Min son kan man inte få att göra någonting han inte vill. Andra föräldrar kan muta sina barn eller hota med ingen bolibompa eller liknande i nödfall, men inget sådant har någonsin fungerat på min son. Alla känslor går över styr med honom, vare sig han blir glad eller ledsen eller arg slutar det bara i ett utbrott av frustration för det blir så mycket för honom. När han blir arg så slår han mig, eller andra vuxna t om såna som han inte känner, eller kastar saker, har tänt eld inne i lägenheten för att hämnas på mig då han tyckte jag var dum som inte kunde komma med en gång när han ville, ammade lillasyster vid tillfället.
Han klättrade i bokhyllor innan han kunde gå, klättrar högt upp och hoppar och gör andra helt livsfarliga saker så fort han får chansen. Har alltid rymt om man tittar bort en sekund, gör det fortfarande snart sju år gammal fast bara om han är arg. Stänger av öronen och bara springer omkring och kastar saker eller slår omkring sig, han hör inte när man ropar på honom för han är i en annan värld. Han kan inte följa flera instruktioner på en gång. Jag kan inte säga gå till lådan och hämta saxen, utan måste säga gå till lådan, och när han är där kan jag säga öppna lådan, sen ta upp saxen, sen kom tillbaka. Annars blir det för många moment för han att hålla reda på.
Jag kan inte gå till affären och handla med honom för han rymmer, bråkar med folk han inte känner, river ner saker, vägrar följa med hem igen så att jag får bära honom. När vi är ute är han helt gränslös, tar kontakt med precis ALLA människor som han inte känner, berättar för okända vuxna exakt var han bor och lämnar vägbeskrivning fast jag sagt att han absolut inte ska göra det. Tigger mat och pengar från okända människor, eller kan börja äta ur soptunnor (jag ger honom mat) om nån har slängt hamburgare eller nåt som han gillar.
Han blev uppmärksammad med en gång han började dagis, vid 1,5 års ålder. Kunde inte vara med på samling, klarade inte att sitta vid bordet och äta. Han fick en resurspedagog 10 tim i veckan. Han lärde sig inte att prata, vid 4 års ålder gjordes en psykologutredning då fastställdes språkstörning och han fick gå till en logoped. Psykologen trodde att alla problem berodde på frustration i att inte kunna kommunicera, men sen har han lärt sig prata men har fortfarande lika mycket problem i allt annat. Väntar nu på ny psykologutredning.
Jag brukar lyckas inbilla mig själv att han bara är en livlig, busig kille. Men ingen som jag känner har det såhär, eller har åtminstone inte haft det så här kontinuerligt under 7 års tid. Vet inte vad det är med honom, jag har känt det som att han är den enda unge i hela världen som beter sig såhär, och jag måste vara den absolut sämsta mamman i hela världen som har ett barn som uppför sig på det här sättet. Jag ser ju hur folk tittar på mig när han håller på.
