Andra som haft druvbörd???

Hej Anonym!
Vad skönt att hitta ditt inlägg... Jag har saknat någon att prata med som förstår vad som har hänt med min kropp. Jag skrev på en gammal tråd som inte gav några svar... Så här ser min historia ut:
Jag blev diagnostiserad med mola i jan -04. I grav. v. 9 fick jag en blödning som vid UL visade sig vara ett missfall av en tvilling. Det andra fostret levde och såg normalt ut. Vid återbesök på gyn 3 veckor senare fick jag, trots ihållande blödningar, bara positiva ord. Besök hos MV i v. 14 slutade med en remiss till gyn. Livmodern var för stor för v14 enl. BM. Då satte cirkusen igång! Jag hade att normalutvecklat och levande foster samt mola. Detta ska inte gå enl. min läkare. Efter mängder med undersökningar som visade Beta-Hcg över 1 miljon, blod i fostervattnet, kraftigt förstorad moderkaka samt rikliga blödningar, fick vi beskedet att det var osannolikt att grav. skulle fortskrida samt att oddsen för ett friskt barn var minimala. Vi blev tvungna att avsluta grav. i v. 18. Vår son skulle varit född 10 juli.
I veckan fick jag beskedet att en ny grav. inte är att tänka på förrän jan -05. Det känns helt otroligt långt. Jag går och tar prover varje vecka. Beta-Hcg var förra vecka 87 och det går sakta nedåt. Var det så här för er också? Jag sörjer mitt barn och önskar hett bli grav. igen. Varför ska det behöva ta så lång tid?

Så hemskt!
Jag vet inte om jag skulle klara av att avsluta en graviditet där barnet ändå lever - neeej det tror jag inte. Fast att gå och vänta på att det ska gå galet är ju hemst det med.
Jag hoppas verkligen att ni snart blir gravida igen med goda förutsättningar att bli fullgångna och få de där små liven som ni väntar på!

Sköt om er och vet att det finns massor av medkänsla med er även om det inte skriv så mycket.

Kram
T

Har också haft partiell mola, men det upptäcktes inte förrän efter 2 månader efter skrapningen. Trodde att det var ett MA. Fick bruna flytningar i vecka 11-12, och vid vul upptäcktes det att fostret dött ca fem veckor tidigare. Inte roligt!
Fick lämna blodprover och kolla hcg i de fyra resterande månaderna, och vi fick naturligtvis inte heller försöka bli gravida igen. Jag led! Som tur var det alltid lågt och allt är bra. När vi väl fick försöka igen blev jag gravid på studs, men det blev ett tidigt missfall. Att det blev ett missfall igen hade ingenting med att jag tidigare haft mola, så det känns ju i alla fall positivt, även om det gjorde att jag mådde oerhört dåligt och blev sjukskriven...
Det är rätt sällsynt att drabbas av mola, ca 1 % av alla kvinnor drabbas. Har man sedan haft det en gång, är det 2% risk att det händer igen, så oftast går det bra.
Hur det än är så är det så fruktansvärt jobbigt att man inte kan påverka det som händer i ens kropp! Det finns ju inget man kan göra för att det ska bli bra, det är slumpen/ödet som styr! ARgh! Hur många gånger jag skrikit av ilska och frustration kan jag inte räkna!
Tror ändå någonstans att det finns hopp, och att vi ska lyckas få ett barn tillslut, fast vissa dagar är tyngre än andra. Försöker fortfarande sedan november, så nu tycker jag att det borde hända något igen!

Kram på er, mina medsystrar! Hoppas att hormonerna går ner och att det inte är något elakartat!

Hej Tinuviel!
Att ta bort min bebis var det värsta jag varit med om och jag önskar ingen samma sak. Min läkare och min familj har både före och sedan dess försökt att intala mig att jag inte hade något val. Innerst inne vet jag det (mola är ju trots allt en tumör och ingen kunde svara på vad som skulle hända med MIN kropp om jag skulle gått vidare) men jag kommer alltid att känna det som om jag mördade mitt barn. Det var ju JAG och ingen annan som svalde de där pillren som avslutade hans liv. Hade någon givit mig en uns hopp om att det skulle gå bra i slutänden hade mitt beslut varit lätt, men nu var det inte så, tyvärr.

Kinga

Det var jag som skrev det första inlägget!!! Inte mening att det skulle vara anonymt! Så här är jag!!

Jag fattar noll! Hade ni en tumör/systa eller var det en fosterlös graviditet?? vad är druvbörd eller partiell mola är det samma sak? snälla förklara jag vill lära mig mer / Nette

hittade svaret i en annan tråd / Nette

Hej Tjejja!
Jag tycker också att jag fått dåligt med information av min läkare. Jag har som tur är en underbar Syster Berit som tar mina prover varje vecka. Henne kan jag fråga om allt som dyker upp i mitt huvud. Tex varför jag skulle lungröntgas (har de gjord det med dig?). Tydligen kan molan avge "döttrar" som sätter sig i lungorna just... Som tur var hade jag inga sådana. Graviditetsförbudet fick jag fråga mig till. Läkaren blev förskräckt när jag frågade om det var två normala menser som gällde fortfarande. Han var snabb som attan att skriva ut p-piller. Men jag har inte riktigt fattat varför man får grav.förbud så länge... Kan Hcg gå upp igen eller?

Illendria! Det som har hänt dig är bara för mycket. Det är min värsta fasa vid det här laget. Att det ska gå åt skogen igen... Omgivningen säjer att det är bara och försöka igen. Men herregud! Det kan ju gå åt skogen igen. Det är ju du bevis på... Det gäller ju att man klara det också! Jag håller tummarna för att ni lyckas snart. / Kinga

Hej Kinga!!

Nej mina lungor har inte röntgas... har läst om "druvbörd" på nätet och inte alls hittat nån sådan information. Läkaren har inte ens pratat om det... men som sagt så har han varit dålig med den mesta informationen. Vad jag fattat ang. grav.förbudet så måste hcg vara helt ur kroppen under en längre tid innan man får bli gravid igen. Och det för att vara säker på att inga rester av "druvbörden" ska finnas kvar för är den det så är risken stor att samma sak händer igen. Men jag är inte säker... läs gärna i mon dagbok där har jag samlat lite information jag hittat på nätet.

Rätta mig nån om jag har fel!!

Kram tjejer!!!

Hej igen!

Läste i din dagbok Tjejja. det som slog mig var att även du mådde väldigt illa. Jag har också barn sedan tidigare, en dotter, men grav. går inte att jämföra. Illamåendet kom alla tider på dygnet, ibland mitt i natten trots att jag sov, och det spelade ingen roll om jag åt eller inte eller vad jag åt. Jag spydde så jag fick näsblod samtidigt som jag blödde massa nerifrån. Usch! Det var verkligen ingen normal grav. Jag hoppas innerligt att jag får gå igenom en normal grav. nästa gång. Om det blir någon...
Jag har också letat på nätet och hittat ungefär samma som du. Förmodligen har jag fått en något annorlunda behandling pga min ovanliga situation. Alltså att jag hade en tvilling... De har aldrig sett detta tidigare och har väl undersökt även i vet. syfte skulle jag tro. Jag hoppas inte att jag har skrämt upp dig!

Ha det så bra!
Kramar

Hej igen Kinga!!!

Nää då då har ej skrämt upp mig! Det du har gått igenom är mkt värre speciellt när du fick ta bort ditt levande barn. Lider verkligen med dig.

Och som du säger, detta med illamåendet har jag tänkt lite på i efterhand. Att det fanns nästan alltid där och om inte annat dyka upp när som helst. Annars är det ju vanligast att man mår illa på morgonen... det har jag i alla fall erfarenheter av från mina 2 tidigare graviditeter. men man tror och vill nog trop att det mesta är normlat när man är gravid.

Hur ser du på det så här i efterhand och hur mår du? Är all behandling klar förutom koll en gång i månaden för dig nu? När ska det vara klart att du kan få bli gravid igen?

Kram igen

Funderar bara lite på det här med illamåendet som ni pratar om, kan det inte vara så när man har druvbörd, att man mår så illa pga att hcg är högre än vad det ska vara? Bara en liten tanke. Själv har jag aldrig mått illa, men det gjorde å andra sidan aldrig min mamma heller när hon väntade mig och min bror.

Det här med att hcg måste kollas, till mig sa de att de gör så för att molan kan komma tillbaka av sig själv, även om man är skrapad, (eftersom det är en tumörform) för att hålla koll på att allt är ok. Läste någonstans att man får 6 mån gravförbud vid partiell mola och ca 1 års gravförbud vid komplett mola (inget foster, bara blåsor). Eftersom min mola upptäcktes så sent (efter två månader) hade hcg redan sjunkit till nomal nivå, och höll sig så. Fick tillbaka mensen efter ca 30 dagar, så hcg måste ha sjunkit fort för mig. Tror också att 'min' mola inte var så välutvecklad eftersom det inte upptäcktes vid vul...

Kinga, tack för dina tankar. Känner mig allt som oftast rätt positiv, och jag hoppas att allt går bra för dig också!

Tänk ändå, här är vi ju tre stycken som upplevt detta, och ändå säger de att det är så ovanligt!

Hej illendria!!

Jo det som du säger stämmer nog väldigt bra, skönt för dig att du har fått så mycket information. Min läkare sa ju inte så mycket utan jag fick själv fråga massor ett par dar efter beskedet och läkare pratar ju sitt "läkarspråk" så ibland blir det mycket och rörigt på en gång så man fattar noll. Men tack vare er andra tjejer här inne som vart med om det samma så har mkt lossnat.

Tack för att ni finns!! Vi kan väl fortsätta hålla kontakten!!!

Kram

Hej på er igen!

Jag går fortfarande en gång i veckan och lämnar blodprov. Förra veckan var det 6 (!!!) och det känns jätteskönt. Jag kommer att lämna varannan vecka efter två veckors noll-resultat och sedan var tredje osv. Jag har graviditetsförbud till jan -05. Då är det nästen 1 år sedan avslutandet av den förra. (Jag kan inte ta ordet abort i min mun. Det låter så hemskt, som något man gör frivilligt...) När jag pratade med min läkare igår berättade han att hcg under graviditeten var 1 250 000! Nu är det 6. Det känns skönt! Jag fick mens förra veckan så det känns som om kroppen börjar återställa sig!

Jag sörjer min "son" otroligt mycket och tycker att förbudstiden är alldeles för lång, men jag har en 1,5-åring som kräver ganska mycket just nu och tänker många gånger på hur det hade varit att vara höggravid nu... Tanken på att det dessutom var tvillingar gör mig alldeles matt! Försöker att tänka på det positiva i att kunna ägna all min tid åt ett barn. Dessutom vet jag ju att det är sannolikt att jag kommer att kunna bli gravid igen. Man får helt enkelt försöka peppa sig själv så man inte gräver ner sig!

Tjejja! När får du lov att bil gravid igen?

Ha det så bra!
Kram Kinga

Kinga, vad bra att hcg:t sjunkit och att din kropp börjar bli normal igen! Hoppas att allt går bra. Du har tur du som har en liten redan innan, det måste ändå hjälpa dig i din sorg, även om det förstås är jobbigt ändå! Vad drygt att förbudet blev så långt! Fast de vill väl ta det säkra före det osäkra...

Kinga!!

Jag har inte fått nga provsvar ännu och i måndags kom jag aldrig i väg på provtagning för min lilla är sjuk. Så jag vet inte hur länge jag får vänta, men just nu känns det som att det inte spelar så stor roll. Vet inte vad det tagit åt mig, men man har nu hunnit tänka en hel del. Kika gärna in i min dagbok och läs vad jag skrivit idag.

Kram

Hej!

Jag har också haft mola och har nu kommit ner till 5 i hcg. Enligt läkaren behöver jag inte gå på provtagning längre och jag ska kontakta henne om jag känner av några graviditetssymptom. Detta tycker jag låter konstigt och jag kommer nog själv att se till att jag får gå och kolla att det verkligen ligger på noll.

Molan upptäcktes på ultraljudet i v 18 i april. Det har alltså tagit 2,5 månad innan hcg gick ner. Nu kan jag äntligen börja att se framåt och långsam räkna ner tills jag får börja att försöka att bli gravid igen. Januari 2005!!!

Samtidigt känns det oroligt om jag skulle bli gravid igen.... Tänk om det händer igen.....

Hej!
År 2002 i början på september, hade precis börjat på mitt nya jobb..
satt vid maskinen å kände att det började bli blött mellan benen, trodde att det va mensen som va lite förtidig...gik på toaletten å gjorde det jag skulle...
men efter bara nån liten stund kände jag hur det blev blött igen...gik åter på toaletten... det blödde så kraftigt att jag inte visste vad jag skulle göra... jag stoppa in tampong efter tampong å använde 3 bindor men ändå gick det inte att stoppa... min styvpappa hämtade mej den dagen efter jobbet...men vågade inte ta det med honom...
när jag kommer hem till lägenheten springer jag in i dushen å slänger av mej alla kläder... det forsade ner för benen å när jag stått en stund gjorde det plötsligt jätte ont... å då kommer det ut som stora klumpar... jag började må illa av allt detta... min pojkvän kom in i duschen å ville dusha med mej men jag bara skrek åt honom att gå ut å lämna mej i fred... när jag va klar i duschen så roingde jag min mamma å berättade...
-fattar du inte att du har fått missfall säger hon då
-klart att jag gör men det blöder så in i h**vete!
mamma ringde akuten å jag fick komma in med en gång...
jag fick göra ett grav test å det visade positivt... men efter undersökningen sa dom att det aldrig hade funnits nått foster... varken jag eller mamma förstod riktigt...men fick senare förklaringen att det bildats massor av små blodfyllda blåsor precis som i en druvklase ...
jag hade förlorat så pass mycket blod att jag fick dropp-påse efter dropp-påse...låg kvar över natten å dagen efter skrapade dem mej...
gick på kontroll varannan vecka i ett halvår å efter det 1 gång i månaden när hormonvärdena hade sjunkit lite... å under detta år fick jag strikta regler att inte bli med barn...

ja detta va min berättelse...
som tur e d ingen fara i framtiden efter nått sånt här å det glädjer mej mest...
Tack för en bra sida!!!

Jag hade inte så mycket symptom ,men jag hade ont i magen,det kändes att det tryckte i magen.Efter operation i v10 var den känslan borta direkt.Som man skulle ha tagit bort en sten från magen och det kändes lätt i magen.

Jag hade inte så mycket symptom ,men jag hade ont i magen,det kändes att det tryckte i magen.Efter operation i v10 var den känslan borta direkt.Som man skulle ha tagit bort en sten från magen och det kändes lätt i magen.