autistik bonus mamma

Hejsan
Är så glad att jag hitta denna sidan, då man dela åsikter gentimellan.
Jag är en 23 årig tjej, som lever med en man och hans son, 6 år "varannan vecka". Detta är mitt första förhållande då ett barn är inblandad. Mannen i mitt liv har en stor plats i mitt hjärta, men allt runt omkring kan få mig och känna mig så ensam. Förstå mig inte fel, han är en underbar man, har en sån varm personlighet osv. Vi har varit tillsammans i snart 2 år. Jag blev förälskad vid första ögonkastet. Allt började med att jag va ute på party med syrran då hans kompis kom fram o prata med mig, men allt jag kunde se var min nuvarande kille. Han kom fram till oss blygsamt och avbröt mig och kompisens samtal, vilket fick mig o Le glatt.
Vi dejtade några gånger och han berättade om hans sons tillstånd. Eftersom jag aldrig hört talas om autism så reagerade jag inte riktigt. Då jag fick se hans son förstod jag vad det handlade om. Sonen varken förstår, lyssnar eller pratar. Han har stängt ut hela världen då han lever i sin lilla bubbla. Han kan inte ta hand om sig själv då han hela tiden måste ha uppmärksamhet. Och vissa dagar kan han få epilepsi anfall. Allt detta har jag vant mig med, en del av mig accepterar det och en del av mig bearbetar.
Anledningen till att jag skrev tidigare "varannan vecka" var att mamman i pojkens liv inte verkar vilja ta någon större ansvar för sin son (vilket brukar vara tvärtom) altså känns det som min kille både har mamma och pappa rollen. Hon har nyligen fått ett (friskt) barn med en annan man. Visst hon måste leva vidare med sitt liv, men hon behöver inte lägga all ansvar på oss. Inte nog att man öppnar sina armar till ett bonusbarn med ett sådan tillstånd, finns en mamma i bilden som inte bryr sig. Jag har berättat till min kille allt jag känner, men vad kan han göra, han måste ju se sitt barn bästa. Jag vet inte vad jag ska ta mig till!