Hur orka?!!

Håller verkligen tummar och tår för ett plus!!Mulpa skrev 2009-03-11 18:58:06 följande:

Det är svårt när de runt en blir gravida, jag har insett att vi är ensamma kvar, alla andra har fått barn eller är gravida. Ändå var vi nästan först att börja försöka få barn för snart 6 år sedan. Det är oerhört tungt att veta att vi är ensamma kvar...och åren bara går.

Visst känns livet hopplöst.
Efter drygt 1 års försökande, tröttnade jag och min sambo och sökte hjälp. Det visade sig att jag hade fått en slumpartad sjukdom som drabbar 1 på 1000. Jag har inga spermier. Hade vi aldrig försökt skaffa barn så hade det aldrig upptäkts.

Visst är livet konstigt. Efter att fått besked om att det är minst 1 - 1,5 års väntan på spermier i Linköping tröttnade vi och for till Storkkliniken i DK.
Trevligt bemötande och positiva, ingenväntetid.
Nu har vi harit nere två ggr. Just nu är det de sista dagarna innan vi kan göra gravtest (dag 13) Natten till igår sov vi inte blund. Känns kroppen lika dan som förra gången? Det är svårt att säga. Plötsligt kom de första bruna flytningarna som de alltid gör ett par dagar före mensen.

Frågan är om det finns något hopp alls fast lite finns det väl alltid. Den största påfrestningen är magkänslan. Huvudverk, är det ett migränanfall på gång och inte kan hon ta några piller för de kan påverka det eventuella fostret...
Man blir tokig!!

Hej igen... pigg och utvilad som man är nu  

Har läst lite mer idag och ser att många av er har gjort IVF... jag står på dörren och knackar.. Har varit livrädd att söka kontakt med fert, men det har ju bara varit det kvar... har kontakt med en kurator på fert och det känns ganska bra att få prata av sig.. Har inte berättat för så många om att det inte tar sig, eller ja, att vi ens försöker.. Det är bara de alldeles närmsta som vet..   Kuratorn får mig att orka igenom torra kommentarer som att "ska inte ni skaffa barn snart"?  Mmm, jo, just det.. det är ju bara att "skaffa"...

Vi har återbesök på fert den 26/3. Då ska vi diskutera behandlingar... *rädd*

Jag förstår att du är rädd, man är det. För min del var/är rädslan att det är sista chansen, sista utvägen. Även om vi mycket väl kan lyckas själva då inga fel har hittats men efter 6 år så känns det inte så hoppfullt. Dessutom är ju IVF behandlingar oerhört påfrestande både fysiskt och psykiskt. Jag håller tummarna för dig och för alla andra som kämpar

Lilloppan:
jag förstår dina känslor, upplevde lite så innan denna karusellen drog igång med våra IVF försök..
men jag har bara mött proffs i alla led..
dessa människor som arbetar med just fertilitetsfrågor vet alla vår kamp, vår smärta, vår rädsla, vår längtan, vår ilska, vår sorg och vår orklöshet..
DE HAR MÖTT OSS ALLA I ALLA OLIKA SKEPNADER!!
Jag tror på att är man ärlig själv och berättar från början om sin osäkerhet och rädsla så tar de extra varsamt omhand om en!!

jag var orolig inför mitt andra ÄP och bad därför i telefon i kontakt med kliniken innan att jag ville ha lite extra lugnande och det fick jag som en fin välkomst drink när jag kom dit :) bara en sådan liten detalj..

De är underbara människor, iallafall alla jag haft turen att möta.

håller tummarna för att du också har sådan lyckträff att stöta på lika proffsiga som jag.
många kramar.

Annisen --> Nej och särskilt inte som hon blev gravid av ett enda oskyddat samlag...

Mulpa --> Håller tummar och tår för att det går vägen!!

Är själv på BIM +2, BIM +1 eller möjligen BIM om man ska gå efter min vanliga cykel (som regel får jag mens på dag 25-27) men den har tenderat att bli senare desto fler pergokurer jag äter, förra månaden kom den på dag 28, så jag räknar att jag är på BIM -1 idag...

Tänker inte testa förrän tidigast nästa vecka dock...men pessimist som jag är tror jag tanten är här senast på söndag...

Ja man blir tokig!! Hoppas det tar sig snart för er!! Hoppet är det sista som lämnar en sägs det ju.. men veti sjutton det du.. ibland känns det som att man vill ge upp och må bra igen. För gå så här dag in och dag ut gör en knäpp.. Men nu har jag snart ÄL så nu börjar mitt hopp komma tillbaka. Lycka till nu!!FochK skrev 2009-03-12 09:45:20 följande:

Så orättvisst!!

Ja det är inte lätt att vara annat än det med alla jäkla minus man får...

Hoppas nu att den inte kommer!!

Bu, nu är det nog helt kört, mensen flödar...

Fan när ska vi få tur i vårt liv...

FochK: Vet inte vad jag ska säga!! Finns inget som tröstar!!
Men kramar om hårt!! Kram

Fy f*n.. skickar styrkekramar!!!!FochK skrev 2009-03-13 21:48:42 följande:

Mmm, håller med! Det är sista chansen..det känns som det. Sen finns det inget mer... och hur ska man orka med alltihopa? Hela behandligstiden är ju som du skriver "oerhört påfrestande". Man ska ju kunna fungera som människa under tiden också...med jobb,vänner mm mm...  Tur att man är två om det hela. Jag skulle inte klara mig utan stödet från min sambo. Han är underbar!Ja, det är sant. Som par är man ju inte de enda. De har ju mött tusentals innan oss... Jag har en kurator som jag pratar med på fert. Hon är jättegullig! Läkaren har vi bara träffat en gång... barnmorskorna har jag pratat med i telefon flertalet ggr, men de har lovat en massa saker de inte kunnat hålla. Hoppas ju såklart att det blir bättre. Nu har ju undersökningar gjorts och då hamnar allt i en annan dager.

Tanten kom precis på dagen igår...som vanligt...jag är så himla exakt att det är ruskigt...

 vad trökigt... Mmm, kroppen är som en klocka... nästan otäckt exakt.

mmm....Blir så sur....jag menar om man är så exakt när det gäller det, varför kan man inte vara lika exakt när det gäller barntillverkning också??

Är i exakt samma sits som du nu. Tagit 2 enkelkurer P förrut. Nu tror jag att jag ska försöka med en dubbel den 3:e gången. Känns så jobbigt !