mammaledig o trött på mina älskade barn, min dubbeldubbelarbetande man, hushållsarbete o tomhetskänsla

Gravid2008 skrev 2009-02-09 20:23:49 följande:

jag ska vara hemma till oktober, men som det ser ut nu får lilltjejen ingen dagisplats till hösten... Och min man kan inte vara hemma trots att han har sina dagar kvar, p g a vår ekonomi.
Min dröm skulle vara att han tog över i oktober och att jag fick börja jobba i lugn o ro och inte börja med att kasta in barn på dagis/skola på mornarna innan jobbet. Har varit hemma i snart fyra år... (mina barn är 8, 3 o 1 år)

Lider med dig, då förstår jag att du behöver me-time eller till och med bara komma iväg till jobbet lite för att få ett avbrott. Kan ni få någon annan barnvakt?

Finns det ingen tonåring ni kan anlita så blir det ju billigare. Själv satt man ju jämt barnvakt i den åldern. et handlar ju bara om att låta barnen och barnvakten lära känna varandra några gånger först.

Bara för att andra har problem så försvinner ju inte dina. Du är absolut inget ego. Prata med din man och få honom att förstå. Ge dig inte förrän han fattar. Sen får ni försöka hitta en lösning tillsammans. Hoppas det blir bättre snart! Kram på dig!

Jag är också mammaledig, nu är min son 13 månader och jag har VERKLIGEN inget att klaga på. MEN ( här kommer det ), jag känner precis som du. Vi har bara ett barn, (plus hund), och min kille kommer hem vid 19 varje dag, men det är ensamt och jobbigt ändå. När han reste bort för några helger sedan var jag ensam med dem och hade kompisar på besök varje kväll för att kunna gå med hunden när lillkillen har somnat. Jag var helt slut när han kom tillbaka ( åkte tors morgon, tillbaka sön kväll ). MEN (här kommer nästa ) helgen därpå hade vi barnvakt från lör fm till sön em. Det var helt underbart! Vi hade inga direkta planer utan gick på Norra Brunn ( stå upp show ) och gick ut och åt på kvällen. På eftermiddagen gick jag och klippte mig, det var helt underbart. Så planera för egentid, för er båda och för er tillsammans. Det behövs väldigt lite för att vända på en ond spiral. Bestäm dig sedan för att du ska försöka ha så kul det bara går- hitta på det DU tycker är kul och lura med barnen. Gör inga måsten ett tag. Lycka till! Kram

"är också mammaledig, nu är min son 13 månader och jag har VERKLIGEN inget att klaga på. MEN ( här kommer det ), jag känner precis som du. Vi har bara ett barn, (plus hund), och min kille kommer hem vid 19 varje dag, men det är ensamt och jobbigt ändå. När han reste bort för några helger sedan var jag ensam med dem och hade kompisar på besök varje kväll för att kunna gå med hunden när lillkillen har somnat. Jag var helt slut när han kom tillbaka ( åkte tors morgon, tillbaka sön kväll ). MEN (här kommer nästa ) helgen därpå hade vi barnvakt från lör fm till sön em. Det var helt underbart!"

Ja det där har vi provat men det var väldigt länge sen...tror att barn nr 2 var ett år (hon är tre nu...) och nu har ju nr 3 kommit vilket inte gör det lättare med barnvakter en HEL "lyxhelg" med sin man precis! Men det är så skönt att ha nåt sånt att se fram emot och gärna boka in det låååångt innan så att man kan gå o tänka på det när alla skriker runt omkring en och vardagen känns ensam o grå...
Har köpt extra stark rosenrot nu, tror ni att det hjälper?!

Kram o tack alla för fina svar

Ja, jag upplever faktiskt att rosenrot hjälper! Jag blir mindre irriterad faktiskt! Är sällan irriterad på dotten, men utan rosenroten så gnager irritation mot stackars sambon som är hur snäll som helst egentligen!

jahaaaa...vad roligt att få en erfaren åsikt om denna rosenrot!
jag köpte det i ren desperation, men då är det nog värt pengarna ändå!

hehe, jag köpte det för att få mer (läs; någon överhuvudtaget) sexlust, men har inte märkt nån skillnad tyvärr. Men som sagt, faktiskt mindre irriterad, märker skillnad på om jag glömmer en dag!

Har inte läst hela tråden men vill bara skicka en kram till dig Linole. Det ÄR jobbigt att vara hemmamamma!! Jag tror aldrig på de mammor som bara går runt saliga hela dagarna. Jag tycker det är jobbigt de 2 dagar i veckan då jag har min stora tjej hemma från dagis. Då blir jag som du: irriterad, fräser, tjatar och tjafsar. Känner mig INTE som en rolig mamma alls. Tror det beror på att man nästan kan känna sig inträngd i en hörna, att man aldrig får vara ensam.

Mormor/farmor, finns de i din närhet?

Lia och bäbisen skrev 2009-02-12 09:37:33 följande:

Jo tack....det skulle även behövas lite mer sexlust även här...den stackars lusten har gått och gömt sig lååångt innte nånstans i min kropp. Vill gärna att den kommer fram nån gång mer i livet!

Pensée skrev 2009-02-12 09:44:12 följande:

Precis så är det för mig med. SÅ SKÖNT att inte vara ensam om det här!!! Jag går och hytter med pekfingret och spänner arga ögon i min treåring hela tiden när hon är ledig dessa två dgr från dagis. Och det blir inte bättre av sånt mammauppförande. Naturligtvis reagerar hon med att att bli ännu mer busig, bråkig och upprorisk. Jag hatar att höra mig själv skrika mot barnen, men det är som om det inte är JAG på något sätt. All min uppgivenhet, trötthet och frustration läggs i röstläget. Du vet som när man föder barn och man hör att man ligger och skriker ett avgrundsskrik som bara framkallas av sig själv.

Mormor o morfar finns, men de jobbar fortf heltid och är mest trötta på att passa barn. Farmor är färdig med den biten säger hon och mår psykiskt dåligt dessutom. Jag avundas de lyckliga som har mor/farföräldrar som fakiskt VILL coh TYCKER OM att sitta barnvakt och som NJUTER av att få träffa sina barnbarn. Jag har inte det privilegiet. Och det är synd om barnen med. De känner nog detta med på sitt sätt.... suck.

Tycker att det låter som att du är helt slut och behöver vila upp dig lite.

Jobbar din man även helger??? Om inte, så skulle jag inte tveka utan boka in en SPA-helg enbart för dig så att du får komma iväg och ladda batterierna lite.
Dessutom är det bra för din man att SE hur mycket jobbet är att vara hemma med barnen och allt som ska göras runt omkring.

Min man jobbar em/kvällar men förbereder middagen innan han går till jobbet, lämnar 3 dgr/v men det tar ändå på karfterna att jobba 75 % och vara hemma med dottern och ta alla läggningar osv så jag förstår att DU är trött.

I dag i veckan tar svärmor över så att jag får en ledig em/kväll med bio, fika med kompisar och det är guld värt.

Försök att få hjälp av din man, du har inte ensam skapat denna situation men det är du och dina barn som får ta konsekvenserna. Oavsett om han har nytt jobb eller inte så måste han ju se till att det funkar på hemmafronten för annars kommer han att få vänja sig vid att komma hem till en trött och olycklig sambo.

Jaa...herregud. Han behöver verkligen få veta vad det innebär att vara hemma dygnet runt och bara serva andra och aldrig riktigt få tid över till annat. Ekonomin styr oss och göär att han inte ens kan ta sina två månader och vara pappaledig...skulle önska att han kunde vara det till hösten annars.
Och så säger han att han är avundsjuk på mig som inte behöver gå till ett jobb utan får ynnesten att vara med våra underbara gosiga barn. Precis som om jag är otacksam på ngt vis! Det är jag inte alls. Jag vill ge mina barn en fin o trygg start i livet, absolut. Jag vill inte slänga in min minsta på dagis vid ett års ålder. Nej. Och självklart vet jag hur det känns att åka iväg till ett jobb mörka kalla mornar...men man möts iaf av vuxna människor som förhoppningsvis klarar att gå på toaletten och göra lunch själva och som inte kivas eller skriker mig i öronen så att jag blir tokig.

Vad svårt det är att förklara vad man vill och behöver när man förväntas gå hemma och bara myyyyysa med barnen helt idylliskt! Men som nu ikväll...jag satte mig här och bara lämande en överfull diskbänk efter att ha stått upp hela eftermiddagen eller suttit i något av barnens rum och varit lite engagerad (och de gillar ju när mamma faktiskt ÄR med dem...)plus lagat middag och bråkat vid köksbordet. Min man är på väg hem..kors i taket. (igår var han hemma 23.30) Och jag fick en olydighetskänsla i kroppen. JAG LÄMNAR ALLT I KAOS OCH SÅ FÅR VI SE VAD SOM HÄNDER OM JAG SÄGER UPP MIG SOM HUSHÅLLERSKA/NANNY! Jag har försökt...det slutar alltid med att jag ändå kavlar upp ärmarna och börjar diska, torka, plocka, plocka , plocka...ja ni vet.....
Jag vill ut!!!!!!

Hej jag ville bara säga att jag känner det samma