjälp för att planera för framtiden tyder väl på att det kan gå vägen, tycker jag.

Tänk om hennes kompisar eller någon annan ser att du frågat om råd här?

Inte för att det fel men hon kanske sk tycka det var pinsamt? Eftersom du har en bild på dig själv, eller?

Graviditet är ju inget man vill att ALLA ska veta från början kanske?