Varför så liten förståelse för bonusmammor?

Du slår huvudet på spiken! Det var så rätt som det kan bli det där!!!

Man ska det och det och man gör och gör för man har gott i sitt hjärta och vill väl - men sen blir man "bortvald" eller kritiserad, eller ifrågasatt eller räknad som mindre värd.
Man är maktlös för saker man vill göra någonting åt och har ingen rätt men många skyldigheter....

Som jag älskar min underbara bonusdotter, men ibland är det allt annat än lätt!
"Förälder utan barn" !??...

En kvinna vet vad hon ger sig in i när hon väljer en man med barn sedan tidigare. Då får man också gilla läget. Barnet har inte valt och ska således inte straffas. Alla barn har rätt att känna sig älskade och omtyckta hemma, inte behöva leva med en sur och tvär bonusmamma. Eller har jag fel?

Gällande ditt första påstående har du fet-fel.
Andra också.
3:dje påståendet är i sig en bred diskussion även ifall det inte aktivt är personligt straff och kan inte dras över en kam så enkelt
4:de påståendet har du helt rätt i och jag hoppas verkligen att de som satt barnet till världen gjorde det för att de ville ha dem och således kan visa barnet/barnen den kärlek de behöver.
Gällande sur och tvär bonusmamma är inte det något man föds till utan något man skapas till.

Fröken Svår skrev 2009-01-09 01:42:19 följande:

Shit...vad bra skrivet jag håller med dig till fullo.
Det är en utmaning att vara bonusförälder, varje dag lär man sig nya saker!! Mina egna barn har ständigt hamnat i skymundan, då bägge bonusarna har problem som är långt värre än vanligt "tonårstrots". Jag visste att min man hade barn sedan innan, men aldrig i hela helvetet kunde jag veta hur komplicerat livet skulle bli. Jag försöker se det som en utmaning, att jag blir starkare på kuppen. Mina barn har nu hamnat i fokus och där kommer jag se till att dom förblir.

Nä, Gremlin666, jag har inte 'fet-fel'. Gillar man inte läget så får man lämna sin man. Barnet ska inte straffas.

Herregud, hur skulle man veta det? Ingen kan väl mig veterligen se in i framtiden, eller åtminstone tror inte jag på sånt. Man kan leva i styvfamilj och ogilla läget rätt mycket ibland. Barnen straffas inte, de lever med sina föräldrars beslut. Om barnen på något sätt straffas, som du väljer att uttrycka det, så är det väl upp till deras ansvarstagande föräldrar att göra något åt situationen.

Man behöver inte älska sin partners barn med någon annan, vilket de flesta inte heller verkar göra. Det går att leva som familj ändå. Man behöver inte heller vara sur och tvär för att man inte älskar sina bonusbarn, inte heller för att man ruttnar rejält på styvfamiljslivet ibland.

Det skulle väl inte finnas några styvfamiljer överhuvudtaget om man kunde "veta vad man ger sig in på", för då hade väl ingen varit så puckad så man skaffat barn med någon man skulle separera med i framtiden, eller hur? Bara kärnfamiljer, eftersom alla på förhand skulle veta hur framtiden skulle se ut.

annanannna:
skit bra skrivet rent ut sagt...

AnnanAnna skrev 2009-02-14 21:23:38 följande:

Klockrent skrivet, som så många gånger förut!!

Tuffen skrev 2009-02-14 17:18:07 följande:

Konstigt uttryck. Gilla läget. Gör du det i din bonusfamilj? Gillar läget - ett status quo som man bara får komma in i och gilla. Inte som resten av världen som går framåt med situationer som man får medverka i och påverka utan här vet man vad man gav sig in dvs ett statiskt läge tills de flyttar hemifrån. Ja, jag har skaffat mig en uppfattning om läget och lovar att byta blöjor på henne tills hon flyttar hemifrån...

Jag föreslår att alla bonusföräldrar stannar max 6 månader hos varje bonusbarn. Det är ju specifikt för dem man gick in i förhållandet med mannen så det är naturligt att snabbt vilja hitta ett nytt barn att dedicera sitt liv till när tiden är ute hos den gamla. På så vis har man full koll på läget man ska gilla och hinner röra på sig innan det hinner bli någon förändring som man kanske inte skulle gilla och därmed inte välja. Sedan kan en annan ambulerande bonusförälder som har som specialitet att exempelvis älska tonårsuppror ta över stafettpinnen i ens gamla familj medan man själv letar upp en familj som man gillar läget i. Kanske kunde det också utgå en liten ersättning. Säg att vi skrotar barnbidraget och omfördelar den potten till bonusföräldrarna för deras humanitära osjälviska insatser. Lite som Läkare utan gränser - Bonusföräldrar utan gränssättning:)

Konstigt uttryck. Gilla läget. Gör du det i din bonusfamilj? Gillar läget - ett status quo som man bara får komma in i och gilla. Inte som resten av världen som går framåt med situationer som man får medverka i och påverka utan här vet man vad man gav sig in dvs ett statiskt läge tills de flyttar hemifrån. Ja, jag har skaffat mig en uppfattning om läget och lovar att byta blöjor på henne tills hon flyttar hemifrån...Jag föreslår att alla bonusföräldrar stannar max 6 månader hos varje bonusbarn. Det är ju specifikt för dem man gick in i förhållandet med mannen så det är naturligt att snabbt vilja hitta ett nytt barn att dedicera sitt liv till när tiden är ute hos den gamla. På så vis har man full koll på läget man ska gilla och hinner röra på sig innan det hinner bli någon förändring som man kanske inte skulle gilla och därmed inte välja. Sedan kan en annan ambulerande bonusförälder som har som specialitet att exempelvis älska tonårsuppror ta över stafettpinnen i ens gamla familj medan man själv letar upp en familj som man gillar läget i. Kanske kunde det också utgå en liten ersättning. Säg att vi skrotar barnbidraget och omfördelar den potten till bonusföräldrarna för deras humanitära osjälviska insatser. Lite som Läkare utan gränser - Bonusföräldrar utan gränssättning:)*garvar IHJÄÄÄÄÄÄÄL mig*

ja du en liten fråga,,,,
är du bonusmamma? hur ser det ut i din familj? samarbete? relationen med biomamman? relationen med barnen? samarbetet mellan biomamma och biopappa?

jag är så less på att alltid läsa om att bonusmammor ska gilla läget bonusmammor vet vad de gav sig in i.
jag tror inte att sådana som du riktigt har varit i sådan situation som många bonusmammor har varit eller är i?
en liten fråga till,,,,,,,,,
exakt hur tänker du när du tycker att det är bonusmamman som ska gilla läget och inte biopappan, bonusbarnen samt biomamman? nyfiken..på hur du tänker

alla barn är inte små gulliga ungtussar som sitter tysta i ett hörn och ser skrämda ut som dag ut och dag in blir överkörda av en sur och tvär bonusmamma som har kommit in i familjen endast för att trycka ner små gulliga barn.
det finns en hel del barn som överhuvudtaget inte är samarbetsvilliga som inte har fått en endaste regel under de senaste fem åren som sitter på sina pedistaler och ser ner på sina föräldrar när de tävlar om vem som älskar mest
föräldrar som inte vill ha massvis med konflikter ja ni vet ju resten

det finns ju biopappor som helt släpper ansvaret på det jobbiga när han träffar en "ny" när smekmånaden har lagt sig, de räknar iskallt med att alla ska ställa upp lika mkt, förlåt ja kvinnan får gärna ställa upp dubbelt så mkt för mannen har ju ett viktigt jobb att sköta
sen kommer han hem och är världens underbaraste pappa som glatt svarar ja på det mesta och det bästa av allt försvarar sina barn i konflikt med bonusmamman
sen har vi de här papporna som inte ens kan visa lika mkt kärlek till samtliga biologiska barn för då kanske bonusbarnet känner sig utanför och orättvis behandlad då den bor där varannan vecka endast vad då det andra barnet har ju både sin mamma och pappa jämt

ja sen har vi ju en del biomammor som gärna vill fortsätta leva kärnfamilj trots att hon redan har träffat en ny och har gift om sig och skaffat fler barn
en biomamma som efter tio år inte kan acceptera x:ets nya kvinna
en biomamma som ska ha 100% koll och bestämmanderätt över årets alla dagar ja gärna ha bestämmanderätt även om det som inte rör barnen
inget konstigt vad då JAG ÄR JU FAKTISKT MAMMA (spelar ingen som helst roll att x;et har flera barn med den "nya")
det är vardag med konflikter och hänsyn och ett ständigt jämkande.

OBS OBS OBS detta gäller inte alla biomammor biopappor och bonusbarn utan vill bara sumera lite exempel på vad man kan läsa om här på familjeliv
detta gäller inte min familj
jag vill bara att ni som tycker att bonusmammor bara ska dra ska tänka på att det finns faktiskt fler personer i en bonusfamilj som bör tänka på hur man ska bete sig
tack för mig förlåt att det blev långt godnatt och ha det så jätte bra alla bonusfamiljer

Man ska tänka på att barn bara är barn. Vi vuxna måste inse att vi faktiskt är vuxna, och bör resonera därefter. Jag skulle aldrig bete mig mot ett barn som vissa bonusmammor gör, det är under min värdighet.

du svarade aldrig på mina frågor.
det är alltid så jätte enkelt när man "sitter på läktaren" när man är mitt uppe i allt så är det annorlunda
vi är vuxna visst och barn är barn men du måste också ta reda på vad som pågår i enskilda familjer för att förstå sedan kan man snacka om värdighet
det som många inte tänker på är att det oftast är fler än bonusmammorna som ligger bakom dessa situationer
de som brukar rensonera felaktigt brukar tyvärr vara vissa bioföräldrar det är oftast de som avgör hur familjeförhållanden ser ut
sen finns det ju givetvis nötter i alla benämningar såklart
men att man ska veta i förväg är ett återkommande uttryck här på familjeliv och jag anser att ingen kan veta i förväg
för då borde man inte skaffa barn med den person som man senare i livet inte klarar av att leva ihop med
jag tror inte att du är bonusmamma och jag tror inte att du har varit i sådan situation som många andra har varit i
då tycker jag personligen inte att man ska häva ur sig råd och smäck mot sådana som har det jätte jobbigt med situationen

Tuffen skrev 2009-02-17 18:57:02 följande:

Jag personligen skulle aldrig bete mig på det viset som vissa separerade bioföräldrar gör, det är under min värdighet.

svar till Tuffen - och barnen har inte valt sin sura morsa heller men henne är det ingen som ifrågasätter när hon beter sig underligt mot sina barn.

Mammorna tycker att man som bonusmamma SKA älska och behandla bonusbarnen exakt lika som ens egna barn. Men när man väl gör det så får man skit för det också och mamman skriker rakt ut att " DE HAR FAKTISKT REDAN EN MAMMA! " och i nästa andetag blir mamman svinförbannad för att man inte ställer upp till 100%.

Har ett superexempel. Fick en massa skit under lång tid och en massa gnäll om att jag lade mig i för mycket.
Sen ringde mamman och frågade om ett av barnen kunde få bo hos oss under en längre tid för hon klarade inte av båda samtidigt. Den vecka vi INTE har barnen så är jag ensam då sambon jobbar skift. Sambon frågade mig om det var ok att barnet bodde hos oss och att jag då skulle ta hela ansvaret varannan vecka.
Jag sade nej. Har hon problem hemma får hon ta tag i det där och eftersom jag fått motta sjukt mkt skit så tänkte jag då rakt inte ställa upp på henne för att "hon var trött".

Då blev hon förbannad över det oxå! Att jag inte ställde upp! Först sprätter hon mig på näsan och säger att barnen redan har en mamma, att jag lägger mig i för mycket och sen ber hon mig vara mamma till 100% under en längre period!

Var mamma till bonusbarnen och älska dem högt och ställ upp på allt ; men du får skit om du gör det och du får skit om du inte gör det också.

Sååååå skönt att läsa att de finns andra som jag Som oxå kan lessna ihop totalt när de ska ställas krav på en annan men inte på några "stackars" skilsmässobarn. Visst är de tråkigt att bioföräldrarna inte bor ihop längre men ska de fjäskas för bonusbarnet för det, ska dom få allt dom pekar på o komma undan me de mesta medans man sätter gränser för sina egna? Då blir de ju "stackars" biobarn istället!!

Den frågan har jag ställt många ggr, men inte fått något riktigt svar på. Då borde det ju i grund och botten vara synd om mina 2 stora barn för dom är ju också skilsmässobarn.

i vår familj gäller våra regler och bonus dottern får anpassa sig till det.

Hon har ju en halvbror här och de får lika behandling....ingen ska särbehandlas tycker jag!

Då blir det nog bäst....

( PS. har själv växt upp med styvföräldrar under barndoms åren )