Vi som hade barn på Neo i Lund minst 5 veckor 2007-2008- tråd 2- Välkomna!

Inser att en fredagskväll kanske inte är optimal tid för samtal- oavsett hur nät-fixerad man är!!!
Men även om våra barn nu är större, kan vi ju ha behållning av varandra och våra liknande erfarenheter!

Här har vi nu en kille som väger 8820gr är 74 lång och som har hela 6 tänder. Tar sig fram genom att sitta på rumpan och sparka med benen. Han har börjat prata lite-mest mamm, men även lite andra ord!
Det känns äntligen som om vi kommer att få behålla honom hos oss!
Hoppas ni andra har det bra!
Hörs kanske snart igen!

Hej på er alla
Mina tjejer väger en liten bit under 8 kilo och är lite över 70 långa. De har fem tänder var. Skriver lite mer någon annan gång.
Hur är det med er andra? Är förkylningarna stygga?

Hej där Emmy och kul att du hittade hit! Vad fint de växer på flickorna!
Hittills har vi ju klarat lillen infektionsfri (sen i maj 2008!!), men törs knappt skriva det, för då åker han väl på något!
Så, nej-bara pappan här som varit superförkyld, men mår nu bättre!
Ni då?
Hur går det med ätande och annat?

Har väl inget i tråden att göra egentligen, ville bara berätta att jag låg i Lund redan 1993 när jag fick min yngste son i v 26+5 (tillsammans med en mola)

Han ska snart fylla 16 år och sedan han var 1 1/2 år har han varit en väldigt frisk kille, han har knappt varit riktigt förkyld. Liten till växten fortfarande, men väldigt långa fötter så det kommer väl snart igång... Så rätt vad det är så är han kanske nästan 2 meter lång...

Lycka till med era små!

Tänkte skriva i denna tråden med.
Man tänker väl mer på lund ju närmare födelsedagen det kommer. O när han blir ytterligare en månad äldre så kommer tankar o minnen tillbaka om hur det varit.
Hur rädd man var att förlora honom. Att ändå när vi kom hem med honom inte våga tro att han kommer stanna hos oss. För det tog ett tag efter vi kommit hem som man fattade det.

Tänker på minnena från lund, när man levde mellan hopp o förtvivlan. Tänker på att det var såå skönt att man faktiskt kom dit i rätt tid. På förlossningen där man sov några dygn o deras personal o sen givetvis på neo.
Den underbara personalen o även bebisar o familjer som kom o gick. Undran om hur det gick sen?
Minnen från patienthotellet som vi bodde på. O " hemska " avdelning 44 som jag inte alls trivdes på. Affärer, o resturanger. Ja det är så mycket i ens den tiden i lund även om det var "bara" nån månad.

Godkväll i stugan!

FruEdberg; Jag förstår hur du menar-man har så blandade minnen-precis som man brukar säga att "barns sorg är randig" så tror jag att våra minnen från neo är liksom fläckiga...en del prickar av skräck, några av hopp, många av sorg och så några STORA av ren glädje!
Tänk när man äntligen fick åka hem! Och ta med sig sin bebis!!!!
Hoppas lille c får mindre besvär när kindtänderna bryter igenom, förresten-jag skulle skriva det i förra tråden, men tappade bort mig!

God Natt Alla! Hörs en annan dag! Många kramar till er och era små (och större!)

Lillen har nu fått sin 6e synagsispruta och vi som då inte sprungit i affärer, på fikor eller slarvat med handspriten , känner oss mäkta stolta att ha en , fortfarande, infektionsfri prematur!
Hur är det med de andra bebisarna i tråden?
Vet ju att ett par ialla fall hängde med från förra tråden...
Trots att jag missade uppdateringen!

Vad roligt att höra om sniwas stora son!

Jag har inte haft tid att skriva här, har fullt upp med webshopen.

Såg någon på Efter 10 idag. Det var visst ett tema om för tidigt födda barn och ett par satt och berättade om deras son som föddes för tidigt: Dessvärre överlevde inte pojken. Bra att intresset väcks hos allmänheten.

Kul att höra om er andra... Jag skriver mer någon annan dag.

hej Emmy-kul att du är här!

Nej, jag missade programmet-men kan spontant känna att  det var lite synd att de hade med en familj det gick illa för. Det stora problemet med medias intresse är ju att det alltför ofta fokuseras på det som är hemskt/sensationellt och tragiskt! Själv kände jag at man fick så lite hopp på neo! All litteratur och artiklar man fann handlade mer om när det gått illa än som det oftast är, går bra!

Jag spelade in en film från BBC då när lillens lunga just kollapsat och vi inte visste hur det skulle gå.Den hette This Little Life och handlade om ett par som fick en son i v.28.

Jag vet inte varför, men jag hade fått för mig att det skulle vara en feel-good film om prematurer...det var det INTE!

Och detta i ett skede då vi i familjen bara längtade efter lite goda nyheter och något positivt...

Bra att man tar upp prematurer-synd att bara fokusera på tragedier!

Kul att du har så mkt att göra med shoppen! Jättefina kläder!
Vi hörs snart igen!