Sitter gråtfärdig..Min kille kommer nog inte orka me min aktiva 1åring :-(

Han har inte börjat gå en men han går me gåstolen ..hihi! Jag måste börja väcka han tidigare på mogrgonen så han spmnar tidigare. och självklart går Milo före allt annat,har inte försökt ens träffa någon tidigare men tänkte ge de en chanse men ja somsagt... de blir mer att tänka på då...då har man en till att tillfredställa..haha! De blir säkert bättre och känns skönt att höra era åsikter... klart jag kommer orka me min son,men ibland blir man uppgiven för stunden men man får nya krafter tillbaka väldigt fort

... känner igen mig Man kan ha haft 9 timmars intensivpass med sin lille och man är helt slut. 10 min efter de somnat är det som man är helt "återställd" med kraft igen

Kodomo skrev 2009-02-07 00:28:14 följande:

Ja de är rätt häftigt faktiskt och saknar min lille jätte mycke nu när han ligger och sover ..hehe! ska sova nu. Tack för allt stöd ni är underbara .

Åh vad jag känner igen mig, kände precis samma sak när jag träffade sambon och hampus var 1,5 år och i sitt esse i att pilla på saker,inte lyssna och vakna om nätterna.

Nåväl killen stannade faktiskt kvar och är kvar än idag (drygt 2 år senare) och han har inga egna barn eller erfarenhet med barn.

Din kille vet ju hur barn kan vara om han har 2 egna och vet säkerligen att allt går i perioder (har svårt att tro att hans egna barn är födda felfria)

Tycker också du skall prova att ta nästa dejt hemma hos dig där din son känner sig trygg,nyhetens behag så att säga kan lätt göra en ettåring enormt uppe i varv.

Tycker även att du skall vara öppen med killen hur du känner,hur du mår och hur du tänker ang ditt barn och dejtande. jag tror han kommer att förstå.

STORT LYCKA TILL

En annan tanke som slog mig är att han kanske tänkte tvärtom mot vad du känner att "Vilken fantastisk tjej som orkar med att engagera sig så i sitt barn" Som sagt han har ju två egna och då tänker man nog ännu mer på hur ens nyblivna partner behandlar barn när denne kanske kommer att få stort inflytande i ens egna barns liv.

Skaffa barnvakt när det är en större middag, å lär känna hnm när barnet är hos sin far.

AnnelieTyresö skrev 2009-02-07 05:49:22 följande:

ok du tar förgivet att barnet är hos sin far? han finns inte.
Zaria-Tack för dina ord..jag har pratat me han lite nu.

Vet inte men det kanske inte var läge o ta med din son på en middag,han är bara 1år,o du kan ju inte förvänta dig att han ska uppföra sig precis???

Nej håll dig på hemmaplan,o sen tar det tid o skapa rutiner med en så pass liten kille,o är din kille inte beredd på det så kmr det inte funka iaf,men din son känner av din stress o det blir bara värre,men ta det lugnt.... på ett el annat sätt så löser det sig.

Har fadern dött?

Farmor, faster, farfar då?

AnnelieTyresö skrev 2009-02-07 11:21:52 följande:

Jag skaffar inte barnvakt för att lära känna en ny kille... min son är mitt liv och ska vara me och lära känna den nya som ska komma in i våran familj. Och om jag skulle vilja ha barnvakt så ordnar jag nog de utan problem.
Ursäkta att jag blev otrevlig nu men jag tycker inte du har något me pappan att göra för de hör inte ens till denna tråd alls.

Håller med dig TS. Kämpa på !

Prata ut med din dejt och säg vad du känner! Och så kan jag trösta dig med att aktiviteten ju ändras. Han kommer inte avra lika frustrerad hela livet. Mina barn var tokaktiva vid 12 månader. Inte så mycket man kan locka med, förutom lek. När de blir lite äldre finns det ju annat, och de kan leka mer själva. Om han är seriös med dig kan han kanske se en framtid längre 'n just några månader. Och satsar han på dig nu, och "står ut med" din son kommer de kanske få en jättefin kontakt.

Lycka till!