Min son svarar mig på tyska.... tvåspråkighet

Hejsan
Ursakta men jag ar ny pa familjeliv och vet inte riktigt hur det funkar. Det har ar inget svar pa nagon trad utan mera fragor runt samma amne.
Jag har bott utomlands de senaste 17 aren. Det mesta tiden har spenderats i England dar jag har en engelsk fru och tva barn 3 och 5 ar gamla. Jag maste medge att jag har varit valdigt inkonsekvent nar det galler att lara barnen svenska. Vissa perioder sa har jag forsokt halla mig till enbart svenska men har ohjalpligt glidit tillbaka till Engelskan. Sverige betyder fortfarande mycket for mig och vi besoker Sverige ett par ganger om aret + svenska slaktingar kommer pa besok ett antal ganger under aret sa vi har langt ifran klippt banden.
Min Engelska fru har varit mer passionerad an jag ar nar det galler att se till att vara barn ska kunna lara sig ett annat sprak och fa en forstaelse och ett intresse for det svenska arvet dom har.Men hon kan forstas inte gora lika mycket som jag nar det galler den biten. Jag kan forsta hennes frustration nar jag gor annu ett halvhjartat forsok till att prata Svenska med barnen igen. Hon supportar mig till 100% att bara borja prata svenska med barnen men borjar tappa talamodet lite grann med att jag faller tillbaka till Engelskan.
Vi har borjat ta pojkarna till en Svensk skola pa Lordagar, det har fungerat hyfsat bra som en trigger for att fa mig att skarpa mig med svenskan.
Iochmed att pojkarna ar i en alder da dom kan prata Engelska tillrackligt bra for att kunna halla konversationer med mig om deras dag , min dag etc sa blir det latt sa att jag glider tillbaka till Engelskan eftersom jag ar mer intresserad av att se till att dom kanner att dom kan halla en konversation med mig an att jag borjar lara dom Svenska. jag ar orolig for att tappa en del av den verbala kontakt jag har med barnen ifall jag kor igang med enbart Svenska.
Jag har last artiklar och varit pa diskussioner om tva sprakighet och forstar att vara konsekvent ar A och O men vill garna hora ifall nagon har upplevt en liknande situation och kan ge mig nagra tips om vad ni gjorde for att undvika att glida tillbaka till det andra spraket. Garna konkreta exempel pa tekniker for bade sjalva larandet av spraket sasom tekniker for att motivera er sjalva till att halla er till Svenskan.
Tackar.

Hmm, motivationen kan väl vara att veta hur mycket det kan betyda för ett barn att kunna prata med sina farföräldrar och kusiner pa deras eget sprak, att kunna aka till ett land som ju faktiskt ocksa är deras och prata spraket, och hur bra det är att kunna ytterligare ett sprak när de blir stora!

Jag tror att den viktigaste "tekniken" för att halla sig till svenskan är att ha funderat över hur viktigt det verkligen är för dig att barnen lär sig svenska. Lite som att sluta röka, eller banta. Man maste vilja det själv för att kunna vara motiverad... Jag har inte varit i samma situation med barn, men med min österrikiske man. När vi träffades pratade han inte svenska, sa da pratade vi tyska som jag kunde. Just för att vi ju hellre ville prata tillsammans än att traggla med nagra fa meningar för att han skulle lära sig svenska (detta trots att jag faktiskt jobbat med att lära vuxna svenska!). Sa därför blev det aldrig att vi pratade svenska ihop. Nu lärde han sig svenska ända pa egen hand och tack vare en svensk kollega, men det är en annan historia

Jag förstar absolut hur du känner dig, saklart att du vill kunna prata med dina barn, men jag tror att om du skulle prata bara svenska med barnen sa skulle de lära sig jättefort. Min dotter är bara 14 manader, men hon har pa bara tva manader börjat första franska eftersom hon börjat pa franskt dagis. Saklart att de inte kommer vara flytande pa bara nagra veckor, men jag tror att det kan ga snabbare än du tror. Om du skulle vänta till de är mycket äldre sa är det ju svarare för barnen. Men saklart, att det kan vara ganska tufft.

håller med Ain (vi schweizare håller ihop )

bestäm dig för att prata svenska även om du tror att barnen inte förstår eller svarar. köp svenska barnböcker o läs, prenumerera på bamse (min son är 4 o ääääääääääääälskar bamse), se alla astrid lindgrens filmer på svenska. utgår från att du är pappan eftersom du skriver om din fru (men jag kan ju ta fel...), det är alltid svårt för den personen som inte är hemma med barnen att uppehålla "det andra" språket.
lever barnens farmor? kanske kan hon läsa in sagor på band o skicka eller ringa o prata med barnen, webcamera, skype etc. idag finns det ju en hel del moderna alternativ.

skönt att din fru är motiverad att dom ska lära sig svenska, det gör ju det hela lättare. sätt igång o lycka till!

col48
Tror att om din fru pratat ett sprak som ex arabiska eller ryska sa kanske situationen varit annorlunda?
Jag antar med dina svar att din släkt som kommer pa besök pratar engelska med barnen?
Annars kanske det vore mer anmärkningsvärt för da hade antagligen inte barnen alls kunnat kommunicera  med din släkt.
Hade du varit mer angelägen da kanske? Fundera pa det..

Tycker ocksa att filmer, böcker, cd skivor med barnsanger, spel pa data är en jätte bra start, sa det blir positivt.
DU är ju den enda som kan lära dina barn det och da blir det naturligt att DU far
"svensk tid" med dina barn och ni kan ju till exempel göra ett schema tillsammans hela familjen. Se till att det varvas  mellan engelska och svenska barnfilmer. Varannan dag kanske?
GOdnattsaga pa svenska och under den dagen försöker ni prata svenska. Lär dom 1 rum i taget. När ni borstar tänderna pa "svensk kvällen"
Borsta borsta tänder! Tandborste heter det pa svenska, toalett, vatten, badkar
Du fattar!
Din fru kan väl ocksa vara med?
Involvera barnen vetja! Fraga dom hur dom vill lära sig prata pappas sprak.
Ok svart för 3 aringen kanske, men berätta att ni nu ska ta tag i att lära mamma svenska, surfa tillsammans och hitta olika figurer som är svenska ex Bamse eller Pippi.
Lat barnen bestämma vilken figur som ska lära mamma svenska och beställ en prenumeration. Köp filmer om Bamse och prata om honom pa svenska.
Be barnen säga ord pa svenska om Bamse.

Sen kanske bilderböcker alltsa PEKböcker för 1aringar kan vara en start.
Det har ni säket hemma redan. Allt som star pa engelska, lär du dom pa svenska.
Eftersom dom antagligen inte kan läsa ännu lär dom sig allt via minnet.
När dom kan ex boken med orden pa svenska sa kan dom kanske fa en liten guldstjärna?

Se det som en fördel att barnen redan kan prata!
Om ni hade bott i sverige sa hade ALLA pratat svenska med dom, men du är det mest du, men sta pa dig!
DET ÄR INTE FÖRSENT!

uppdatera oss gärna med hur det gar

Lycka till!

Har omvänd situation här hemma. Sonen pratar svenska och vi bor i Sverige. Pappa pratar arabiska, egentligen, men har varit för lat med vår son. Och nu när han är 3 år vägrar han lyssna på pappas arabiska, iaf när jag är hemma När är det försent?

Kaj

Stefano: det är väl aldrig försent! Bara kanske lite svarare. Har ni manga vänner (med barn) som pratar arabiska? Det kan ju motivera ett barn, att det ser att andra faktiskt ocksa pratar arabiska. För en trearing har ju naturligtvis fattat att pappan ocksa pratar svenska, sa varför anstränga sig och prata arabiska (även om ett sa litet barn väl inte tänker exakt i de orden)

Tycker det har skrivits många bra råd här ovan, men vill tillägga att när barnen ser på svensk film är det ju bra om man kan sitta med och kommentera emellanåt vad som händer. På svenska naturligtvis! (Eller vilket språk det nu handlar om.) "Oj, åkte hela palten ut genom fönstret! Och Emils pappa fick den på sig! Nu blir han arg igen!" osv. Härom dagen satt min son i soffan och tittade på italienska Barbapapá med sin nalle i knät och gjorde precis som vi gör, dvs förklarade för nallen vad som händer. På italienska då efterssom filmen var på italienska.

Håller i övrigt med om alla kloka råd och försök börja NU. Kanske slinker engelskan in någon gång, börja om igen då. Men skjut det inte på framtidien. Barnen kommer lära sig FORT om du är konsekvent så kör stenhårt nu!
Lycka till!

col48: Jag pratar enbart svenska med min son (3 ar) men far ofta svar pa tyska. Detta har dock inte hindrat oss att föra en konversation. Jag förstar honom och han förstar mig. Om du konsekvent talar svenska med dina barn kommer de snart att lära sig första vad du säger (dessutom tror jag att de redan förstar en del eftersom du skrev att du redan pratat svenska med dem emellanat). Du ska kanske inte förvänta dig att de genast börjar prata dig pa svenska utan nöja dig med att de förstar vad du säger när du talar svenska och sedan svarar dig pa engelska.

ville bara saga att det var nagra super tips dar for col.

angaende nar det ar for sent, det ar sant att det egentligen aldrig ar for sent, har en Svensk/Amerikansk van som inte larde sig svenska forran hon var narmare 30 och pratar nu jattebra, dock med amerikansk accent. Jag har dock last att vid 5 ars alder sa borjar barns hjarnor fungera mer som en vuxenhjarna, dvs. sattet hjarnan behandlar information andras. synapserna och impulsbanorna (ni far ursakta om det ar fel ordval, information jag last om pa engelska ar for mig svar att forklara pa svenska :) kopplas om, och om man vid detta tillfalle har ett hemsprak som ej ar aktivt sa kan man "forlora" viss information. Den vuxna hjarnan ska ocksa ha svarare for sig att lara sig ett sprak an ett barns hjarna darfor ar det 'beneficial' att lara sig ett sprak fran sa tidigt alder som mojligt for att det da ar lattare att anamma helt enkelt.

jo som exempel pa skillnaden pa att tappa ett sprak nar man ar pa vardera sida av "hjarnans omkoppling" ar min sambo. Hans foraldrar ar fran Hong Kong och pratar kantonesiska. Tills dess att min sambo var 4-5 pratade han bara kantonesiska och ingen engelska, sen borjade han lekis och da fick hans foraldrar panik och slutade med kantonesiskan och korde bara engelska. Hans aldre bror ar 4 ar aldre och hade alltsa mest kantonesiska nar hans hjarna stallde om medan han sjalv troligen bara hade engelskan. Senare nar min sambo var 10 ar och brodern var 14 forsokte deras mor lara dem kantonesiska igen... sambon kom inte ihag ett skvatt, han kande inte igen nagot alls, medan hans bror som hade spraket aktivt under omstallningen inte hade nagra storre problem att bygga upp ett ordforrad och hade mycket minnen kvar av spraket fastan han inte anvant det pa dryga 5 ar.

denghiu:
jag pratade finska med min mamma de första 2 aren i mitt liv, men sen slutade hon använda det totalt till vardags. Vid enstaka tillfällen när vi besökte släktingar hörde jag det igen, men det var med flera ars mellanrum.
Jag har nu vid 30 snappat upp finskan igen. Absolut inte flytande och jag har svart att prata, men förstar trots allt en hel del.
Om viljan finns kanske det gar att "minnas" det, annars vet jag inte hur jag förklarar att jag själv kan det?

Vad tror ni?

denghiu:
Lite så var det för min man, förutom att hans första språk aldrig mer introducerades.
Min man är född på Filippinerna men flyttade till USA som 3-åring. Hemma pratades bara tagalog och jag kan tänka mig att de umgicks mest med andra filipiner (navy housing). När min man skulle börja skolan hade han jätteproblem med engelskan och då, cold turkey, slutade de prata tagalog hemma.

Min man kan snappa upp vissa ord och ha ett litet hum om vad konversationen handlar om (dessutom blandar ju många filipinare in engelskan någon otroligt, så t.o.m. jag fattar vad de pratar om många gånger). Mer än så kan inte min man idag. Så himla synd tycker jag, men det var de rekommendationerna hans föräldrar fick då... för många år sedan...

nu har jag itne läst alla svaren, bara TS.
Det jag vet om tvåspråkighet är att man ska vara konsekvent med att hålla sig till ett språk, inte växla. För barnet är det naturligt att tala det språk det hör mest, dvs omgivningsspråket (dagis, i affären etc.). I ert fall är det ju tyska.
Du kan inte tvinga barnet att prata svenska med dig, det skulle bara förvärra situationen och barnet kanske inte vill tala svenska alls senare. Det vore ju väldigt tråkigt. Men han förstår ju vad du säger. Det är ju mycket värt.
Sedan kan du ju se till att barnet upplever svenska språket i fler situationer, att han kan leka med andra svensktalande barn, ser svenska filmer etc. Ditt barn kan kanske tillbringa sommaren i Sverige, då ändras nog situationen snabbt.