Varför tror du så många kvinnor sys utan bedövning?

Det beror ju på hur mycket man spricker. Jag har inte haft någon bedövning alls under förlossning två och tre, men att de skulle sy utan bedövning efteråt var uteslutet. Nu med trean fick de sy en hel del och det var rejält obehagligt trots både spruta och spray. Mellangården kändes inte alls, men det som syddes invändigt gjorde riktigt ont. Jag vågar inte tänka på hur det hade varit utan bedövning.

Jag har kanske haft tur, men de tre barnmorskor som har sytt mig har alla gjort ett bra jobb.

De hade nog fått söva mig tror jag för några bedövningssprutor sätter man inte i min mullvad. Nu har jag inte spruckit utan bara haft mindre bristningar som tur är.

För att det är kvinnor. 

Det känns faktiskt inte värre än att få bedövning hos tandläkaren, ett litet stick så är det klart. Om jag bara hade fått mindre bristningar hade jag nog också avstått. Första förlossningen skrattade de åt mig när jag, smått desperat, frågade "får jag bedövning nu då" när de skulle sy, eftersom de när jag kom in fullt öppen ett par timmar tidigare konstaterade att det inte fanns tid för bedövning.

Och det gör skitont med bedövning hos tandläkaren ja! Så nej de skulle inte komm ai närheten av  mig. Därför jag födde utan all slags bedövning utan lite lustgas o det med betoning av just lite. Men jag skall inte ha fler barn så jag behöver inte bekymra mig.

många av läkarna som går hos oss på förlossningen behöver hjälp ifrån bm för att få ihop bristningarna...å då har dom ändå varit klara ett tag...

samma på operation...
självklart är många läkare duktiga och sy, förutsatt att de jobbar med den typen av yrke där de sys
Men per automatik är de såklart inte skickligare som nya än en erfaren barnmorska eller sjuksköterska som syr.

Eller så skiter de i att sy som de gjorde i mitt fall och nu ser man ju ut som .... där nere...

Jag fick ingen bedövning, för de menade på att endorfinerna skulle göra att jag inte kände så mycket, men det var inte trevligt, känslig som jag var efter pärsen.

Jag minns inte om jag fick bedövning eller ej, däremot minns jag att hon (barnmorskan som sydde) att det inte skulle göra ont, men ont gjorde det. Som fan. Jag yttrade också detta och hon sade först bara "nääää, det borde det inte göra", för att sedan säga att hon snart var klar :P

... kan väl också säga att det var ett genomgående tema under hela min förlossning, förminskandet av att jag kände smärta under de tre dygnen jag låg på sal. Fick sedan det ursäktat (då de kände av det lite själva) och sade att jag var väldigt "smärtkänslig". Kanske var det det som gjorde att jag kände av att de sydde också så pass mycket som jag gjorde.