Missfall i vecka 18

I mitt fall började allt med värkar...vattnet gick flera timmar senare, så det behöver inte börja med vattenavgång. Tyvärr kan sånt här hända och det är jättetragiskt om man drabbas, jag är i v19+6 nu och sjukt rädd varje dag att det ska hända igen..kan bara hoppas

Tror inte heller att det alltid börjar med att vattnet går, i vårat fall var det så. Vad läkaren sa till oss är att de flesta missfall sker innan vecka 12 sedan minskar risken.

Vi har inte fått något svar ännu på vad som gick fel, vi hann aldrig gå på ultraljud, skulle dit några dagar efter vilket såhär i efterhand känns skönt, det hade varit hemsk om det skulle upptäckas då eller om det till och med hade varit så att allt hade sätt bra ut... Ska tillbaka till sjukhuset nästa vecka så får vi se om vi får något svar då.

gretarbo - grattis till bebisen i magen! tror säkert att det kommer gå bra den här gången, men förstår verkligen din oro. Vi är just nu i stadiet där vi dividerar om vi orkar försöka igen (vilket vi säkert kommer göra, men vi behöver nog lite tid) har du fått mer stöd och kontroller denna graviditet?

Anonym (Sol) skrev 2009-04-16 14:21:26 följande:

ja vi har fått mer stöd med tätare kontroller, urinodlingar, cervixodlingar och kuratorsamtal...men tyvärr är jag livrädd ändå, jag vet ju hur snabbt det kan gå...förra gången märkte jag inget, värkarna bara satte igång, ok dom kom smygande. Då fattade man ju inte först, trodde det var vanlig magknip..men ack så fel. I vårt fall såg allt bra ut på rutinultraljud. Inga fel hittades på barnet så man är osäker på orsaken. Känns jobbigt nu i dessa veckor..hoppas det ska gå!

Jag önskar er all lycka och hoppas ni orkar försöka igen, men låt det ta sin tid, sorgen måste få sin plats. Kramar

Jag är i v 18+4 idag och ska på rul på måndag. Är så orolig att få ett dåligt besked! Jag hoppas varkligen att få se ett hjärta som slår fint och armar och ben som rör sej!

du behöver inte vara orolig, allt ser säkert ut som det ska :) men har ni inte fått lyssna på hjärtljudet än? det fick vi göra redan på inskrivningen i vecka 12.. när har ni andra fått lyssnat?

Ja jag hoppas det! Är så glad att vi har så mycket att göra hela helgen att den säkart kommer gå fort! :)
Nej har inte lyssnat på hjärtljuden. Var i v 13 och gjorde nupp och då var allt bra!

Jag skrev inlägg nr 2.

Räddningen i sorgen i mitt fall var att jag blev gravid efter en mens, kroppen var så inställd på att vara gravid och att vara gravid igen hjälpte oerhört mycket i sorgen.

Men glömd blir han aldrig, jag tänker fortfarande på vår lilla son nästan varje dag trots att det var så länge sedan.

Vad skönt att du blev så lätt gravid igen. Beklagar sorgen och saknaden!

Hej,

jag fick också missfall i v.18. Eller, jag var i v.18 men fostret hade dött innan. Så det var på det ordinarie ultraljudet vi fick reda på det. Det var inga roliga minuter där inne i ultraljudsrummet direkt. Och inte dagarna efter heller när jag bara skulle vänta på att det skulle sättas igång och komma ut (fick tabletter).
Jag var sjukt rädd för att det skulle bli otäckt på något sätt, jag kunde inte äta eller sova, men de tog jättebra hand om mig där på sjukhuset och det var inte otäckt alls. Och det kändes fint att se det där lilla fostret som var kanske i v.14 och såg ut som en pytteliten bebis med fingrar o tår och allt, man kunde se att det var en liten pojke. Men nu tänker jag mycket på hur sorgligt det är att det här pyttelilla barnet fick bli kvar på sjukhuset. Alltså, bara själva tanken, det känns så sorgligt. Och att vi inte behöver skaffa en större bil, eller oroa oss för att rummen i huset inte räcker och massa såna grejer.

Jag hade inte haft ont i magen eller någon blödning eller nåt. Och jag hade mått lika illa som alltid. Däremot var jag orolig för att inte ha känt något från magen. Jag vet att man inte måste känna något förrän ännu senare, men jag tyckte mig ha känt något i v.13-14 och sen bara blev det helt stilla. Det är svårt att förklara, det var inte det att jag inte kände sparkar, det var att det kändes helt helt stilla. Men, som sagt, jag fortsatte att må illa och både brösten och magen växte. Tror det är så att moderkakan fortsätter som inget hänt, trots att fostret har dött och de där hormonerna jobbar på som vanligt. Började även känna av blodbristen precis som jag gjort runt v.18 de andra gångerna, så jag hoppades ju ändå att allt var okej. Men det var det alltså inte.

När man får missfall, så märker man hur vanligt det är. Nästan alla man berättar för, berättar att de också haft missfall. Däremot har jag inte hört någon (IRL) som det hänt efter v.12 för, så det är väl ganska ovanligt. Och detta gör ju också att jag tänker att det är något fel på mig. Ett "vanligt" missfall kan drabba vem som helst, men det här? Det måste vara något därinne som helst plötsligt inte funkar.
Det känns som det kommer bli precis samma sak igen om jag försöker igen. Så så som det känns nu så vågar jag nog inte. För mig är det så också att jag mår så himla illa när jag är gravid så jag är helt sängliggande i flera månader och kan inte ta hand om barnen eller göra nånting alls. Så nya försök drabbar hela familjen. Men man kan ändra sig över en natt, det vet jag. Kanske vågar jag igen längre fram.

Kramar till alla er som varit med om detta!! Tack för att ni delar med er, även om det är fruktansvärt att detta händer andra är det en liten tröst att man inte är helt ensam.

Usch idag har varit en jättejobbig dag på jobbet, började jobba i tisdags och vet inte riktigt om jag orkar, huvudet är liksom inte med. Påvägen hem glömde jag bort vilken tunnelbana jag skulle med, så jag gick på fel linje när jag upptäckte det kom jag på att jag glömt handväskan på jobbet - helt snurrigt, känns som om tankarna är på annat håll hela tiden. När började ni andra jobba igen?

Jag skulle börjat jobba 4 dagar efter, men då fick jag en infektion i livmodern, så jag var på sjukhuset istället. Sen gick det fram och tillbaka flera gånger till sjukhuset och lite sticksjukfrånvaro, hoppas DET ivartfall är över nu. Om det är det så ska jag jobba som vanligt nu nästa vecka, och det känns så himla segt. Jag har noll energi för jobbet och skulle gärna slippa.

Hmm, måste bara göra ett litet inlägg. Mitt första missfall skedde i v.9 2006,Födde sedan en dotter i v.25+5 2007,.Dec o9 fick vi missfall i v.18 och samma sak hände nu i feb 2011 dvs missfall i v.18:(
Ingen som varit med om liknanade.....?
De hittar inget fel på mig och sambon=blir snart galen!!!
Lägger nog ner alla försök på ett syskon nu ..........(
Ledsen,,,vad är det för fel????????

Hjälper väldigt mycket att läsa andras tankar om det här hemska och man förstår att man inte är ensam om att det här händer. Jag och min sambo fick veta för 2 veckor sedan, i vecka 17+4, att vårt foster inte levde, skulle göra RUL några dagar senare men fick åka in akut då jag började blöda. Hemska minuter i undersökningsrummet från stunden vi förstod vad dom snart skulle meddela, man vet ju direkt när läkarna vet, det händer något i rummet utan att någon sagt ett ord.
Igår lades jag in för att genomgå cytotecbehandlingen, var mycket orolig och spänd men måste säga att med proffsig hjälp av personal och mycket stöd av familj och sambo gick det över förväntan. Såklart jättejobbigt och obehagligt, inget man kan vara förberedd  nog på men väldigt skönt när det var över. Allt gick väldigt fort och jag behövde varken ta flera tabletter än dom vaginala och ingen skrapning. Fick åka hem samma dag.
Ett mycket efterlängtat barn kommer nu inte till oss men man ska inte ge upp något man vill så mycket, bara hoppas att det går bättre nästa gång.

Hej, beklagar alla Missfall :( Jag var själv med om ett MA för 4 veckor sedan, Var i v13 fostret hade slutat utvecklas i v9. Lång och utdragen historia fick ligga inne och få cytotec fungerade inte trots 16 tabletter på 2 dagar. Fick skrapas, i måndags var jag till SESAM för jag fick ont i magen, och fick då reda på att jag hade rester kvar av graviditeten, jag var så jälva arg ledsen och förbannad med tanke på att jag frågar x flera om allt var ute och de kollat när jag var sövd osv. Hur som helst fick nya tabletter cytotec och ska kolla om allt är ute i morgon, jag hoppas verkligen det man vill ju bara gå vidare. Kommer vara så sjukt nojig nästa gång jag blir gravid (detta var vårt första försök). 

Hur som helst, jag har en kompis som varit med om ungefär samma sak som dig, hon har varit gravid 4 ggr, de 3 första gångerna (2 av dem med IVF) fick hon missfall i v17-20 (kommer inte ihåg exakt). De upptäckte då att det var något fel på hennes livmodertapp, vattnet gick och hon öppnade sig och bebisen kom ut.   När de beslutade sig för att göra ett nytt försök sydde läkarna igen livmodertappen på något sätt så att den inte kunde öppna sig, efter att hon visste att hon var gravid då så klart. Hela graviditeten gick hur bra som helst  och de klippte upp stygnet i v 37 och bebisen kom ut 2 dagar senare och mådde hur bra som helst (hon fick värkar bara några timmar efter att de klippt stygnet hon låg inne på sjukhus då). Så jag vet inte om du kanske kan ha något liknande fel? Kanske kan fråga om det iaf? 

Lycka till.

Kram.