Bonusmamma som blir galen på biomamman!!!

Man ska INTE ens starta en tråd som bonusmamma på FL. Det blir alltid mothugg.

Men hur som... SJÄLVKLART är det att hämma deras utveckling och jag förstår att det är pissjobbigt för er MEN...varför gör mamman så? Och är det verkligen så som ni upplever det?

Jag tror att det är väldigt vanligt att bonusmammor tror att vi biomammor inte har några regler eller rutiner vilket oftast är helt felaktigt. Vi har bara andra runtiner än ni.

Sedan kan jag i ts fall hålla med om att det låter konstigt med blöja och napp när barnen är så stora. Mitt ena barn hade iofs nattblöja i många år mest för att det var så himla jobbigt OM det kom kiss i sängen (det hände ibland). Syskonet slutade med nattbjöja redan som treåring och kissade aldrig någonsin i sängen. Jag tror inte att flickan började kissa i sängen FÖR ATT hon hade blöja på semestern och att det var kaos kan väl även hänga ihop med att barnen vistats i en ny miljö ett tag och att ni inte träffats på ett tag. Omställningar är inte så lätta.

Att man väljer att sova tillsammans med sina barn tycker jag är upp till var en. Särkilt när man skilt sig är det en tuff perios och man lider mycket av skuldkänslor för att man inte lyckades ge barnen en trygg kärnfamilj etc så man försöker på alla sätt att försöka få barnen att må bra och man själv kanske också vill ha dem nära sig och sedan går tiden och det blir en vana.

Jag vet inte hur många gånger barnen somnat hos mig och jag luktat i deras hår och varit ledsen över att det blev som det blev. Inte lätt att säga nej sedan då de så gärna vill sova hos mig. Det är ju mysigt.

Om man som mamma fortfarande bara lever med sina barn och inte har träffat någon ny är det inte heller jämförbart med en pappa som träffat en ny sambo. Då har man inte den där självklara närheten tror jag. I alla fall märker jag det på mina barn vars far har en ny familj. De går t ex aldrig omkring nakna (t ex efter duschen) när barnen är där. Hos oss är det mesta naturligt - det är ju bara vi Att sova i mammas säng är fortfarande det bästa pojkarna vet (de är nu 1 och 13 år). Det får de göra ibland om vi haft myskväll. Då bäddar vi ut stora bäddsoffan och ligger i den. Det händer dock inte ofta eftersom jag inte kan sova då men man får ju offra sig någon gång.

Det jag vill ha sagt är att du kan aldrig förstå hur deras förhållande ser ut. Det är lättare att tycka en massa om andras barn än om sina egna - då menar jag saker som de är för stora för etc.. Det är inte alltid så himla lätt för man står sina barn så nära.

Du måste helt enkelt lita på att biomamman själv kan besluta hur hon vill göra med sina barn hemma hos sig. Och om ni ska skicka nappar till tomten osv kan ni ju gemensamt bestämma innan så att alla är med på det innan det görs.

Hej, jag känner igen precis allt du skriver!
Jag är bonusmamma åt en flicka på 3,5 år som vi har varannan vecka. Varje gång hon kommer hit så vägrar hon sova i sin egen säng och när hon väl somnar vid 22 kan hon ändå vakna vid 01 och gallskrika i flera timmar, bara för att hon får sova i sin mammas säng. Detta är för att biomamman känner sig "ensam"
Detta kan jag tycka är helt fel! man ska inte låta sina egna känslor gå ut över barnets utveckling!

Under den tiden som jag har varit bonusmamma (ca 1år) har jag varit med och styrt upp :
bort med nappflaska
Bort med napp
Sova i egen säng i eget rum
äta den mat som står på bordet

När jag kom in i bilden hade inte detta barn några rutiner, och hon fick allt hon pekade på...
Barn behöver att man sätter gränser, de behöver rutiner.
Jag anser att även om föräldrarna separerat så kan dom faktiskt se till att jobba med samma regler och rutiner i båda hemmen för barnet/barnens skull.
Har man barn så går dom först, och stunta inte i regler och rutiner bara för att det kan bli jobbigt för dig, för det handlar inte alltid längre om dig!!!

Här jämförs friskt mellan äpplen och päron! Självklart är det inte OK med en förälder som super sig asberusad tillsammans med barnet, men det är väl inte riktigt detsamma som att irritera sig på att barnets riktiga mamma samsover med barnet. Samsovning behöver inte vara en brist på rutiner, det är bara en _annan_ rutin. Och om det nu vore så hämmande för barnets utveckling så är det konstigt att folk utvecklas alls i många kulturer. Det här med att föräldrar och barn sover åtskilda är ju inte direkt en regel utan undantag om man ser till världen i stort.

Till slut en liten bisak: Varför använder så många ordet bio (biologisk) i de här sammanhangen? Att vara barnets mamma behöver ju inte innebära att man är just biologisk mamma. Själv har jag fått mitt ena barn via adoption. Om min man och jag skulle skiljas så vore jag fortfarande hennes mamma. Hennes bio-mamma kommer jag däremot aldrig att bli.

TS, vill bara säga att jag känner med dig. Det här är svåra saker. Det stora problemet är egentligen att det uppstått en skilsmässa där små barn hamnar i kläm. Det viktigaste för alla inblandade borde vara att gemensamt komma överens om regler och rutiner som skulle kunna vara något så när liknande på båda boställena, allt för barnet/ barnens bästa. Tänk så outsägligt svårt att vara ett litet barn som måste anpassa sig till olika situationer hela tiden. Nu funkar det ju tyvärr sällan så. Det är oftast många fnurror på tråden som gjort att en skilsmässa uppstått och någon av parterna går fortare vidare in i en ny relation än den andra.
Ett problem som jag brottats med och fortfarande gör är att biomamman så uppenbart inte tillgodoser barnens basala behov vilket ställer extra höga krav på mig som bonusmamma, något som nästan knäckt mig stundom och som känns som ett evighetsproblem som jag inte ser någon lösning på. Barnen i sig är inte problemet utan biomamman samt allt gammalt tjafs och kommunikationsproblem som hon och min sambo har som får mig att bli galen ibland. Jag försöker att inte drabbas men det är ju HELT omöjligt så länge jag lever med mannen i fråga.....
Sök gärna samtalshjälp du och din sambo, det kan underlätta om ni pratar igenom allt och är överens. Tycker ni att barnen hämmas, borde din sambo söka hjälp hos familjerätten så han och hans ex kan få hjälp att kommunicera där.