Jag undrar varför alla säger "Njut av tiden så länge ditt barn är litet".
För visst njuter man när sitt barn blir äldre också? Hur kommer det sig att dem säger så?
Är sitt barn ej rolig när hon blir äldre??
jo men det är ju inte samma sak
Min kompis mamma sa alltid... "varje ålder har sin charm" Det tycker jag är bättre att bära med sig. För man ska ju njuta av varje ålder!
Men, man kan ju passa på att njuta av lugnet när de är små för i de flesta fall kommer det att avta.
Dom flesta blir stora och flyttar hemifrån tror jag. Då blir det lixom inte lika mycket tid med dom....
man ska ju njuta av lugnet. efter ca 1år så är det ju ganska livat o när dom blir ännu äldre så har man ju massor att oroa sig för 
Jag fullkomligt älskar varje sekund med min dotter och när det gäller uttrycket "njut av tiden" så tänker jag mycket på de mammor och pappor som spenderar barnets första år med att klaga på att de inte har egentid, att barnet skriker, inte sover, bara äter, är jobbigt osv.... Tiden kommer inte igen!!!
Däremot, med facit i hand, nu när dotter är drygt 1,5, så är hon SKITROLIG nu! En helt annan tid, men mycket "roligare" för varje dag!
Tiden med barnet kan faktiskt ta slut...
De flesta barn börjar ju på dagis så småningom, och då träffar man ju inte barnet så mycket. Sedan blir barnet större och går i skola och träffar kompisar stup i kvarten. Hur mycket träffar man barnet då, tror du? 
trötter22 skrev 2009-01-03 23:30:19 följande:
TS, det är ju en definitionsfråga. Vad menar man med "när barnet är litet?" och vad menar man med "njuta"? Vill man njuta av samvaron med sitt barn eller vill man njuta av att ha en nyfödd som sover sig igenom hela dagarna?
Jag känner att det är underbart att se hur de utvecklas när de är så små för det går så snabbt, ju äldre de blir desto mer stannar det ju av.
Sen är deras omedelbara glädje, naivitet och ärlighet också helt underbar. Ju äldre de blir desto mer formas de ju av samhället och blir individer som ska passa in. Det är detta direkta och omedelbara som jag tror att många menar är glädjen i att ha små barn.
Men ärligt talat. OM man jämför en treåring med en trettonåring måste väl treåringen vara att föredra? Jag får lite panik vid tanken på att mina barn inte kommer vara så här härliga alltid. SÅ jag försöker njuta.
Och ja, folk borde sluta klaga så förbannat på föräldraskapet.
Jag kan ju tala för mig själv hur jag var som barn.
Jag och min syster var mycket hemma, riktiga hemmaflickor.
Det fanns tonåringar som var ute och festade varje helg och rökte osv men så var vi aldrig och mina föräldrar hade aldrig sådana bekymmer med oss.
Det var väll mer så att dem hade bekymmer med att vi ville ha mycket märkeskläder så dem fick säga stopp vad gällde det.
Vi var ofta hemma och tittade på film och hade lugna tjejkompisar hemma.
Så jag kan ej förstå varför en tonåring är besvärlig för det vet jag att jag ej var..
denfina1 skrev 2009-01-04 11:59:48 följande:
vittra, jo det är klart. Nu hänger vår bebis liksom med men senare får vår flicka ett eget liv så det är klart att det kommer bli lite så i fframtiden.
Jag vet många som är bästa kompisar med sina föräldrar men såklart så är ju småbarntiden väldigt unik.