Hjälpt eller stjälpt av psykiatrin
Jag börjar fundera mer och mer på detta.
I julas blev jag remitterad från vårdcentralen till akutenheten för att ha stöd över julhelgen.
Det slutade givetvis med att jag fick börja med antidep.medicin. Har mått fruktansvärt under insättningen med stegrande tankar på döden.
Nu två månader senare har jag äntligen fått en tid på öppenvården och träffade en läkare där. Hon ifrågasatte varför jag inte åt benzo (!?) och började redan nu föreslå ect.
Jag fattar ingenting!
Så här sjuk har jag aldrig känt mig förrut. Allt jag vill just nu är att få prata med någon som kan peppa mig och se framåt i livet.
I ett svagt ögonblick fick psykiatrin klorna i mig och nu sitter de djupt. Har inget självförtroende alls nu.
Jag tror visst de försöker hjälpa mig men jag är så känslig och de verkar inte förstå den skräck jag känner inför mediciner.
Någon som känner igen sig i detta ? Vad f_n ska jag göra egentligen !?
